Draco Memoraid

Kapitel 56 - Skolbalen

Jag stirrade på mig själv i spegeln. Ett par mörka ögon som såg alldeles för stora ut i det likbleka ansiktet stirrade tillbaka.

Jag rös och skyndade mig att stryka på lite mera av Maximas bästa förmörkningskräm över de bleka kinderna.

Jag såg ut som ett levande lik.

"Är du klar?" sa Hermione och skuttade upp från himmelssängen.

Prasslandet från hennes midnattsblå klänning fyllde rummet på ett hemtrevligt sätt och fick mig att vakna upp ur mina dagdrömmar.

"Du ser fantastisk ut", sa jag och Hermione strålade mot mig.

Kvällen till ära hade hon använt en stelningsförhäxning över sitt annars så krusiga hår och varenda brun slinga var prydligt uppsatt i en knut bak i nacken. Hon var verkligen en fröjd för ögat och Ron skulle inte behöva skämmas.

"Ingen kommer att känna igen dig."

Hon skrattade och svängde runt ett varv i rummet. "Du tycker inte att jag överdriver?"

Jag skakade bestämt på huvudet. "Inte ett dugg, du är jättefin."

Hon stannade upp i sitt snurrande och lät sina hasselnötsbruna ögon vila på mig.

"Du är också väldigt vacker ikväll, Elli", sa hon allvarligt, "men du verkar så nedstämd, mår du inte bra?"

"Jo...", svarade jag och skruvade besvärat på mig. "Jag känner mig inte bekväm i sådant här bara, jag använder aldrig klänning."

"Du är fantastiskt vacker", sa Hermione och böjde sig fram för att rätta till brättet på min korsett, "rött klär dig verkligen, du ser ut som en prinsessa."

Jag såg på henne att hon menade vartenda ord och en våg av värme sköljde igenom mig.

"Tack."

Jag kastade återigen en snabb blick på mig själv i spegeln. Var jag verkligen lika blek? För säkerhets skull smetade jag på lite extra av krämen, drog åt den slarvigt uppsatta nackknuten och hälsade på Parvati Patil och Lavender Brown som kom inramlande i sovsalen, högljutt fnissande.

"Öh, du Hermione?" frågade jag nervöst medan vi begrundade vårt utseende en sista gång i den guldsmidda, slitna spegeln.

"Mm?"

"Tror du... Tror du att Blaise har talat om för Draco att jag ska gå med honom?"

Hermione ryckte på axlarna medan hon försökte peta in en extra hårnål för att hålla sin knut på plats. "Jag vet inte, är du nervös?"

"Lite", erkände jag och svalde, "mest för att Draco ska ställa till med något rabalder."

"Äsch, det vågar han inte när det är så mycket folk. Du var ju med Blaise på Snigelhorns julfest och då gjorde inte Draco något, eller hur?"

"Hm", sa jag och strök på ett tunt lager med läppglans på mina torra läppar, "ska vi gå?"

Magen höll på att slå knut på sig själv när vi tågade ner för trappan.

Slottet var fullt med folk. Överallt fanns det elever från femte, sjätte och sjunde årskursen som passade upp eller inväntade sin respektive.

Jag fick syn på Dean som gjorde tummen upp där han stod med handen om Parvatis midja och Lavender såg mycket belåten ut när hon tågade förbi oss arm i arm med Seamus som inte såg fullt lika nöjd ut. Hur skulle jag kunna hitta Blaise i den här röran?