mi mariposa

Kapitel 22

Jag och Agnes gick ut ur hissen och våra steg styrde mot restaurangen. Jag förde min ena arm snett över Agnes rygg och placerade handen löst på hennes midja.
Mamma, pappa, Love och Julia stod vid ingången. Melwin låg i sin barnvagn bredvid dem. Deras blickar träffade mig, men förflyttades sedan mot Agnes. Även jag flyttade min blick mot henne. Hon log lite generat mot min familj. Ett leende spred sig på mina läppar. Hon var så vacker.
Jag och Agnes stannade ungefär en meter framför min familj.
"Hej! Det här är Agnes, min flickvän" sa jag med blicken fäst på Agnes. Jag log mot henne och bet mig i läppen. Hon log generat och hennes kinder blev aningen röda.
"Agnes, här är Göran, min pappa. Ewa, min mamma. Love, min storebror. Julia, min svägerska. Och i barnvagnen är Melwin, min brorson" förklarade jag och gestikulerade mot personen jag berättade om. Agnes tog i hand med alla samtidigt som jag berättade vem det var.
"Jaså? När hände detta?" sa mamma glatt.
"För några dagar sedan, men vi har varit vänner i snart fyra veckor" svarade jag och log mot Agnes. Hon log tillbaka.
"Ska vi gå in?" frågade jag. De andra nickade.
Vi gick in allihopa och satte oss vid ett av borden. Love, Julia och pappa satt på ena sidan av bordet och Melwin låg i sin barnvagn som var placerad på kortsidan av bordet, bredvid Julia. Jag satt mittemot Julia, Agnes satt bredvid mig och bredvid Agnes satt mamma.

Vi beställde maten nästan direkt.
"Hur kommer det sig att du inte har berättat om Agnes, Liam?" frågade pappa och höjde sitt ena ögonbryn.
"Det har varit lite hektiskt" svarade jag tveksamt och bet mig i läppen.
"Jo, det har ju det. Tur att du fixade denna middag!" sa pappa. Jag log.
"Bor du här i Spanien?" frågade Julia, riktat mot Agnes. Hon skakade på huvudet.
"Nej, jag bor i Sverige. Jag och min familj är här på semester" svarade Agnes. Hennes röst lät nervös och inte alls som vanligt. Diskret placerade jag min hand på hennes lår. Jag kände hur hon satt och spände hela kroppen. Min blick sökte sig efter hennes och när jag väl mötte hennes blick log jag mjukt. Jag såg och kände att hon slappnade av mer och mer innan hon log tacksamt mot mig.
"Berätta lite om dig själv, Agnes" Pappa avbröt min och Agnes konversation som bestod av blickar. Vi släppte ögonkontakten och förflyttade våra blickar mot honom.
"Jag är sjutton år, snart arton, och bor tillsammans med min mamma och min pappa i Stockholm. Jag går sista året i läkarlinjen på gymnasiet. Tja, mycket mer finns det inte att säga om mig" berättade Agnes. Hon skrattade till lite försiktigt i slutet.
"Läkare? Det krävs mycket pluggande till det" sa pappa, imponerad av yrket.
"Ja, det är väldigt mycket plugg. Men jag är inte så säker på att jag vill bli läkare längre. Jag menar, det skulle vara mycket mysigare och roligare att ha ett jobb som ni har. Liam har berättat så mycket om er och det känns som om ni har en otroligt stark gemenskap, det är så fint" sa Agnes. Hon bet sig i läppen. Min blick var hela tiden fäst vid henne. Jag studerade hennes vackra ansikte när hon pratade.
"Det är mysigt att göra någonting sådant här med personer man tycker om, men det är slitigt som bara den. Vi har inte så mycket personal och det gör att vi inte hinner ses så mycket. Det tär på en. Emellanåt blir vi också osams om allt möjligt. Så blir det när man hela tiden är, mer eller mindre, instängda under samma tak" mumlade pappa. Han skrockade lite på slutet.
Agnes nickade förstående innan hon skrattade lite löst.
"Ni? Osams? Det tror jag inte på. Ni verkar ju vara så himla snälla och söta mot varandra" utbrast Agnes, precis samma reaktion när jag berättade att min familj faktiskt tjafsade ibland.
"Ojojoj, du skulle bara veta" sa Love och skrattade.
"Love och Liam bråkar inte så ofta längre, men när de var mindre så var det det enda de gjorde" flikade mamma in. Jag och Love utbytte blickar med varandra och himlade med ögonen åt mamma.

Samtalet rullade på under hela middagen. Vi pratade om seriösa och oseriösa samtalsämnen. Vi skrattade och hade det allmänt trevligt hela kvällen. Det blev inte en enda stel minut och det hade jag inte väntat mig heller.
Mitt under desserten vaknade Melwin för femte gången. Julia eller Love hade gått iväg och tröstat Melwin beroende på vem som hade ork.
När Melwin började skrika såg jag hur Love och Julia utbytte blickar med varandra i frågan om vem som skulle gå iväg med Melwin.
"Jag tar honom" sa jag och reste mig upp. Julia och Love tittade upp på mig och sa tack samtidigt.

Jag böjde mig ner mot vagnen och lyfte försiktigt upp skrikande Melwin.
"Kom till farbror Liam" viskade jag. Jag la honom i min famn och vaggade honom fram och tillbaka. Efter bara några sekunder slutade han gråta. Jag log.
"Jag förstår inte!" utbrast Julia frustrerat.
"Det är fan helt otroligt" la Love till och skakade på huvudet.
"Vad?" frågade Agnes.
"Det tar evigheter för mig och Love att få Melwin att somna och sluta gråta, men så fort Liam lägger honom i sin famn så tystnar han!" förklarade Julia. Jag skrockade, likaså mamma, pappa och Agnes.
Med Melwin i famnen gick jag och satte mig på min plats igen. Min blick var fäst vid honom. Han var så otroligt söt.
"Vad ska man säga?" svarade jag malligt, på skämt. Jag ryckte på axlarna och flinade retsamt mot Julia och Love.

Efter en lång och härlig middag så skulle vi skiljas åt i lobbyn.
"Håll fast vid henne, grabben" viskade pappa i mitt öra samtidigt som han gav mig en kram.
"Godnatt, Agnes. Det var trevligt att träffa dig" sa han sedan till Agnes och kramade om henne också.
"Tack, detsamma!"
Likaså mamma, Love och Julia gav oss varsin kram, sa godnatt och sa att det var en trevlig middag.
"Godnatt, Melwin" sa jag med en barnslig röst och böjde mig ner mot Melwin i barnvagnen. Han sov så jag pussade honom lätt på kinden utan att väcka honom innan jag och Agnes tog hissen upp till lägenheten.

•••
Sorry, har inte uppdaterat på länge. Har haft och kommer ha fullt upp hela denna veckan. Har skola, kurs och privata grejer.. Hinner inte!!!! Usch jag är så trött och stressad..
Please lämna en snäll kommentar som får mig på bättre humör och får mig att kämpa igenom resten av veckan!
Puss & kram <3