Dagen efter när jag kom hem från baren vid midnatt så hittade jag Agnes sittandes på balkongen. Hon satt ihopkuren i soffan inlindad i en filt. Jag såg genom glasväggen hur hon drog upp filten över ansiktet och drog den över ögonen.
Jag skyndade mig ut till henne.
"Hej, mi mariposa" sa jag mjukt och slog mig ner bredvid henne. Min blick granskade hennes ansikte. Hon hade gråtit. Hennes ögon var rödgråtna och glansiga.
Jag blev genast orolig.
"Älskling, vad är det?" frågade jag oroligt, men ändå mjukt.
Jag drog in henne i min famn och höll om henne hårt. Hennes ansikte låg mot min bröstkorg och jag placerade min haka ovanpå hennes huvud samtidigt som jag strök hennes hår med handen.
Efter några minuter av tystnad drog sig Agnes ur min famn. Hon hade gråtit igen och torkade envist bort sina tårar. Hon suckade och vände bort blicken.
"Jag vet inte.. Det är så fånigt" mumlade hon lågt. Jag skakade på huvudet.
"Inget fånigt kan få dig såhär ledsen" sa jag medan jag sökte efter hennes blick, men hon undvek mig.
"Jag bara..." började hon med en suck, "Igår på middagen med din familj kände jag mig för första gången välkommen i en familj. Jag fick se och uppleva hur en riktig familj beter sig mot varandra. Min familj har aldrig varit så. Mina föräldrar har alltid bestämt allting åt mig och visst, det låter som om de bryr sig, men de har aldrig visat intresse för mig och mitt liv. Jag vet att det låter som om jag klagar över mitt liv, det har inte varit så hemskt som det låter, men nu har jag insett hur en familj egentligen ska bete sig. Och det är inte så min familj beter sig. Jag vill bara kunna känna gemenskap och tillhörighet till min familj. Jag vill kunna veta att min familj älskar mig för den jag är.."
Agnes ögon var vattenfyllda och hennes röst var skär och låg.
"Agnes," mumlade jag, "dina föräldrar älskar dig, jag lovar."
Hon svarade inte, så jag fortsatte.
"Du måste visa dem att det räcker nu, att de inte kan bestämma över dig längre. Men trots allt som du tycker att dem gör fel så älskar dem dig och innerst inne vet du det."
Jag tog tag i hennes händer och min blick var hela tiden fäst vid hennes vackra ögon.
Det blev återigen tyst.
"Om en vecka åker jag hem, Liam.."
Jag svarade inte, dels för att jag inte visste vad jag skulle säga och dels för att jag var säker på att min röst skulle brista om jag sa någonting. Det gjorde ont bara av att höra den meningen.
Det kom lite som en chock trots att jag hade vetat om det enda sedan jag träffade henne.
"Jag vill inte åka hem. Det finns ingen där hemma som känner mig lika bra som du gör, och det finns ingen där hemma som bryr sig om mig så mycket som du gör" mumlade hon. Bådas blickar hade vänts ner på våra händer som höll i varandra.
"Jag kände på mig att det var dumt att ge sig in i ett förhållande med dig som bor här i Spanien, men jag kunde inte motstå dig. Inte för att jag ångrar det, det gör jag verkligen inte, men allt skulle varit mycket enklare om vi aldrig hade träffats. Jag skulle åka tillbaka hem och fortsätta mitt liv, ensam. Jag skulle inte veta hur det var att ha någon som dig vid min sida" fortsate hon lågt.
Jag kände hur mina ögon började vattnas. Hennes ord gjorde mig stum. Jag ville verkligen inte att hon skulle åka hem.
"Flytta hit, flytta in hos mig på riktigt!" orden lämnade min mun innan jag ens hann tänka efter. Visst, det skulle vara jättehärligt, men vi hade bara känt varandra i fyra veckor. Däremot kändes det som att vi hade känt varandra i evigheter. Det kändes så bra med Agnes och jag visste att hon var den rätte för mig, så varför inte flytta ihop redan nu?
"Jag vet inte, Liam.. Det känns lite tidigt och mina föräldrar skulle aldrig tillåta det" mumlade Agnes tveksamt. Hon bet sig i läppen och gav mig en osäker blick.
"Jag vet, det är tidigt, men du är den rätte för mig Agnes, jag är säker på det. Jag ska inte tvinga dig eller försöka övertala dig, men om du känner likadant för mig som jag gör för dig så borde du förstå. Tänk på det i alla fall" sa jag mjukt. Agnes nickade sakta. Jag log och kysste henne varsamt på pannan.
"Kom, vi går och lägger oss" sa jag efter några tysta sekunder. Agnes nickade.
Vi bytte snabbt om, borstade tänderna och gjorde oss iordning.
Tillslut kröp vi ner i dubbelsängen i mitt rum. De senaste dagarna hade vi sovit tillsammans i min säng. Det var så mysigt.
Hon låg med ryggen mot mig så jag flyttade mig närmare henne och slingrade mina armar om henne. Och det tog inte många minuter innan vi båda två sov djupt.
•••
Jag är ledsen men i stort sätt ända fram till sommaren kommer det kanske vara dålig uppdatering och ganska sega kapitel. Detta beror på att jag har fullt upp i skolan nu innan sommarlovet. Dessutom har jag jättemycket att göra på fritiden ända fram till sommaren. Jag hoppas dock att ni står ut med lite sega kapitel och en någorlunda sämre uppdatering än nu. Ni kommer inte märka någon extrem skillnad, men jag vill berätta för er annars kommer jag få dåligt samvete när jag inte hinner uppdatera. Så jag säger förlåt, men och tack, i förhand. Jag ska försöka uppdatera kanske mellan 2-4 dagar, så det blir inte så stor skillnad.
Kommentera och rösta så blir jag glad!!
Puss & kram <3
DU LÄSER
mi mariposa
Teen Fiction"Du är som en fjäril. Innan man lär känna dig så är du blyg och tystlåten. Du håller det mesta för dig själv och du vågar inte riktigt släppa in någon i din lilla kokong. Men när du känner dig trygg med omgivningen och ditt umgänge så bryter du dig...
