Everybody says I'm sleeping with the enemy
Jag tror inte ni förstår hur det känns att älska någon. Älska någon mer än sig själv att man är villig att offra precis allt. Det var det han trodde aldrig skulle hända. Att bli kär. Att bli förälskad. Det...
Oops! Ang larawang ito ay hindi sumusunod sa aming mga alituntunin sa nilalaman. Upang magpatuloy sa pag-publish, subukan itong alisin o mag-upload ng bago.
Jag fixade till mitt hår så att de hängde perfekt ovanför mina axlar. Jag vände mig om och såg att Madison inspekterade sig själv i spegeln. Hon såg osäker på klädvalet men jag nickade åt henne för att försäkra henne att de såg bra ut. Jag visste att Nathan skulle ångra sig efter att han ser henne men inte på grund av hur hon ser ut. För Nathan har aldrig brytt sig om utseende, för det han mest bryr sig om är hur man är som person. Och han gillar inte att såra andra människor för han vet själv hur det känns när man blir sviken. Men det är en sån sak han gör för att kunna passa in, bland de andra.
Jag ser hur Ariana sticker in huvudet innan hon kommer in. Jag ler mot henne och går mkt henne. Hon hade på sig en svart linne med högmidjade terräng byxor. Med massa kedjor runt. Det passar verkligen henne. Vi lämnade rummet innan vi begav oss mot köket där resten av killarna satt. Jag tog ett äpple från fruktskålen innan jag böjde mig fram till Nathan som stirrade på Madison.
" Låt henne gå, så ska jag försöka att prata med henne" Viskade jag mot hans öra. Han nickade innan jag lämnade en puss på hans kind. Jag vände mig om mot Ella som satt bredvid honom. Jag rufsade till henne blonda hår innan jag gav henne en hård kram.
" Jag älsjar dig " Sa hon och jag kunde inte sluta le för hur gullig hon lät. Jag vände mig om till resten av killarna som åt mat förutom Liam. Hur mycket äter de egentligen? Men vem var jag som kunde döma de för jag äter betydligt mer än de.
" Vi kommer tillbaka senare efter vi är klara på skjutbanan " De nickar innan jag tog bilnycklarna. Jag drog med Madison och Ariana och satte mig i bilen. Ariana tog min mobil innan hon kopplade på Spotify och ut börjades spelas rude boy - Rihanna. Vi alla började sjunga med och jag märkte att Madison blev gladare ju längre bort vi kom.
Come here rude boy, boy Can you get it up Come here rude boy, boy Is you big enough Take it, take it (yeah) Baby, baby (yeah) Take it, take it (yeah) Love me, love me (yeah) Tonight I'ma let you be the captain Tonight I'ma let you do your thing, yeah Tonight I'ma let you be a rider Giddy up Giddy up Giddy up, babe
Jag parkerade utanför skjutbanan innan jag klev av bilen. Jag rörde mina steg mot det stora byggnaden framför mig, som jag så väll kände igen. Jag visste att det fanns många personer som jag inte ville stöta på. Framför allt HAN. Jag skakade på huvudet för jag hade lovat mig själv att aldrig någonsin tänka på honom. Iallafall på det sättet efter det han hade gjort mot mig. Aldrig,aldrig och återigen aldrig att jag ska falla för den idioten igen. Efter det han gjorde mot, kan jag aldrig mer lita på han. För hur exakt ska jag kunna lita på någon efter det?
" Vår vanliga position!" Mannen bakom disken kollade på mig med ett flin. Han slickade sig själv om munnen innan han återigen granskade mig. Jag suckade, gud det finns verkligen vissa personer man vill spotta på för dens existens. Jag antar att han har glömt bort vem jag är? Eller så är han allmänt oförskämt. Jag satsar hundra procent på första idén, för ingen vågar säga emot mig.
