Draco Memoraid

Kapitel 13 - Misstro

"Miss Jacobsson! Kan ni höra mig, miss?"

Jag återvände långsamt till verkligheten och kände hur någon omilt skakade mig fram och tillbaka. Med en kraftansträngning öppnade jag ögonen och tittade rakt in i två enorma, blanka ögon som skrämt stirrade tillbaka på mig under ett par stora, fladdermusliknande öron.

"Tinky?" Jag gjorde en ansats att sätta mig upp men alfen puffade tillbaka mig mot golvet.

"Miss Jacobsson måste stanna här, Tinkys herre och matmor är på väg..."

Snabba steg hördes över golvet och plötsligt uppenbarade sig Lucius Malfoys högresta gestalt sig över mig. Jag fäste långsamt blicken på honom och fick kisa för att inte se dubbelt, något jag kan garantera att man inte vill göra i en sådan här situation. En ilsken Lucius Malfoy var mer än tillräckligt. Bakom honom slöt Draco och Narcissa upp, både iförda nattsärkar. Draco med ett oroligt, lite skrämt, ansiktsuttryck och Narcissa med ett hopsnörpt ogillande.

Jag öppnade munnen för att förklara, men Lucius hann före:

"Vad håller du på med, om jag får fråga?" Hans röst var lika kall som ögonen han betraktade mig med, och jag kände hur håren reste sig som ispärtsstänger i nacken på mig. Undra om hans närvaro hade samma skrämmande effekt på alla?

Jag gjorde ännu ett försök att resa mig och lyckades klumpigt kravla mig upp i sittande ställning. Tinky, som hade backat undan i samma stund som Lucius hade kommit inom synhåll, stod nu tryckt bakom Narcissas ben. Hon darrade av rädsla och mitt uppe i allt tyckte jag synd om henne.

"Nå?" Lucius såg inte ut som om han var intresserad av att upprepa frågan och jag svalde.

"Ja... Jag..."

"Ser dig omkring, kanske? Då ska jag göra klart för dig att jag inte vill ha något snokande i mitt hus... speciellt inte på natten." Han log stillsamt. "Om du fortsätter att föra oväsen om nätterna..."

Plötsligt klarnade mina tankar.

"Mr Malfoy!" avbröt jag och ryckte tag i hans kappa. "Det var någon här! En liten flicka..." Jag stirrade mot trappräcket som nu var helt tomt. "Precis där!" Jag pekade mot fläcken där hon suttit. "Jag svär, jag såg henne..."

"Struntprat!" fräste han. "Jag tror lilla Eleonora har drömt och gått i sömnen." Han tog ett hårt grepp runt min nacke och drog mig omilt upp på fötterna.

"Bäst att du återgår till sängen och sover ett par timmar så kanske vettet återkommer, något jag dessvärre tvivlar på."

"Nej! Ni förstår inte!" Jag kände min plötsligt desperat och tvungen att få dem att förstå. "Hon satt här! Precis här... Jag rörde vid henne..." Min sista mening kom ut som en viskning och långsamt, på ben som skakade så våldsamt att jag var nära att falla omkull, gick jag fram till trappräcket och sträckte ut handen. Kylan från hennes lilla kropp strömmade åter igenom mig, och jag vände mig om och såg envist på familjen Malfoy, som alla tre iakttog mig med samma kalla, likgiltiga ansiktsuttryck.

"Har du lekt färdigt nu?" frågade Lucius kyligt. "Så vi kan återgå till våra sängar..."

"Jag leker inte." Jag blängde på honom och kunde tydligt se en glimt av djup avsmak i hans ögon. "Jag såg henne. Det var ingen dröm och...", jag mötte deras blickar, en efter en, "hon kommer tillbaka."

I samma ögonblick slogs ett av fönstren upp och en kall vind svepte genom rummet vilket på nytt fick nackhåren att resa sig. Draco stirrade på sina föräldrar, som båda två hade vänt sig mot fönstret. Lucius ruskade på sig som om han ville skaka av sig den obehagliga stämningen, stegade fram till fönstret och drog igen det med en kraft som fick både Tinky och Draco att hoppa högt, innan han vände sig mot mig.