Jag öppnade baren vid åtta, ensam. Love var kvar på sjukhuset med Julia. De skulle komma hem kvällen därpå.
Gäster rullade in och det blev en stressig kväll. Vid elva kom Agnes gåendes. Hon satte sig på en barstol. Jag skakade på huvudet och låtsades att hon inte satt där. Istället fokuserade jag på de andra kunderna jag hade.
"Vi behöver prata" sa Agnes efter att ha suttit och tittat på mig i evigheter.
"Om du inte ser det så har jag rätt fullt upp" mumlade jag som svar.
Jag tog beställning efter beställning och sprang fram och tillbaka och fyllde glas med alkohol. Av någon konstig anledning var det alltid rusning när jag jobbade ensam.
"Förlåt för att det tar sån tid, det är lite tajt med personal ikväll" sa jag till varenda person jag serverade.
Till slut lugnade det ner sig. Det var sent och de flesta som skulle dricka den här kvällen hade redan anlänt till baren och fått sin alkohol.
Jag pustade ut och började diska glasen.
Agnes satt fortfarande kvar på samma barstol. Hon satt tyst och iakttog mig noga.
"Vad är det?" utbrast jag till sist.
"Vi behöver prata" svarade hon lågt.
"Jag har inte tid" sa jag kort.
Jag började torka glasen och plötsligt tappade jag greppet om ett ölglas och det föll mot golvet. Inom loppet av en sekund låg det glassplitter på golvet runt om mig. Jag bet mig hårt i tungan för att inte skrika rakt ut.
"Vill du ha hjälp?" frågade Agnes medan jag hämtade sopborsten. Jag vände upp blicken mot henne.
"Nej, jag klarar mig fint. Gå upp till din kille och sluta störa mig så kanske det går ännu bättre" sa jag spydigt. Agnes skakade på huvudet och himlade med ögonen.
"Att du inte ens kan lyssna på min förklaring" sa Agnes med en besviken ton.
"Förklaring? Du har inte sagt ett skit. Du svarar inte på sms eller telefon och du har ignorerat mig sedan igår. Och som pricken över i:et har du en kille på rummet?" utbrast jag irriterat.
"Du låter mig ju inte förklara. Förresten förtjänar du det. Du är en skitstövel" sa hon argsint.
"Är jag en skitstövel? Jag försökte förklara för dig. Jag försökte prata med dig. Men vad får jag tillbaka? Obesvarade meddelanden och skäll av din kille" sa jag. Jag hade lutat sopborsten mot väggen och gick närmare Agnes.
"Jag stod och väntade på dig i över en timme, Liam. Förstår du hur förnedrande det var? Att du inte ens kunde smsa mig för att avboka dejten så fort du fick förhinder. Du är så självisk. Att jag ens kom på tanken att dejta dig" utbrast Agnes. Hon hade en irriterad och besviken röst.
Jag fnös och skakade på huvudet.
"Jag tänkte gå och berätta vad som hände för dig, men istället får jag en utskällning av din kille. Hur rättvist är det på en skala?" utbrast jag argsint.
Gästerna i baren hade nu lagt märke till oss. De slängde små förvirrade blickar mot oss då och då. Jag visste att varenda kotte lyssnade på min och Agnes konversation. Men jag brydde mig inte. Just den stunden var jag så irriterad på Agnes, jag var irriterad på allt. Hon lät mig inte ens förklara och hon höll på att skylla ifrån sig. Jag som trodde att vi kunde bli något.
"Men du behandlar mig ju exakt likadant. Jag kom till dig ikväll för att prata med dig och förklara, men nu har jag fått sitta här i två timmar och du har ignorerat mig totalt. Sen när du väl börjar prata med mig så är du otrevlig och skäller på mig. Väx upp för fan, Liam!" Agnes halvskrek ut orden i ilska och frustration. Hon hade rest sig upp från barstolen och stod och gestikulerade med händerna i luften.
Jag skakade på huvudet och himlade med ögonen.
"Jag trodde verkligen inte att du var en sådan dramaqueen" mumlade jag, kanske lite väl spydigt. Agnes grymtade till av ilska.
"Jag kan gå upp till min kille och berätta för honom vad du har sagt och gjort mot mig. Han kommer inte bli glad. Passa dig" sa Agnes lågt och hotfullt. Jag fnös.
"Hotar du mig?" skrockade jag fram.
"Du är verkligen inte den jag trodde" mumlade Agnes lågt, knappt hörbart.
"Och du var verkligen inte den jag trodde" svarade jag, högre än henne.
Vi gav varandra varsin sista, irriterad, blick innan Agnes vände på klacken och gick sin väg. Min blick följde henne så långt ögat nådde.
•••
Drama kapitel!!!! Oups.. Agnes & Liam kinda broke up eller vad säger ni? Shippar ni dem eller inte?
Btw, komigeeeen typ tre kommenterar på förra kapitlet??? Tycker ni inte om boken eller? Det är ju nu det börjar hända grejer!! Kommentera om ni vill att jag ska fortsätta.
Och önska mig lycka till, denna vecka blir ett helvete i skolan.. Usch..
Aja, puss & kram <3
DU LÄSER
mi mariposa
Teen Fiction"Du är som en fjäril. Innan man lär känna dig så är du blyg och tystlåten. Du håller det mesta för dig själv och du vågar inte riktigt släppa in någon i din lilla kokong. Men när du känner dig trygg med omgivningen och ditt umgänge så bryter du dig...
