Everybody says I'm sleeping with the enemy
Jag tror inte ni förstår hur det känns att älska någon. Älska någon mer än sig själv att man är villig att offra precis allt. Det var det han trodde aldrig skulle hända. Att bli kär. Att bli förälskad. Det...
" Stanna bilen!!" Han tvärnitar och jag öppnar dörren och vätskan åker ut ur mig. Jag torkar mig runt munnen. Detta måste var den fjärde gången kvällen.
" Karma måste verkligen hata mig!" Säger jag och skrattar. Jag hör hur han skrattar med mig. Det var skönt att äntligen kunna skratta ett riktigt skratt för första gången på länge.
För att du tog flammorna och du utsätter mig genom helvetet. Jag var tvungen att lära mig att kämpa för mig själv. Och vi vet båda sanningen som jag kunde berätta. Jag säger bara att detta är ett " jag önskar dig farväl"
" Men seriöst allt detta var ju ditt eget fel?" Sa han och kolla intensivt på mig. Jag tog upp min ena ögonbryn.
" Egentligen så var det Selena som kom på den briljanta idéen! Så om jag dör ikväll ska jag se till att ta med henne i fallet! " Mumlar jag hotfullt för mig själv. Jag var väll egentligen inte orolig för vad som kommer hända ikväll men snarare imorgon bitti. Han parkerade utanför lägenheten som jag var i för bara några timmar sen. Jag följde lydigt med honom innanför porten. Allt såg väll ut som vanligt, som vi hade lämnat det men grejen var bara att alla lampor var släckta.
" Jag sover i soffan som finns i rummet. Så kan du ta sängen?" Sa han och jag nicka. Vilken gentleman! Jag granskade honom noggrant medan han bäddade sängen. Jag följde honom med blicken vart enda rörelse han gjorde.
" Du kan byta om så länge jag kollar till Ella?" Han stängde dörren och jag kunde höra hans fotsteg som gick längre och längre bort från rummet. Jag vet ärligt talat inte vilka som kan sova i pyjamas kläder på natten. Isåfall måste det vara jävligt bekväma kläder. Jag tar av mig kläder så att jag bara står i underkläder. Jag lägger mig i sängen och gud hela sängen luktar verkligen som Nathan. Don't judge me!!
Han kommer in igen och lägger sig i soffan som ligger bredvid fönstret. Jag känner hur jag får dåligt samvete att han behöver sova på en hård soffan medan jag ligger på en skön dubbel säng. Jag reser mig och sätter mig upp och kollar tomt upp i taket. Jag vet ärligt talat inte vad jag behöver förvänta mig när jag kommer hem imorgon. Eller när jag stöttar på Liam. De orden som hade lämnat min mun var ganska hårda och sårande. Dessutom så är det ju inte hans fel att han inte har funnits i mitt liv men för min egen försvar så var det alkoholens fel.
"Nathan? " Viskar jag och jag hör ett mummel låter innan någon sätter sig upp. " Du vet väll att vi båda får plats i sängen?" Mumlar jag och pliktar nervöst på min nagelband. Jag känner hur tårarna snart kommer börjar spruta ut. Har ni någon känt att ni bara behöver någon som håller om er, hårt och riktigt tajt?
" Jag behöver verkligen en kram just nu?" Säger jag och jag lyckas inte längre hålla tårarna inom mig. Istället släpper jag lös dem, allt fler rinner nerför mina kinder. Plötsligt känner jag hur ett par muskulösa armar håller ett hårt tajt grepp runt mig. Jag lutar mig mot hans famn och känner hur min ångest dämpar sig en aning. Jag känner hur han gungar fram och tillbaka innan han lägger oss i sängen utan att släppa mig.
" Har du någonsin känt att du inte passar in? Passar in i samhällets perfekta krets utan att du bara är nån slags svart fläck?" Frågar jag för denna frågan har jag ställt mig själv så många gånger. Men aldrig fått något svar på någon som känner likadant som mig. Jag känner hur han nickar och jag ler för mig själv. Äntligen!
" Att man känner sig som man bara förstör? Att man sabbar allt för allt och alla? Känslan som jag vet bäst av" säger han och hans röst lät som att han snart skulle spricka. Denna känslan har jag växt upp med hela mitt. Framför allt att tjejer är mindre värd än killar vilket bara är bullshit. Jag kollar försiktig upp på Nathan som ungefär är ett huvud längre än mig. Först på hans läppar och sen på sugmärket jag tidigare hade gjort. Innan jag hann tänka över pressar jag mina läppar mot hans bara för att känna hur det känns igen. Men tyvärr får jag inte den svar jag vill ha utan han putar bort mig. Jag kollar skamset ner. Vad fan gjorde jag nyss. Varför måste jag sabba allt!?
" Förlåt förlåt förlåt " Lyckas jag få ur mig. Jag känner hur två fingrar läggs på min haka och tvingar mig att se in i hans ögon. Jag känner hur han pressar sina läppar mot mina. Först stod jag chokat innan jag gjorde samma sak. Jag rullar av honom så att han låg överst. Han försatte med att lämna små blöta kyssa på min hals och nerför magen. Jag drar mina händer igenom hans hår och biter mig själv i läppen för att tysta ner ett stön som senare lyckas lämna min mun. Jag putar ner honom och sätter mig gränsle över honom innan jag drar av hans tröja så att hans magmuskler blottas för mig. Jag följer sakta konturen på hans tatueringar och lämnar blöta kyssar på varenda del av hans kropp. Just nu tänkte jag inte på konsekvenserna på det hela utan jag ville utforska varenda del av hans kropp. När jag var just på väg att dra av hans byxor så stoppar han mig genom att lägga sin hand på min. Jag kollar försiktigt på honom och ser att han skakar på huvudet. Jag suckar innan jag lägger mig bredvid honom. Han vänder sig om så att våra pannor möts. " Vad fan håller vi på med?" Mumlar han och helt ärligt så vet jag inte. " Jag vet inte? " säger jag och flätar samman våra händer. " Och det gör mig helt galen!" Säger jag ärligt för första gången på länge.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Är det känslor på väg och från vilken sida? Kanske båda?
