Everybody says I'm sleeping with the enemy
Jag tror inte ni förstår hur det känns att älska någon. Älska någon mer än sig själv att man är villig att offra precis allt. Det var det han trodde aldrig skulle hända. Att bli kär. Att bli förälskad. Det...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Argt gick jag in i bilen tillsammans med Diego medan de andra killarna tog den andra bilen.
"Varför sa du inget? " fråga jag och kollar på Diego. Jag såg hur han gav mig den välkända blicken. Dock försatte jag stirra på honom utan att vika undan blicken.
"Om vad? " sa han och jag kolla på honom med en "är du efterbliven" blick. Jag bet mig hårt i kinden för att inte slå till honom. Även om det var min högsta önskan just nu.
" Madison såklart " utbrast jag och slängde med händerna i luften. " Du måste berätta allt för mig och utlämna inga detaljer?! " lade jag till. Jag såg hur han tvekade om han skulle berätta för mig eller inte. Men tillslut öppna han sin käft.
" Du vet kvällen vi kidnappa er?" sa Diego och höll koll på väggen. Han kollade på mig ifall jag mindes det, vilket jag gjorde och för att bevisa nickar jag. Jag kände hur mina händer skakade.
" Så pressa jag en tygbit i era munnar och ni svimmade. Jag började köra bilen och då från ingenstans så kom ett annat gäng och blockerade vägen. Jag gick ut från bilen med händerna uppe i luften. De tog din kompis och körde iväg. Det var bara du, jag och de andra. Jag försatte att köra. När vi var framme så tog jag dig till källaren och band fast dig. När du vaknade så frågade du efter din kompis Madison och vi var tvungna att ljuga för dig för att du skulle gå med på uppdraget "
Det sista mumlade han ut och jag var helt chokad. När jag har fått tillbaka min talförmåga så skrek jag allt jag kunde på honom. För just nu kunde jag inte kontrollera mig själv.
" MEN VARFÖR RÄDDA NI INTE HENNE?"
" Det var inte så enkelt, Black Cobras kidnappade henne." Efter att han har sagt det så blev jag tyst och hade inget att säga, jag var i chock återigen. Asså fuck dem. Fuck hela deras äckliga vidriga jävla gäng. Jag avskyr verkligen de. Speciellt den jävla arroganta sexistiska Adriano.
Det finns en fråga som jag alltid velat få svar på ända sedan jag blev kidnappad. Jag har väll rätt att veta varför de valde mig även om de visste att Nathan kunde döda de på mindre än en minut?
"Varför kidnappa du mig? Varför just jag? " fråga jag och var rädd för att han skulle bli arg. Jag var inte speciellt rädd för någon förutom Diego Garcia på grund av hans temperament. Även om jag var känd som inget mindre än det förfärliga smeknamnet " the gangster queen."
"Hämnd " Mumla han ut och man kunde verkligen höra på hans röst att han var arg. Jävligt förbannad.
"Hämnd för vad?" fråga jag även om jag visste svaret. Nathan hade berättat för mig att innan jag föddes pågick det ett litet krig mellan våra föräldrar och hans. Min mamma mördades och hans mamma också.
