mi mariposa

Kapitel 4

Mitt städpass var avklarat och det var dags för badvakt. Jag var uppe i min lägenhet och bytte om. Som vanligt bytte jag mina byxor och min skjorta mot mina röda badbyxor. Kepsen drog jag på av ren reflex och mina solglasögon och visselpipan greppade jag från byrån i hallen innan jag åkte ner till lobbyn.
Love satt fortfarande kvar i receptionen, men denna gången sov han inte. Han pratade med hotellgäster och märkte inte ens att jag gick förbi. Jag tittade på klockan i lobbyn. Tre minuter i tio.
Jag fortsatte ut till poolen. Klockan slog tio och jag öppnade grindarna till poolens område. Poolen och solstolarna bredvid var omringade av en rosenhäck som inhängnade området och gav gästerna en känsla av privatliv. Trots häcken kunde man se havet och stranden som låg bara några meter bort.
Det hade redan flockats folk vid öppningen till poolen. Jag släppte in alla med ett välkomnande leende.
När hela klungan hade kommit in gick jag bort till banvaktens höga stol. Jag klättrade upp i den och satte mig. Min blick gled över människorna som fixade vid solstolarna. Vissa var redan i vattnet och vissa solade. Jag log.

Timmarna gick. Det var en ovanligt lugn dag. Inga misskötte sig. Det enda jag behövde göra var att sitta i stolen och blicka ut över människorna.
Jag hörde plötsligt någon som svagt ropade hallå. Jag vände ner huvudet och möttes av en liten kille, på kanske fyra år. Han stod nere vid botten av min höga ställning och tittade upp mot mig. Jag klättrade ner till honom och satte mig på huk mittemot honom. Han hade fingrarna i munnen och såg en aning rädd ut. Jag log mot honom och väntade på att han skulle säga något.
"Behöver du hjälp med något?" frågade jag mjukt när vi båda hade varit tysta ett bra tag. Pojken nickade osäkert.
"Vadå för något?" fortsatte jag med samma mjuka stämma.
"Min boll... den fastnade i trädet" förklarade den lilla killen och pekade upp mot en av palmerna. Jag tittade upp mot palmen och mycket riktigt, där låg en färgglad badboll.
"Vill du att jag ska ta ner den?" frågade jag. Pojken nickade ivrigt.
"Men då måste du vara badvakt så länge, okej?" sa jag, med en allvarligt ton. Pojkens ögon växte och han nickade återigen ivrigt. Jag tog av mig min visselpipa, som hängde med ett snöre, runt min hals och trädde den runt pojkens hals. Pojken studerade den noga med entusiasm i blicken. Jag log.
"Du får inte blåsa i pipan om det inte är nödläge, okej?" förklarade jag. Pojken nickade.
"Bra, stanna här" sa jag och log. Jag joggade bort till förrådet som stod i ett hörn. Där hämtade jag en stege och lyfte bort den mot palmen. Jag ställde stegen mot palmen och klättrade upp. När jag var längst upp nådde jag badbollen. Jag tog den under armen och vände blicken mot pojken. Han sträckte upp tummen mot mig. Jag gav honom tummen upp tillbaka och log. Sakta men säkert började jag klättra ner.
När jag var nere bar jag tillbaka stegen, låste förrådet och gick sedan tillbaka till pojken. Jag sträckte över bollen till honom. Glädjen spred sig i hans ansikte och ett stort leende prydde hans små läppar. Han tog av sig visselpipan och sträckte fram den till mig.
"Du var en riktigt bra badvakt tycker jag" sa jag. Pojkens leende blev ännu större.
"Tack! Och tack för bollen!" utbrast pojken glatt. Jag log och nickade.
"Det var så lite så, spring och lek nu" sa jag och rufsade till pojkens hår. Han nickade glatt och sprang iväg. Jag log och följde honom med blicken.

Ännu en gång kände jag känslan av iakttagelse. Ännu en gång var det Agnes som tittade på mig. Jag skrattade till och gick fram till henne. Hon låg i en solstol bredvid min stol.
"Följer du efter mig?" utbrast jag med ett skratt. Agnes höjde ögonbrynen och skakade på huvudet.
"Tvärtom" svarade hon. Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Gör du allt på det här hotellet eller?" frågade Agnes efter några tysta sekunder. Jag skakade på huvudet.
"Nejdå, bara lite städning, badvakt och bartender" svarade jag och log. Agnes rynkade pannan och nickade imponerande.
"Du var i alla fall väldigt gullig mot den där lilla pojken" sa hon och tittade bort mot hans håll. Jag skrattade en aning generat och drog handen genom håret.
Eftersom jag inte visste vad jag skulle svara så förblev det tyst.

Jag slog mig ner i en solstol tätt intill hennes.
"Så, ödet verkar föra ihop oss gång på gång" sa jag tveksamt. Agnes skrattade sitt underbara skratt.
"Ja, det verkar så" svarade hon.
"Berätta om dig själv" sa jag intresserat. Jag tog av mig solglasögonen och lät min blick fästas vid hennes. Hon log generat och vände bort blicken. Men efter bara några sekunder var den tillbaka till mig. Jag log mjukt.
"Vad vill du veta då?" frågade hon blygt. Jag ryckte på axlarna.
"Berätta vad du vill" sa jag.
Agnes tänkte efter ett tag innan hon tillslut öppnade munnen.
"Jag heter Agnes Hansen. Jag är sjutton år, snart arton, och pluggar läkarlinjen på gymnasiet. Jag bor i Stockholm med min mamma och pappa, inga syskon, inga husdjur. På fritiden pluggar jag mest och är med vänner. Ja, mycket mer intressant finns inte att berätta om mitt liv" berättade hon. Jag lyssnade noga och nickade med ett leende på läpparna.
"Din tur" sa hon och bet sig i läppen.
"Jag heter Liam Tapper och är nitton år. Jag hade ett helt vanligt liv. Bodde hemma hos mamma och pappa och pluggade ekonomi juridik på gymnasiet. Men så bestämde sig mamma och pappa att vi skulle sälja allt och flytta ner hit för att starta hotell, så vi gjorde det nu i vintras. Jag, mamma, pappa, min bror Love, och hans fru flyttade hit till Spanien och startade upp det här hotellet. Sedan dess har allt flutit på" berättade jag. Agnes nickade intresserat.
"Vad mysigt det låter" sa hon. Jag skrattade till.
"Nja, oftast går vi varandra på nerverna" förklarade jag. Hon skrattade.
"Jag och mina föräldrar går varandra på nerverna också" sa hon.
Hennes ögon glittrade av solljusets reflektionen. De var så vackra. Hela hon var vacker. Hon hade flätat sitt tjocka, bruna hår och hon hade en ljusrosa bikini på sig. Hennes kropp var perfekt.
Jag kom på mig själv när jag granskade hennes kropp. Snabbt vände jag upp blicken mot hennes ögon igen. Hon log generat och började fnittra.

•••
Seeegt kapitel.. Kanske kan komplicera genom att publicera nästa kapitel redan imorgon? Låter det bra?
Kommentera vad ni tycker om kapitlet och rösta!! Idag skulle jag behöva era fina kommentarer extra mycket..
Puss & kran <3