Draco Memoraid

Kapitel 53 - Den fjärde systern

"Elli!"

Malissa kom springande genom trädgården med armarna utsträckta framför sig och jag såg hur Draco stelnade till.

Förvånat tittade jag på honom innan det gick upp för mig.

Malissa var ohjälpligt lik sin syster.

Hon hade samma blonda hår och identiskt isande blåa ögon. Hennes ansiktsdrag var, precis som Narcissas, vackra och lite högdragna. Till ytan var de lika som tvillingar, Narcissa och Malissa, och ett otränat öga hade inte sett någon som helst skillnad.

Det var deras personligheter som hade satt spiken i kistan och fört de två systrarna bort från varandra så snart de slutat skolan och begav sig iväg för att söka sina egna vägar.

Narcissa hade valt att gå i sin mors fotspår och precis som hundratals kvinnor före henne följa sin familjs önskan, att gifta sig med en renblodig man av fin familj, leva ett liv i lyx och glamour och följa de förnämas livsstil till punkt och pricka.

Malissa däremot hade aldrig varit som sina systrar, till hennes familjs stora besvikelse, och hon hade efter sina studier på Beauxbatons trolldomsskola för häxor vars föräldrar hade en tung penningpung, flyttat tillbaka till England för att jobba som tolk åt trolldomsministeriet. Där hade hon träffat den unge nyutbildade Auroren Rory, min pappa, och hans två år yngre bror, Troy som hon senare förälskade sig i.

Giftermålet med en trollkarl som visserligen var renblodig men hade växt upp hos en mugglarfamilj och som dessutom kämpade för de mugglarföddas rätt i samhället, blev droppen för familjen Black, och Malissa skars bort från det uråldriga pampiga släktträdet för att aldrig någonsin återvända.

Hon hade inte hört någonting från sin familj ända sedan dess och Draco hade hon bara sett när han varit riktigt liten, för Narcissa hade varit noga med att se till att Draco så fort han kunde tala lärde sig vilken förrädare hans yngsta moster var och att hon och hennes snorvalpar till ungar inte räknades till familjen.

Trots detta syntes inte ett enda spår av förakt i Malissas ansikte när hon först kramade mig hårt och sedan vände sig om mot Draco.

Jag såg hur hon stannade till och bara tittade på honom, och någonting väldigt sorgset djupnade i hennes blick.

"Hej Draco", sa hon lågt och närmade sig honom försiktigt, så som man närmar sig ett skadeskjutet djur, "det var länge sen."

Han svarade inte utan fortsatte oförskämt att stirra på Malissa, henne som han inte hade sett sen barnsben, hon som sedan länge var utskuren från familjen Blacks släktträd.

Malissa tog ännu några steg och stannade alldeles framför Draco som fortfarande inte hade rört sig ur fläcken.

"Du är så lik din mamma", viskade hon och hennes vackra blåa ögon fylldes långsamt av tårar. "Du är så lik Narcissa... min stackars pojke... vad har de gjort med dig? Vad har de låtit dig utstå?"

Hon slog plötsligt armarna om honom och drog honom intill sig.

Jag drog förskräckt efter andan; jag visste mycket väl hur Draco handlade i sådana här situationer och efter allt agg jag hört honom prata om sin moster så skulle jag inte rekommenderat henne att omfamna honom.

Men till min stora förvåning stod han kvar i hennes omfamning och hon höll honom tätt intill sig.

"Har Lucius fortfarande inte hört av sig?"

Draco skakade långsamt på huvudet och jag såg hur en glimt av vrede glittrade till i Malissas tårfyllda ögon.

"Å, jag ska döda den där Lucius Malfoy! Hur kan man göra så, mot sin egen son... Arma barn, vad har du fått stå ut med? Om jag bara vetat..."