Everybody says I'm sleeping with the enemy
Jag tror inte ni förstĂ„r hur det kĂ€nns att Ă€lska nĂ„gon. Ălska nĂ„gon mer Ă€n sig sjĂ€lv att man Ă€r villig att offra precis allt. Det var det han trodde aldrig skulle hĂ€nda. Att bli kĂ€r. Att bli förĂ€lskad. Det...
* INTE REDIGERAT FÖR FEM ÖRE SÅ LÄS PÅ EGEN RISK HAHAH *
Photograph - Ed sheeran
MADISONS POV
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
" Noel? Vad fan!" Skrek Selena och försökte ta sig loss från greppet som Noel och Stephanie höll oss i. Jag blev snabbt in puttad och dörren låstes bakom oss. FUCK FUCK FUCK också!!!
" Bra jobbat Noel! " Flinar Ariana och Adriano. Jag suckade för jag trodde verkligen att vi var fria nu. Vi hade kanske kommit till vårt trygga hem, vår familj men nej för detta måste ju ske. Hur mycket otur kan man egentligen ha? Seriöst! De drog oss mot ett stort rum innan de tryckte ner oss i sofforna framför dem.
" Se vad vi har framför oss då!" Flinade Adriano och kollade sliskigt på mig. Han kom närmare mig och jag ryggade bak av rädsla av vad han skulle göra. Men som tur var så drog Ariana bak honom. Jag vände mig om mot Selena som hade blicken fast på Ariana. Ilsken blick som kunde få vartenda person att dö på sekunden. Så jävla hatisk var den.
En kille kom snabbt in med glasögon på sig och med ett söt ansikte. Men av erfarenhet så är ingen i det här gänget varken snälla, trevliga eller så värst kärleksfulla. " Försäljningen gick bra, dem tog emot dealen! " Sa han med blicken fast på Ariana och Adriano.
" Hör det ni det, dags att flytta upp till daddies house" Sa hon och flinade elakt mot mig. Jag spärrade upp ögonen för detta innebär att vi ska till pappas ställe. Fan fan fan detta blev just ännu värre på ett nivå högre än förr. De drog upp oss ur sofforna innan vi lämnade det stora huset. Vi blev snabb inkastade längst bak i den stora skåpbilen.
" Well, Jag hoppas Nathan kommer och de är fort som fan..." Mumla jag mot Selenas axel med tårarna rinnandes nerför mina kinder. Jag ville skrika, skrika ut min ilska och sorg på samma gång. Skrika så högt att jag förmodligen inte kan prata på tre dagar. Så högt vill jag skrika för att få bort den ständiga smärtan som finns inom. Att stirra på Ariana och se att hon skälet till varför jag aldrig kommer träffa Benjamin gör ont. Ont som fan.
NATHAN POV
" Men vart fan är hon då " skrek jag och slog ett slag på boxning säcken för det femtioelfte gången bara denna timmen. Min prinsessa, mitt allt är bort och allt är mitt fel då jag först inte kunde hålla kolla på min egen syster och framför allt få henne tillbaka. Jag backade snabbt några steg bak innan jag snabbt började slå på väggen som nu har ett stort hål. Killarna flämtade till och kollade på mina blåslagna och blodiga näve. Jag föll på knäna och skrek rätt ut för skuldkänslorna och ångesten inom mig fick nästan mig att ta kol på mig själv. Jag såg hur Liam viftade bort killarna tills att vi var ensamma. Han satte sig bredvid mig och jag släppte ut allt som jag har haft de närmaste två åren. Jag satt där och grät ut och pratade om allt som jag hade hållit inom mig. Liam satt bara där och lyssnade på vad jag sagt de senaste timmarna. Det var skönt att ha någon som bara lyssnade på en utan att varken döma en eller skratta åt en.
