Kapitel 35

1K 67 19
                                    

Sista dagen var en avskedsdag. Agnes skulle vara på flygplatsen klockan tolv på förmiddagen. Klockan elva hade hon packat klart. Jag stod i hallen och väntade på henne. Agnes kom gåendes mot mig med sin resväska. Jag log halvt mot henne.
Vi gick in i hissen och åkte ner till lobbyn. När vi skulle gå ur hissen greppade jag tag om Agnes resväska innan hon hann ta den. Hon log tacksamt mot mig och gick ut från hissen. Jag gick ut efter henne.
Mamma stod i receptionen och pratade med Love som hade städvagnen bredvid sig.
"Åhh, ska du åka nu?" frågade mamma Agnes med en ledsen min. Agnes nickade.
"Hejdå" sa hon till mamma innan de kramades.
Sedan kramade hon Love. Han viskade något i hennes öra som fick henne att skratta men jag kunde inte höra vad.

Efter det gick vi och Agnes fick säga hejdå till pappa.
"Tack för att du har tagit hand om min son. Ha det bäst nu. Vi ses väl?" sa pappa till Agnes. Hon nickade.
"Hejdå, Göran" sa Agnes och gav honom en kram.

Till sist gick vi till Julia och Melwin.
"Nej, ska du hem nu?" sa Julia ledsamt. Agnes nickade. De gick emot varandra och kramades.
"Det har varit jätteroligt att ha dig här, jag hoppas att du kommer tillbaka" sa Julia till henne.
"Jag kommer tillbaka om ett år" sa Agnes. Julia nickade och log.
Agnes fick hålla Melwin. Hon pussade honom på pannan och sa hejdå innan hon räckte över honom till Julia igen.
Sedan gick vi till bilen som stod parkerad på baksidan.

Vi satte oss i bilen och körde iväg under tystnad.
Jag släppte ena handen från ratten och sträckte fram den mot Agnes. Hon tog tag i den. Jag log.
"Vad viskade Love till dig?" frågade jag efter ett tag. Agnes skrattade.
"Det vill du allt veta det" svarade hon lurigt. Jag suckade eftersom jag visste att hon aldrig skulle berätta det.

När vi var framme på flygplatsen var det dags att säga hejdå. Vi stannade precis innan incheckningen och ställde oss mittemot varandra.
Jag tog en djupt andetag och mötte Agnes blick. Hon hade tårfyllda ögon. Jag log snett.
"Det är bara ett år. Vi klarar oss" viskade jag. Agnes nickade.
"Jag älskar dig, Liam. Jag älskar dig så mycket" viskade Agnes med sin spräckliga röst.
"Jag älskar dig också, Agnes, riktigt mycket" svarade jag. Tårarna kröp fram i ögonen. Jag skakade.

Jag omfamnade Agnes och höll om henne stadigt, som om jag aldrig skulle släppa taget. Men jag var tvungen.
"Jag kommer sakna dig" viskade jag i hennes öra under kramen. Hon snyftade till.
"Jag kommer sakna dig också" viskade Agnes.

Jag släppte från kramen och höll Agnes huvud i mina kupade händer. Hennes tårar rann ner för hennes kinder. Jag torkade försiktigt bort dem med mina tummar.
"Det är okej, Agnes, det är okej" mumlade jag och omfamnade henne igen. Jag strök henne över ryggen.

Efter några minuter släppte jag återigen från kramen. Våra blickar möttes. Jag log halvt.
Vi lutade oss mot varandra och möttes i en kyss. Kyssen pågick länge. Mina händer var placerade på Agnes midja och hennes armar var slingrade runt min nacke.
"Hejdå" viskade Agnes efter kyssen. Jag skakade på huvudet.
"Vi säger inte hejdå, vi säger att vi ses" sa jag med ett leende på läpparna. Agnes nickade och log.
Vi höll kvar våra grepp om varandra.
"Vi ses" rättade hon sig själv.
"Vi ses, mi mariposa" sa jag.

Agnes släppte greppet om min nacke. Jag pussade henne mjukt på pannan innan jag släppte mitt grepp om hennes midja.
Vi tittade på varandra i några tysta sekunder innan Agnes vände sig om och började gå. Jag följde henne med blicken. När hon hade kommit några meter vände hon sig om. För en sekund trodde jag att hon hade ångrat sig. Att hon ville flytta till Spanien och bo med mig. Men jag hade fel.
Hon vinkade åt mig och log svagt. Jag gjorde detsamma. Hon vände sig om igen och fortsatte gå.
Innan jag visste ordet av det så var hon försvunnen ur mitt synfält.

•••
Näst sista kapitlet!! Eller kanske nästnäst sista.. Har inte riktigt bestämt mig än.
Men är ni taggade? Vad tror ni kommer hända? Blir Liam tillsammans med Clara? Eller återförenas han med Agnes? Eller skiter han i båda och lever singel?
Och vad tror ni nästa roman kommer handla om??
Kommenteraaa!!! Och rösta!!
Puss & kram <3

mi mariposaDär berättelser lever. Upptäck nu