mi mariposa

Kapitel 34

Morgonen efter bestämde vi oss för en mysdag. Efter frukosten drog vi ner alla persienner i lägenheten så att det skulle bli mörkt. Vi tände brasan i vardagsrummet och hade filmmaraton. Vi låg och skedade i soffan medan film efter film rullade på skärmen.

"Okej, vad ska vi se nu?" frågade jag efter den femte filmen.
"The Notebook" sa Agnes. Jag suckade.
"Allvarligt? Vi har ju redan sett den idag" utbrast jag. Agnes log stort i ett försök att övertala mig.
"Nepp, jag går inte med på det" sa jag och satte armarna i kors. Agnes flinade till. Hon flyttade sig från mig och la sig istället över mig. Jag försökte hålla masken.
"Inte?" mumlade hon lågt med sina läppar snuddandes vid mina.
"Nepp" sa jag och sög in mina läppar så att hon inte skulle kunna sukta mig.
"Vad synd" mumlade hon. Hennes blick granskade mitt ansikte. Hon strök sina fingrar längs kindbenet och sedan upp till pannan på ena sidan av mitt ansikte. Sedan började hon dra fingrarna genom mitt hår. Jag kunde inte hålla masken, utan log mot henne. Sakta lutade jag upp mitt huvud för att kunna kyssa henne. Agnes drog huvudet bakåt och skakade på huvudet.
"Inte förrän du går med på att se The Notebook" sa Agnes med en kaxigt flin på läpparna.
"Damn, i really wanna kiss you right now" viskade jag med blicken fäst vid hennes läppar. Agnes skakade på huvudet. Hon lutade sig mot mig och jag trodde att hon skulle kyssa mig, men när hon närmade sig mina läppar så flyttade hon huvudet mot mitt öra.
"Too bad" viskade hon.

Jag skrattade och puttade löst upp henne så att hon satt ner mittemot mig. Själv satte jag mig tätt intill henne. Jag tittade på henne ett tag innan jag slängde mig över henne. Vi låg nu i andra änden av soffan, fast nu låg hon underst och jag överst. Jag stödde mig på mina armbågar på varsin sida om henne för att inte lägga all vikt på henne.
Jag gjorde exakt likadant som hon hade gjort och började granska hennes ansikte. Försiktigt flyttade jag en hårslinga som hamnat mitt i Agnes ansikte och placerade den bakom hennes öra. Hon log mjukt mot mig.
Innan hon ens hann reagera så pressade jag mina läppar mot hennes. Hon stretade inte emot, vilket jag hade förväntat mig.
"Jag vann" viskade jag mot hennes läppar efter kyssen. Agnes muttrade till och blängde surt på mig. Jag skrattade.
"Var inte sur, mi mariposa" sa jag. Agnes fortsatte blänga surt på mig.
"Du är söt när du är sur" sa jag efter att ha studerat hennes ansikte ett bra tag. Ett litet leende pryddes på Agnes läppar.

"Jag älskar dig, Agnes. Du vet väl det?" viskade jag efter några minuter av tystnad. Jag låg fortfarande över henne och våra blickar var fästa vid varandra. Ett större leende spred sig på Agnes läppar.
"Och jag älskar dig, Liam. Det vet du väl?" viskade Agnes tillbaka. Jag log.
"Jag kommer vänta på dig. Du är den enda tjejen som jag någonsin kommer kunna älska så mycket som jag gör" fortsatte jag.
"Detsamma, Liam. Jag kommer komma tillbaka om lite mindre än ett år, jag lovar" svarade Agnes lågt med svag röst. Hennes ögon var glansiga av tårar.
"Gråt inte, det är okej. Vi kommer klara oss" sa jag mjukt och pussade henne på kinden.

Dagen efter, den sista hela dagen vi hade tillsammans, kom Love upp till lägenheten med Melwin i barnvagnen.
"Eyy bror" ropade han så fort hissdörren öppnades.
Jag och Agnes satt i köket och åt frukost. Love kom in i köket med barnvagnen.
"Jag har en fråga" började Love tveksamt. Jag och Agnes tittade undrande på honom.
"Skulle ni kunna passa Melwin idag? Jag ska jobba och Julia ska på någon kurs" förklarade Love. Jag vände blicken mot Agnes.
"Alltså jag skulle kunna ta med honom till jobbet. Jag förstår om ni vill vara själva" inflikade Love fort när vi inte svarade.
Jag ignorerade det Love sa och höjde ögonbrynen mot Agnes. Hon log och nickade mot mig.
"Vi kan passa honom" sa jag. Love log.
"Tack! Allt ni behöver finns i den här väskan" sa han och pekade på väskan som hängde på vagnens handtag.
Vi nickade. Love log återigen. Han lyfte upp Melwin ur vagnen och pussade honom i pannan innan han la ner honom igen.
"Tack igen. Jag måste dra nu" ursäktade sig Love innan han gick.

"Så vad ska vi göra med Melwin idag då?" frågade jag när Love hade gått.
"Vi kan gå en långpromenad. Det är så mysigt att gå med barnvagn" svarade Agnes. Jag nickade.

När vi hade gjort oss i ordning så var vi ute från hotellet med barnvagnen. Vi började gå. Vi hann inte gå så långt innan det var lunchdags eftersom vi hade stannat flera gånger för att mata, trösta eller byta blöja på Melwin. Men när vi var hungriga hittade vi ett café där de serverade lunch och fika. Vi satte oss vid ett bord utomhus och väntade på en servitris. Tillslut kom det en tjej.
"Clara?" utbrast jag efter att ha studerat hennes ansikte i några sekunder.
"Hej, Liam" sa hon och log. Hennes blick svepte över Agnes och barnvagnen.
"Och Agnes, hej" sa Clara riktat mot Agnes som log och sa hälsade tillbaka.
"Du berättade inte att ni hade barn" sa Clara med en ton i rösen som jag inte kunde tolka. Hon tittade på mig med ett höjt ögonbryn.
Jag skrockade.
"Nej, det har vi inte. Det är min brors barn"  sa jag. Clara nickade.
Det blev tyst i några sekunder. Clara harklade sig.
"Okej, men jag måste fortsätta jobba. Vad vill ni beställa?" frågade hon.
"Jag tar en Caesarsallad och vatten, tack" sa Agnes.
"Samma här, tack" sa jag och log mot Clara innan hon gick iväg.

•••
Ganska segt kapitel, men men. Den här boken är snart slut. Hur tror ni att den slutar? Vad tycker ni om boken? Kommentera så blir jag jätteglad!! Och glöm inte att rösta!!
Puss & kram <3