Unforgettable Love // REDIGERAS

<13> Jag bryr mig

Jag kände hur jag blev hög igen efter Elias droger. Livet kändes plötsligt så mycket klarar än förut. Det kändes som att jag hade inget som tyngde på mina axlar längre om det där lät logiskt? Från ingenstans börjar jag hoppa runt och dansa till musik som inte ens existerar. Om jag någonsin skulle kalla mig själv galen så var det nu iallafall. Jag fnittrade medan jag satte mig i Nathans bil. Tillsvars fick jag en lätt flin.

Plötsligt kände jag mig så himla tom inom mig. Jag visste exakt inte hur drogen funkade?Det  var kanske en känslodrog som gjorde så att man fick humörsvängningar? Nu kände jag mig som att livet inte längre var värd att leva för. Som jag hade känt för några år sen. Känslan som jag avskyr så mycket, som gjorde så att jag inte hade kontroll längre. Vilket jag som är ett kontroll freak inte kan hantera utan överdriver minsta lilla. Jag böjde mig sakta fram innan jag öppnade luckan där jag visste att Nathans pistol låg...

När Nathan märkte det försökte han stoppa mig men det var försent. Jag visste att Nathan inte var rädd för sitt liv så istället riktade jag pistolen mot min tinning.

" Vad fan gör du? Lägg ner den " Hans röst lät orolig men jag visste att det bara var ett spel för hans sida. Men att han hade vett att bry sig om mig var verkligen hans största misstag. Om inte det tog död på honom vet jag inte vad som kommer.

" Gå sakta och inga fler meningslösa tomma ord för de spelar trots allt ingen roll!" Jag riktade pistolen mot honom istället. Han löd mig lydigt och klev snabbt ut. Jag flyttade mig till förarsätet innan jag snabbt körde iväg. Iväg från mitt katastrof till liv. För trots allt så har inget att förlora, för jag hade redan gjort det.

Ett: Min mamma kommer snart att lämna mig!
Två: Jag har blivit en alkoholist som missbrukar alkohol för att bli lycklig!
Tre: Jag är officiellt stans hora trots att jag fortfarande är oskuld?
Fyra: Jag blev nästa våldtagen!
Fem: Jag hade nästan gjort en sexfilm när jag blir våldtagen?! Hur sjukt den än nu låter.
Sex: Jag hade puttat iväg den ända som praktiskt taget bryr sig om mig!

Listan var oändligt lång och försatte bara djupare och djupare. Jag visste inte om jag någonsin skulle kunna ta mig upp från graven som jag själv hade grävt. Eller ska jag bara krypa ner och hoppas att någon täcker över?

NATHAN POV

Fuck fuck fuck jag som lovade att ta hand om henne!! Och ny har hon tillgång till min bil och även min pistol?! Dessutom så var hon ju fortfarande hög och full vilket gör så att man inte kan kontrollera sina handlingar.

Jag såg en annan bil stå bredvid och jag gick fram till den. Som tur var nycklarna fortfarande kvar och jag fifflade med nyckelhålet för att få upp dörren. Efter ett tag lyckas jag få upp den och jag sätter mig snabbt innan jag snabbt kör iväg. Vart jag ska visste jag inte men jag visste bara att jag var tvungen att hitta Madison. Det slog mig snabbt att jag kunde spåra min bil och jag såg att hon hade korsat vägen. Jag körde fort efter henne för jag visste vad som fanns bakom korsvägen. Längre fram såg jag Madison kliv ut ur bilen med vingliga ben. Jag hoppade snabbt av när jag märkte att hon var påväg mot klippan. Klippan som även var känd som självmord klippan. Mina steg ökade mot hennes riktning. Hon vände sig snabbt och jag märkte att hon fortfarande hade pistolen i handen.  

" Jag varnar dig! Back och vänd om!" Skrek hon och riktade pistolen mot mig. Utan att tveka försatte jag sakta gå mot henne med hopp om att rädda henne. Hennes händer skakade samtidigt som hennes ben gick bakåt. Jag visste att hon inte ville göra men att känslor hade blivit för mycket för jag var också i en liknade situation.

" Madison lugna ner dig. Vi kan prata om det och jag lovar att jag inte kommer lämna dig!" Det jag sa var sant eftersom jag skulle finnas vid hennes sida oavsett vad som händer. För varje ord som lämnade min mun rörde jag mig närmre. Hon öppnade sakta munnen men stängde den lika snabbt.

" Inget kommer någonsin lösa sig för mig. Tro du inte jag vet vad alla säger bakom min rygg? Ibland och bara ibland håller jag med dem att jag förtjänar det värsta otänkbara. Vet du vad jag tänkte då? Jag gör alla en tjänst om jag bara försvinner för jag har inte hjälpt någon eller gjort den en än tjänst!"

Hennes röst lät ännu svagare än förut. Förr eller senare kommer hon brista av all ilska hon har inom sig. Jag gick närmare och kände hyr tårarna hotade bakom ögonlocken. Fan jag älskar verkligen henne.

" Jag bryr mig!" Mumla jag och hon fnös irriterad mot mig innan hon snabbt vände sig om. Jag sprang allt vad jag hade och fångade henne med min hand runt hennes midja. Innan jag snabbt drog bak henne från klippan. Jag kramade hårt om henne, rädd för vad som skulle ha hänt.

" Gör aldrig så igen! Någonsin! Du skrämde livet ur mig." Jag kramade hårt om henne medan jag drog in hennes doft. Som var min favorit doft på hela jävla jorden.