Unforgettable Love // REDIGERAS

<42>" Perfekta dejten!"

Jag torkade snabbt bort mina tårar och reste mig upp medan jag gick uppför trappan. Ingen vågade varken prata med mig eller fråga om hur jag mådde vilket det hade varit så de två dagarna som Madison var borta. Jag gick in i vårt sovrum och tog fram de gömda whisky flaskorna och drack snabbt ur den. Samtidigt  rörde mina fötter sig  fram till verandan och tog ut ett cigg från min snart tomma cigarett paket. Jag tog ett blås och kände hur lugn jag blev. All stress och ångest sjönk för varje blås jag tog. Minnena om hur Madison alltid slängde mina cigg for upp genom mina tårfyllda ögon. Varje gång hon såg mig, så letade hon efter min cigg och tändare och brände dem framför mig. Det var det jag gillade med henne, hon brydde sig om folk. Sen dess har jag aldrig rökt förens nu vilket jag absolut inte är stolt överhuvudtaget! Dock var detta det ända sättet som jag kan andas ut. Jag fimpade min cigg och tog fram en till whisky flaska som var helt full innan jag började klunka i mig den vidriga drycken. Jag klunkade i mig hela innehållet och varje gånge min hjärna upptäckte att den var slut så öppnade jag en till och en till. Tills jag börjar drömma mig bort till en plats där man kan leva utan att bli dömd för varenda liten misstag man gör.

" Du är så vacker, det vet du va? " mumlar jag och släpper kramen. Hon koller generat bort. Jag flätar samman våra händer och vi lämnar hennes hus. Jag sätter mig på motorcykeln och hon sätter sig bakom mig.
" Har du märkt hur tiden flyger iväg?" Mumlar hon med huvudet nerborrat i min axel. Jag nickar sakta för tiden går så jäkla snabbt. Tid är inget man kan äga men kan spendera. Istället för att spendera tiden på värdelösa saker, spendera det på viktiga och betydelsefulla tider i ditt liv. För trots allt så stannar tiden inte kvar på samma ställe för tid är värdefull. Jag parkerar fint framför den dyra restaurangen som Madison en gång hade berättat för mig var hennes favorit.
" Nathan du skämtar? Coco Chanel seriöst?!" Flämtar hon fram och kollar på mig som att jag vore dum. Jag flinar mot henne och drar mina fingrar igenom mitt perfekta stylat hår. Som hade tagit timmar att få till, allt för att se bra ut inför vår första dejt. Den skulle bli speciell. Speciell som fan, en kväll hon omöjligt skulle glömma.

" Seriöst Nathan, om man ska dricka vatten här så kostar det några tusen. Vi drar!" Säger hon överdrivet och jag skakar på huvudet och drar med henne in. Jag drar ut stolen åt henne och hon kollar på mig med ena ögonbrynet. Ett skratt flyr ut henne vilket bara gjorde så att mitt leende växte. Jag älskar att se den jag älskar lycklig, hur hon får min mage att dra sig in och ut. Varje gång jag är runt henne så tappar jag min självsäkerhet, för jag bryr mig om vad hon tycker om mig. Bryr mig om hennes åsikt om mig för det är det ända som betyder något. Servitrisen kom och gav oss varsitt meny. " Vilken vill du ha?" Frågar jag och kollar upp från min meny. Hon rycker på axlarna. " Allt detta är ju bara för dyrt! " säger hon med ett leende. Jag skrattar och tar tag i hennes hand.

" Tänk inte på pengar Madison!" Säger jag med ett leende. Vi beställer vad vi vill ha och efter en stund kommer maten. Vi äter, skrattar och pratar under hela måltiden. Detta var verkligen en helt ny sida från Madison som jag vill se oftare. Hur avslappnad hon är och hur hon inte bryr sig om vad folk runt omkring henne tycker. Jag reser mig upp och tar fram min plånbok vilket jag stoppas av. " Jag får åtminstone betala för hälften av priset?" Säger hon och letar också efter hennes plånbok. Jag skakar bestämt på huvudet. Aldrig att hon får betala något så länge jag är här. Så länge som mitt hjärta slår kommer jag göra allt för denna tjejen.

" Okej så här gör vi, vilken kort servitrisen väljer får betala?" Säger hon självsäkert vilket jag flinar åt. Jag vinkar hit servitrisen och lägger de två korten framför henne. Servitrisen kollar skeptiskt på oss innan hon pekar på Madisons kort. Jag suckar medan Madison flinar lekfullt mot mig. Madison vänder sig om och jag stoppar snabbt in mitt kort i kortläsaren och skriver in min kod. Hon vänder sig om med en sur blick i ansiktet.
" Nate vad fan vi var ju överens?" Brister hon ut med armarna överallt. Jag skrattar snabbt medan jag sprang iväg från Madisons arga blick. Jag stannade framför ett stort bro och kollade utöver havet och stjärnorna som lyste så klart över himlen. Jag brukar drömma om att mamma var en av de stjärnor som lyste mest för att det bevisade att hon vakade över mig. Jag vet det låter mesigt men det var det ända som håll mig vid liv.

" Nate svara mig?" Mumla hon med sina armar runt min midja. " Du är min prinsessa, du kommer aldrig få betala något så länge jag andas!" Mumlar jag och pussade henne på kinden. " Nästa gång får jag betala, visst?" Frågar hon och jag flinar för mig själv. " Vill du gå på en till dejt med mig?" Flinar jag och är nervös över svaret. " Såklart, detta var ju perfekt!" Mumlar hon och mitt leende växer." Perfekt..." mumlar jag för mig själv med det största leendet på läpparna. Det var ofattbart hur någon kunde göra mig så jävla glad.

Jag torkar bort tårarna från minnena om min och Madisons första dejt for upp från mina nu tår fyllda ögon. Från tiden då jag blev kallad världens underbaraste pojkvän i hela världen till en alkohol missbrukare. Vad fan gick fel till allt var perfekt till såhär komplicerat. Inget i hela världen är perfekt man kan inte skapa en perfektion med tvång utan det måste klicka, funka naturligt som för mig och Madison. Jag vet inte hur det känns att var dig Madison, men jag skulle kunna dö för at få reda på detta. Varje sak i din lilla underbara hjärna. Varje tanke. Varje känsla som strömmar inne hos dig. Jag vill veta vart du är vid denna sekunden, nästa minut och nästa timme. Jag tar fram den silver färgade dagboken med ett hjärta i mitten. Jag vet hur mesigt det är att skriva dagbok men det är mitt ända sett att skriva av mig. Även om jag vet att jag kan förlora mitt högt uppsatta status inom gänget. Risken fanns också att jag skulle bli förnedrad men jag var villig att ta chansen för att någon gång titta tillbaka på hur det var. Och slippa göra alla de misstag jag har begått. För att kunna se att det en gång i tiden fanns det ett monster som mördade utan att känna någon som helst empati. Men vem skulle tro att kärlek kunde ändra på Nathan Castelo. Från  att gå från ett monster med ett hjärta som sten till att för en gång skull bry sig om någon annan en sig själv!? Någon annan som skulle bli hans allt och hans framtid? Det var omöjligt det var det alla sa och han höll med. Höll med så jävla hårt för att rädslan för kärlek var större. Han var rädd, rädd från det som skulle vara anledningen till att han gick upp på morgonen och la sig med ett leende på läpparna.

Jag lovar dig Madison jag kommer inte bli någon jävla fullis som sover på parkbänken, jag ska kämpa för dig som jag har kämpat för allt annat i livet. Om det nu tar mig hela livet för att få tillbaka dig. Så lovar jag dig jag kommer aldrig sluta kämpa för dig. Jag kommer aldrig ge upp hoppet om att få dig och Selena hem!

♡ Nate

//

Och där var jag elak igen med att lämna era små söta ögon tår fylla.

Ses i nästa del!