Draco Memoraid

Kapitel 23 - Demenskarameller och två vita ugglor

"Uttagningsprovet till laget är på torsdag klockan 18:00."

Angelina tittade först på Harry och sedan på Ron som båda två nickade.

"Är du den nya?" Hennes svarta blick svepte över mig och hon log ett leende som visade varenda en av hennes perfekta vita tänder. "Tufft." Hon synade mig kritiskt uppifrån och ner. "Vi behöver verkligen flera tjejer i laget och Harry sa att du var intresserad."

"Ja...Ja, det är jag", sa jag och försökte att inte låtsas om Rons mördande blick som brände i ryggen.

"Vad spelar du helst som?" Angelina plockade ner sina böcker i väskan utan att ta ögonen ifrån mig.

"Jagare", svarade jag snabbt. "Jag var jagare på min förra skola", la jag till och sände en tacksam tanke till Harry som lärt mig översätta alla positionerna på engelska. "Harry sa att det fanns..."

"...en plats kvar som jagare, jepp, det stämmer. Och jag ser mer än gärna att den går till någon tjej." Hon nickade mot mig, "spela riktigt bra på torsdag så ska jag göra mitt bästa för att ge dig platsen. Och du kommer väl också dit, Ron? Alla dina bröder spelar väl quidditch. Det gäller att du upprätthåller din plats nu. Det gick ju inte så bra förra året."

"Inte Percy", mumlade Ron som ignorerade de sista två meningarna.

"Han kommer", sa Harry i Rons ställe och gav sin kompis en vänskaplig puff i sidan. "Vi är där på torsdag klockan sex."

"Fint, då säger vi så." Angelina drog bak sitt långa, mörka hår i en hästsvans och spände ögonen i Harry som ryggade tillbaka lite. "Och våga inte ställa till med någonting, Potter!"

"Jag ska göra mitt bästa", svarade han kort. "Vi ses."

Angelina sa hejdå och sprang ikapp sina vänner som gått i förväg ner till lektionen.

Jag såg förvånat på Harry som fortfarande knuffade lekfullt på Ron som mumlade något ohörbart till sina egna skor. "Vad menade hon med det?"

"Öh...", Harry ruskade lite på sig som om han ville klara upp allt inuti huvudet först innan han satte ord på det, "jag har...Det har varit lite problem för mig innan...Hm...Jag har missat några matcher på grund av öh, en del saker."

"Ställ inte till med något...?"

"Alltså jag har haft spelförbud", sa Harry besvärat utan att se mig i ögonen. "Mest tack vare Snape, och en lärare, Umbridge, som vi hade förra året."

"Ni gillar inte varandra va, du och Snape?"

Harry skrattade till, ett torrt glädjelöst skratt, "inte direkt."

"Snape är vidrig." Ron tittade för första gången rakt på mig och det chockade mig att han inte såg det minsta butter ut . "Snape hatar Harry bara för att Harrys pappa och han var ovänner i skolan."

"Jaså", sa jag och betraktade Harry och Ron, som båda två envist tittade tillbaka på mig i väntan på medhåll, "ja, han verkar inte direkt trevlig."

"Han är vidrig", svarade båda två i en mun.

"Var är Hermione förresten?" frågade Harry.

Ron såg sig omkring som om han väntade sig att hon skulle dyka upp alldeles bakom honom med sitt burriga hår och sin tunga väska slängd över ena axeln. "Jag har inte sett henne sen middagen."

"Hon skulle till biblioteket", svarade jag och synade Ron som fortfarande snurrade runt och sökte med blicken efter Hermione.

"Det är oartigt att stirra så där! Har din mor inte lärt dig något om folkvett, pojk?" fräste en fetlagd munk från sitt porträtt ovanför huvudena på oss till Ron. "Vet hut!"