Everybody says I'm sleeping with the enemy
Jag tror inte ni förstår hur det känns att älska någon. Älska någon mer än sig själv att man är villig att offra precis allt. Det var det han trodde aldrig skulle hända. Att bli kär. Att bli förälskad. Det...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag klev av bilen med Jake, livvakten framför mig som öppnade dörren åt mig. Det var då jag såg hur ett skott hördes och Jake ramlade ihop på golvet. Likadant med de andra två livvakten. Jag kände hur någon tog tag i mina händer och tryckte upp mig i närmaste väggen. Kort därefter känner jag hur jag får ett hårt slag mot magen. Framför mig står personen som jag minns så tydligt och värst av allt som högg mig i ryggen.
Ariana
Och bakom henne står Adriano med ett stort flin på läpparna. Jag ser hur dörren till vårt hus öppnas. Ut kommer alla i vårt gäng med pistolerna framme. Tanken på att jag kanske skulle åka tillbaka Adriano fick min mage att vända sig in och ut. Ariana släpper ner mig från väggen och istället placerar hon pistolen mot mitt huvud.
" Ett steg till och jag spränger hennes huvud i flera bitar!" Skrek hon ut medan hon drog med mig till bilen. Såg i ögonvrån hur Nathan tvingades sig själv att låta bli att springa fram till mig. På vägen en liten bit bort ser jag hur Adriano hade slängt mamma och Mira på. Jag blev iväg slängd i skåpbilen med Ariana vid min sida. Kände hur paniken var påväg att uppta igen.
" Fan vi måste göra oss av med henne för hon är värdelös" Ariana nicka medan hon tog fram det vassa föremålet och stack mig vid det. Jag skrek ut smärtan samtidigt som blod sprutade ut. Är det såhär jag kommer dö? Jag såg hur hon öppnade skåpdörren och innan jag visst ordet av det föll jag på marken.
Helvete vad ont det gör! Fuck!
Jag höll mig runt det öppna såret vid magen för att kunna stoppa blödningen. Sakta och sakta fick jag svårt att andas och inom en kort tid tuppade jag helt av. Fast innan såg jag hur Nathan sprang fram till mig och lyfte upp mig.
Det sista jag såg var hans otroligt vackra ansikte!
NATHAN POV
Tårarna hotar bakom ögonlocken samtidigt som jag springer fram till Madison som kastas ut ur bilen. Mina knä veck sig framför hennes samtidigt som jag stirrade på hennes öppna sår. Blodet som forsade ner. Sakta började mina tårar rinna nerför mina kinder. Kände hur smärtan ökade för varje sekund som gick. Jag kunde inte se henne lida mer. Jag såg hur Jayden försökte dra bort mig och skrek till mig. Fast jag varken hörde eller kunde röra mig. Det kändes som att tiden hade stannat.
" Ring för i helvete ambulansen! Fuck jag kommer förlora henne" Skriker jag åt Grayson som skakade på huvudet. Jag visste vad oddsen var om de kom hit. Jag skulle antagligen hamna i fängelse men Madison skulle överleva? det var väll värt det? Såklart det var!
