Draco Memoraid

Kapitel 59 - Vid-behov-rummet

"MORD! MORD PÅ TOALETTEN! MOOOOOORD!"

Missnöjda Myrtles skrik ekade över hela slottet och folk knuffades och trängdes för att se vad

som stod på.

"Släpp fram mig! Jag är faktiskt prefekt... Ursäkta mig, tack..."

Hermiones röst tystnade med ens när hon nådde fram till toaletten och jag anade oråd.

Harry hade varit borta en bra stund och vad värre var - han hade försvunnit nästan direkt efter Draco. Hade Draco i sin desperation gett sig på Harry och skadat honom så allvarligt att han var döende? I så fall var det mitt fel.

Med tungt hjärta pressade jag mig fram genom klungan av nyfikna elever som tysta stod och stirrade in i det sönderslagna badrummet. Det första jag fick syn på var blod.

Massor av rött, kletigt blod avtecknade sig som en geggig matta över det vattenfyllda, skitiga golvet och mitt hjärta fastnade i halsgropen när jag fick syn på de två figurerna som låg ovanpå det.

Draco låg alldeles stilla på det våta golvet i en pöl av blod med ena handen över ansiktet.

Hela hans klädnad var nerfläckad och fingrarna greppade fortfarande efter trollstaven som hade rullat bort från honom när han föll till marken.Harry knäböjde bredvid med förfärat ansiktsuttryck och ett krampaktigt grepp om trollstaven.

"Jag menade inte", viskade han skrovligt och reste sig på darrande ben med en förtvivlad blick på oss. Blod och vatten droppade från hans klädnad och han var nära att halka omkull i en vattenpöl.

Jag stirrade på honom utan att kunna tro mina ögon.

"Elli...", sa Hermione och grep efter min hand men jag knuffade henne ifrån mig och rusade fram till Dracos gestalt. "ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK!" tjöt jag åt Harry som förskräckt backade undan. "Du har dödat honom! Draco... Nej, vad har du gjort!"

Snyftande sjönk jag ihop bredvid Draco i det grumliga vattnet och tog hans bleka hand i min.

Den var iskall.

Harry ryggade skrämt tillbaka och jag hörde Miriam skrika bakom mig: "SNAPE! Kan någon hämta professorn! Snape! SEVERUS!" Desperat rusade hon ut i korridoren med det iskalla vattnet stänkande om klädnaden. Och där - en svart gestalt som trängde sig fram med manteln fladdrande bakom sig och hann fram på bara några sekunder.

Snabbt knäböjde han vid Draco på golvet med sin egen trollstav utsträckt.

Utan att ta någon notis om eleverna, som nyfiket betraktade alltsammans, började han rytmiskt röra sin stav längs jacken i Dracos hud medan han mumlade någonting ohörbart som fick såren att dra ihop sig.

"Snälla Draco... dö inte!" viskade jag och blinkade bort de heta tårarna som trängde fram ur ögonvrån. "Du får inte dö."

"Han dör inte", väste Snape, som fortfarande knäböjde bredvid Draco. "Jag ska ta Malfoy upp till sjukhusflygeln och Potter, du stannar precis där du är. Kan ni stanna med honom, miss Silver?" Och våga dig inte på några konster, är du inte här när jag kommer tillbaka kan du skatta dig lycklig om du överhuvudtaget är i stånd till att packa din väska."

Miriam nickade och efter en sista bister blick på Harry reste sig Snape upp och trollade fram en bår ur tomma intet. Sedan tågade han ut från toaletten med Dracos lealösa kropp svävande framför sig som en trasdocka. Hans hand stack ut från båren och jag kramade hastigt om hans kalla fingrar. Sedan vände jag mig om mot Harry som med sänkt huvud stod och iakttog mig.