Draco Memoraid

Kapitel 57 - Romeo

Romeo

Oh Romeo, where do you have your Juliet now?

Oh Romeo, where do you have your girlfriend now?

You used to be the one everyone wanted to be

You used to be the one and only for those girls

But look at you.

Oh Romeo, where do you have your Juliet?

Romeo where's your girlfriend?

Det var något magiskt med bålen.

Någonting som gjorde oss pigga, glada och starka, något som fick oss att orka dansa hela natten.

Eller kanske var det de gnistrande lamporna i taket som gav salen ett vackert, silverlysande sken som gjorde att ingen av oss kände av tröttheten.

Eller så var det helt enkelt så enkelt att vi var lyckliga.

Jag dansade flera danser med Harry innan Blaise dök upp från ingenstans och frågade Harry på ett nästan vänligt sätt om han kunde få tillbaka sin danspartner.

Och trots att Harry inte varit hälften så duktig på att dansa som Blaise så dämpades min lyckokänsla när jag fick lämna Harrys svettiga händer åt ett ännu okänt öde och följa med Blaise ut på dansgolvet.

Vi svängde runt, runt, runt bland alla stampande fötter och flaxande armar, och jag lät på nytt mitt huvud fyllas av den underbara musiken. Jag hade helt glömt bort Draco och det var inte förrän vi nästan krockade in i honom som jag blev påmind om att han fortfarande fanns.

Han dansade med Pansy, och till min glädje såg jag att hon inte alls rörde sig lika smidigt som honom vilket fick det hela att se klumpigt och ryckigt ut. Hon kastade en giftig blick efter mig när vi snurrade förbi och jag hann uppfatta en skymt av Dracos ögon som dröjde sig kvar vid oss ett ögonblick innan han förde klumpedunsen Pansy vidare över dansgolvet. Jag försökte att inte låtsas om dem, men kunde inte låta bli att snegla åt deras håll varje gång vi dansade förbi. Men Draco tittade inte bakåt någon mer gång.

Han verkade vara fullt upptagen med att dansa med Pansy som var slående lik en övergödd flodhäst där hon hängde i hans armar. Hon tindrade med ögonen i varje steg de tog och hennes uppsvällda, bulldogsliknande ansikte som lyste av lycka och tillfredsställelse fick mig att må illa.

"Sluta... Nej men seriöst, lägg av, jag vill inte."

Draco drog bort sin hand från Pansy som besviket putade med läpparna.

"Kom igen nu Draco, vi har ju bara dansat ett par danser, du kan inte vara trött redan." Hon gjorde ett nytt försök att slita upp honom från bänken och han blev tvungen att ta spjärn med hela sin kroppsvikt för att stå emot.

"Lägg av! Jag vill inte."

"Usch vad du är tråkig!" fräste hon och slängde sig ner bredvid honom. "Jag trodde att vi skulle dansa..."

"Vi har ju dansat", sa han irriterat och gned sitt dunkande huvud med handflatan. "Kan du inte bara gå härifrån en stund?"

"Vill du inte ha mig här?" frågade hon sårat och slängde med det korta svarta håret. "Jag trodde att du tyckte om mig!" Draco suckade tungt och lät hennes skräniga hesa röst skölja över honom. Det spelade ändå ingen roll vad han sa, Pansy skulle aldrig låta honom vara ifred en sådan här kväll. Förstrött lät han sin blick svepa över de entusiaster som trotsade huvudvärken och den kväljande värmen. Han fick syn på Elli och Zabini ute på dansgolvet och hjärtat snörpte ihop sig i bröstet på honom. Den lilla råttan! Draco hade ju varnat honom för just det här, och om Zabini ändå var så dum att han inte tog en Malfoys varning på allvar så var han riktigt illa ute.