Draco Memoraid

Kapitel 54 - Sida vid sida

Hej Harry, Ron och Hermione.

Jag hoppas verkligen att ni har det bra hemma i kråkboet. Hermione, jag är verkligen hemskt ledsen för det där med dina föräldrar, hoppas att de kan återvända från sitt gömställe snart.

Det är skönt att vara hemma igen men samtidigt inte. Det känns som om jag lämnat kvar någonting i England, men hur jag än funderar så kan jag inte komma på vad.

Draco är precis som vanligt. Jag förstår inte hur han kan verka så oberörd efter det som hänt. Jag råkade avslöja för honom att jag varit inne i hans rum när han inte var hemma och han blev inte direkt glad.

Jag är helt säker på att han döljer någonting där.

Han verkar inte vara medveten om att jag tagit visselpipan så antingen är det ingenting som är av värde eller så har han inte upptäckt att den är borta.

Igår vägrade han att prata med mig på hela dagen.

Han och Malissa kommer jättebra överens, så bra att jag faktiskt undrar om hon har glömt bort mig. Jag börjar faktiskt tro att hon funderar på att adoptera honom.

Vi har fortfarande inte hört någonting från Lucius, och har Draco gjort det så håller han tyst.

Idag kommer min mamma hem från sjukhuset. Botarna har gett henne klartecken, hon får vara hemma över jul.

Ni får hälsa alla så gott från mig och glöm inte att ge mr Weasley hans present, jag tror att han kommer att uppskatta den.

Ha det så bra tills vidare.

Varma hälsningar

Elli.

PS Jag har lånat Dracos uggla så att jag kan skicka era julklappar. Eftersom jag inte vet hur lång tid det tar för ugglorna att flyga tillbaka till England så skickar jag dem direkt. God jul!

Jag knöt fast pergamentrullen runt Shantis utsträckta ben och strök henne långsamt över den fjäderprydda kroppen. Hon klapprade med näbben och nafsade mig tillgivet i fingret innan hon hoppade upp på fönsterblecket bredvid Dracos uggla som genast bredde ut sina vingar.

Shanti vände på huvudet och hoade vänligt åt mig innan hon tog sats och försvann ut i solskenet.

Som två flaxande, suddiga skuggor avtecknade sig de ståtliga djuren när de med en onaturlig kraft i sina vingslag flög över horisonten, sida vid sida.

När jag gick ner i köket så satt Draco och Malissa där.

De verkade vara inne i ett djupt samtal och hoppade överraskat till när jag hälsade.

"Vill du ha frukost?" Malissa gjorde sig genast beredd att resa sig men jag hejdade henne genom att skaka på huvudet. "Jag är inte hungrig."

"Men du måste ju äta!" sa hon bekymrat och drog fingrarna genom det tjocka, blonda håret medan hon oroligt betraktade mig med sina stora, vackra ögon. "Du är redan alldeles för smal."

"Jag äter till lunchen, jag är inte hungrig nu."

Utan att se henne i ögonen gick jag ut ur köket och in i hallen.

"Är det mitt fel?"

Draco hade utan att jag märkt det följt efter mig ut ur köket och stod nu lutad mot väggen med armarna i kors över bröstet. Han såg forskande på mig och jag bet mig i läppen.