mi mariposa

Kapitel 36

Mamma och pappa gjorde rätt i att anställa mer personal. Jag stortrivdes med att jobba som badvakt varje dag och som bartender varannan kväll. Nu hade jag sovmorgnar och lediga kvällar. Dock hade Agnes åkt hem så jag hade ingen att dela dessa lediga timmar med. Men däremot hade jag träffat Clara flera gånger de senaste månaderna. Vi hade bytt nummer och smsade nästan dagligen. Vi hade kommit varandra nära och var riktigt bra vänner.

Det hade gått tio månader sedan Agnes åkte. Hon skulle komma tillbaka när som helst, det hade hon lovat. Dock hade vi inte haft kontakt på jättelänge. Jag var orolig över att hon kanske inte skulle komma bara för att vi inte hade haft kontakt.

Jag hade precis slutat mitt pass som badvakt. Jag var ledig ikväll så jag tänkte springa upp till lägenheten och ringa Clara för att fråga om vi skulle hitta på något.
"Liam!" ropade någon bakom mig. Jag vände mig om och möttes av en joggades Clara.
"Nämen, jag tänkte precis ringa dig" sa jag när hon kom fram till mig. Hon log.
"Jag har något jag måste berätta för dig, Liam" sa Clara tveksamt. Hon bet sig i läppen.
"Jaså? Vadå?" frågade jag.
Clara tvekade länge innan hon tog ett steg närmare mig. Hon böjde sig mot mig. Jag antog att hon skulle viska mig något, men när hennes läppar närmade sig min mun blev jag osäker. Jag harklade mig. Clara, nästintill, hoppade ett steg tillbaka. Hon tittade skamset ner i marken.
"Förlåt, Clara, men mitt hjärta tillhör någon annan" mumlade jag. Clara tittade upp på mig och log halvhjärtat.
"Det var det jag trodde. Förlåt" mumlade hon lågt. Jag nickade sakta.
"Ehm.. vi hörs väl" sa Clara efter en stel tystnad. Jag nickade innan Clara gick sin väg.

En djup suck lämnade min läppar. Allt jag ville var att Agnes skulle komma tillbaka.
"Jaså? Vem tillhör ditt hjärta till?" frågade en välkänd röst bakom mig. Lyckan spred sig som en löpeld inom mig.
Jag vände mig snabbt om och mötte Agnes stora leende.
"Dig" sa jag innan jag slängde mig över henne och omfamnade henne mjukt.
"Du kom tillbaka" viskade jag.
"Självklart, jag älskar dig ju" viskade hon tillbaka.
"Jag älskar dig också."

Jag och Agnes gick upp till lägenheten. Agnes gick på toa och jag passade på att ringa Mario för att fråga om jag och Agnes kunde få bord på hans restaurang, precis som vår första riktiga dejt. Han sa att restaurangen var fullbokad, men att han kunde ordna balkongen åt oss. Jag tackade honom och la på innan Agnes kom tillbaka från toan.
"Så, vi ska på dejt ikväll" berättade jag för Agnes när hon kom in i köket. Hon log lurigt mot mig och jag blinkade med ena ögat mot henne.

Senare den kvällen satt vi på Marios balkong. Det var underbart vackert. Precis som våran första dejt.
Vi hade ätit middag och dessert och satt nu och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag stoppade ner handen i byxfickan och kände på snäckskalet som var format som en ask. Skulle jag göra det?
"Du, Agnes.." började jag. Hon höjde ögonbrynen mot mig och log varmt.
"Jag vill fråga dig en sak" fortsatte jag.
"Du kan fråga mig vad som helst" svarade Agnes mjukt. Jag nickade.
Jag ställde mig upp. Agnes tittade frågandes på mig. Handen som var kvar i byxfickan drog jag upp tillsammans med snäckan. Jag gick ner på knä och fäste blicken vid Agnes. Hon satte handen för munnen och fick tårar i ögonen.
"Innan jag frågar så måste jag bara berätta en grej. Du måste veta det innan du svarar. Jag har gått och burit på det under ett helt år" sa jag med en allvarlig ton. Agnes blick blev en aning misstänksam. Hon tog bort handen för munnen och inväntade vad jag hade att säga.
"Drinken var alkoholfri" mumlade jag och kisade med ögonen. Jag syftade på drinken jag gav henne första kvällen vi träffades. Hon bad om en drink med alkohol men trots det gav jag henne en alkoholfri eftersom hon var minderårig.
Agnes började skratta. Jag log.
"Så, Agnes Lina Hansen, vill du gifta dig med mig?" frågade jag medan jag öppnade snäckan.
Agnes nickade. Hennes ögon var tårfyllda.
"Ja, Liam, ja det vill jag" svarade hon.
Jag log och tog ur diamantringen från snäckan. Agnes sträckte fram sin hand och jag trädde försiktigt på ringen på hennes ringfinger.

•••
Sluuuuuuuut!!!!! Den här boken är avslutad!!!
Här nedanför kommer jag skriva viktig information så snälla läs.

Först vill jag säga ett stort tack till er alla. Utan er hade jag aldrig klarat det jag gör. Nu har jag skrivit tre romaner här på wattpad och jag kunde inte gjort det utan ert stöd. Era kommentarer och meddelande är guld värda. Tack så hemskt mycket!!!
Jag skulle väldigt gärna vilja ha feedback på denna roman, så kommentera!! Vad har ni tyckt om boken? Var slutet bra? Kommentera!!!! Glöm inte att rösta och tipsa era vänner!!!

Sedan vill jag också be er att läsa min roman djävul till plastbror. Den når snart 100k läsare och det är helt sjukt! Snälla hjälp mig nå 100k!!! Ni kan även passa på att läsa min andra roman 1 472 dagar! Tack i förhand.

Och sist men inte minst, om några dagar kommer jag börja med en ny roman. Jag kommer inte avslöja så mycket här och nu, men innan jag publicerar den så kommer jag lägga ut prologen här så radera inte denna bok från ert bibliotek!!! Jag hoppas att alla ni som läst den här boken kommer läsa min nästa bok också!! Jag ser fram emot att skriva den och höra vad ni tycker om den. Så stay tuned.

Tack igen. Ni är bäst.
Puss & kram <3