Dagarna gick och jag och Agnes blev allt tajtare. Det hade gått tre veckor sedan vi träffades första gången. Vi hade blivit riktigt bra vänner, dock ville jag vara mer än så. Jag gillade Agnes på ett högre plan än vänskap, men jag var inte säker på att hon kände likadant.
Klockan var elva. Love hade tagit nattpasset i baren så jag var hemma i lägenheten tillsammans med Agnes. Vi satt i soffgruppen utomhus.
Det hade mörknat. Havets vågar som bröts gav ifrån sig ett behagligt ljud. Röster nerifrån stranden och baren hördes avlägset. Vi hade tänt värmeljus lite överallt på balkongen, i små lyktor och ljusstakar.
Jag satt i soffan och Agnes satt i fåtöljen.
"Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Allt är så rörigt just nu" mumlade Agnes lågt. Hennes blick var fäst vid horisonten.
"Kom" sa jag mjukt och klappade bredvid mig i soffan.
Agnes vände blicken mot mig och tittade på mig ett tag innan hon reste sig upp. Hon satte sig ner bredvid mig i soffan och jag drog henne tätt intill mig. Hon lutade sig mot min axel och jag la armen om henne.
"Du har berättat att du har en plan med ditt liv. Men ibland fungerar inte planer. Ibland måste man bara tacka och ta emot vad livet erbjuder. Följ ditt hjärta så löser allt sig" mumlade jag.
Agnes svarade inte, men jag visste att hon hade lyssnat och tänkte över vad jag hade sagt.
"Jag hade en plan. Jag skulle plugga färdigt till jurist. Jag skulle starta ett eget företag. Börja ensam och ta hjälp av pappa, men sedan börja anställa fler och fler. Mitt företag skulle växa och jag skulle bli en framgångsrik chef. Det låter som en drömvärld, men jag visste att jag kunde klara det. Men så bestämde sig mina föräldrar för att köpa ett hotell här i Spanien. De bad mig, Love och Julia, på deras bara knän, att följa med dem och hjälpa dem. Vi gjorde som de ville och gav upp våra drömmar. Men ärligt talat så är det här mycket roligare än juridik. Man får träffa så många nya personer och testa på så många olika grejer. Jag tror att jag och min familj var menade för detta. Det var ödet helt enkelt" berättade jag. Min blick var fäst ut mot havet och Agnes blick likaså. Jag visste att Agnes tog in vartenda ord som lämnade min läppar.
"Jag vet inte om jag vill bli läkare. Det var mamma och pappa som prackade på mig att bli det. Jag skulle kunna tänka mig ett sådant jobb som du har. Ni verkar ha det så mysigt" mumlade Agnes. Jag log.
"Du har gott om tid på dig att fundera på vad du vill med livet" sa jag.
"Det känns som att mamma och pappa har bestämt allt i mitt liv. Jag får aldrig göra några egna val. De förde ihop mig med Jocke och de valde att jag skulle bli läkare" mumlade Agnes. Jag vände blicken mot henne.
"Då är det dags att du börjar göra egna val" sa jag och log.
Våra blickar fästes vid varandras. Hon bet sig i läppen och log oskyldigt. Hennes tindrande ögon var vackrare än någonsin. Jag började flacka min blick mellan hennes ögon och hennes läppar. Sakta lutade jag mig framåt. Jag stannade precis framför hennes läppar. Båda andades ansträngt. Allting runt omkring oss tystnade. Allting försvann. Mina läppar kraschade mot hennes. Kyssen varade inte länge, men den var underbar. Mitt hjärta slog snabbare än någonsin och jag kände fjärilar i magen.
Vi drog ifrån varandra, men stannade några centimeter ifrån varandra. Våra blickar möttes återigen. Jag log och Agnes log tillbaka.
"Jag gillar dig. Mer än som en vän" viskade jag. Agnes kinder blev rödrosiga. Generat vände hon bort blicken.
Jag la mitt pekfinger och långfinger under hennes haka. Försiktigt tryckte jag upp hennes ansikte igen. Jag sökte mig efter hennes blick.
"Göm dig inte. Jag vill kunna se ditt vackra ansikte" mumlade jag.
"Jag gillar dig också. Mer än som en vän" viskade Agnes. Värmen spred sig inom mig och jag ville skrika av glädje, men jag höll skriket inom mig.
Återigen kraschade mina läppar mot hennes.
Efter kyssen la jag mig ner i soffan. Jag drog med mig Agnes ner och hon la sig bredvid mig. Hon la sig med ryggen mot min mage och jag höll om henne. Vi låg tätt intill varandra. Min ena hand var sammanflätad med Agnes ena hand.
Det var tyst. Men det var en sådan där tystnad som kunde pågå i evigheter utan att det blev stelt.
Vi sa inget mer den kvällen.
Bara någon halvtimme efter att vi hade lagt oss ner i soffan så somnade Agnes i min famn. Jag somnade några minuter senare och där sov vi, hela natten.
•••
Ojojoj.. Äntligen blir Liam och Agnes tillsammans! Eller vad säger ni? Hiss eller diss?
Kommentera vad ni tycker!!
Jag blir väldigt glad om ni lämnar feedback på mina kapitel så att jag vet vad jag kan förbättra!
Tack i förhand!
Puss & kram <3
BINABASA MO ANG
mi mariposa
Teen Fiction"Du är som en fjäril. Innan man lär känna dig så är du blyg och tystlåten. Du håller det mesta för dig själv och du vågar inte riktigt släppa in någon i din lilla kokong. Men när du känner dig trygg med omgivningen och ditt umgänge så bryter du dig...
