mi mariposa

Kapitel 11

Dagarna gick. Jag jobbade hårdare än någonsin eftersom jag behövde täcka för Love som inte jobbade heltid.

Klockan var strax efter fem och jag hade precis stängt poolen och fått rast. Jag var påväg in till hotellet, men vid ingången stannade jag. En bit bort vid väggen stod det ett par. Killen såg ut att hålla fast tjejen mot väggen medan hon spretade emot. Jag skyndade mig dit och drog bort killen från tjejen. Först när jag hade särat på dem kunde jag se vilka det var. Agnes och den där killen.
"Vad håller du på med? Ser du inte att hon inte vill?" utbrast jag mot killen. Jag höll min hand mot hans bröstkorg för att hålla honom på avstånd från Agnes.
"Du igen, varför lägger du dig i? Gå och gör något vettigt för i helvete" röt killen. Han slet bort min hand och borrade in sin ilskna blick i mina ögon.
"Tvinga mig inte att kalla på vakterna. Gå härifrån och låt tjejen vara" sa jag skarpt. Det var med vakterna var en liten lögn. Hotellet hade inga vakter, dock kunde jag alltid kalla på pappa eller Love, men vakter var väl en liten överdrift.
Killen fnös.
"Vi ses senare ikväll" sa killen med en sliskig ton. Han blinkade mot Agnes. Hon följde honom med sin rädda blick. Hon stod intryckt mot väggen.
"Agnes?" sa jag lågt när killen inte längre syntes. Hon vände blicken mot mig. Hennes ögon var tårfyllda.
Jag höll ut armarna och hon slängde sig i min famn. Försiktigt strök jag hennes hår medan hon grät mot min axel.

Efter några minuter slutade hon snyfta. Vi släppte från kramen och Agnes torkade snabbt bort tårarna som befann sig på hennes kinder.
"Vad var det som hände?" frågade jag mjukt. Det tog ett tag innan hon svarade.
"Han ville gå längre än vad jag ville" mumlade hon.
"Vem är det?"
"Jocke, mitt ex. Jag var tillsammans med honom i två år och vi hade det underbart, men sedan började han med droger och alkohol och blev en helt annan person. Jag gjorde slut för ett halvår sedan. Men när jag och mina föräldrar kom hit på semester så bjöd mina föräldrar med honom. De har alltid gillat honom, men de vet inte varför vi gjorde slut, så de tänkte att vi kunde lösa allting och börja om" förklarade Agnes. Hennes röst var svag och hon stammade. Jag hörde rädslan i hennes röst.
"Han är så läskig nu för tiden" mumlade hon. Jag visste inte vad jag skulle svara så jag omfamnade henne ännu en gång.

"Vill du sova hos mig inatt? Jag har ett gästrum" sa jag efter några tysta minuter. Vi släppte från kramen.
Jag såg att Agnes tvekade.
"Jag låter dig inte sova i samma rum som den där killen" sa jag med en allvarlig ton.
"Tack" sa hon lågt. Jag nickade bara och log.

Vi gick upp till min lägenhet och jag visade henne runt.
"Wow, detta är lite lyxigare än hotellrummen" sa Agnes när jag hade visat hela lägenheten.
"En smula" sa jag och blinkade mot henne. Hon skrattade.
Vi satte oss i soffgruppen ute på balkongen. Tystnaden la sig över oss.

"Jag var tvungen att följa med min brors fru till sjukhuset. Vattnet gick och hon skulle föda, men min bror var inte på hotellet så jag fick köra henne till sjukhuset och vänta där tills min bror kom dit. Han kom precis i tid inför födseln. De fick en liten Melwin. Men min mobil låg här hemma i lägenheten och jag kan inte ditt nummer utantill" berättade jag lågt. Min blick var fäst vid horisonten, men när jag hade berättat klart vände jag den till Agnes. Hon såg på mig.
"Förlåt, jag visste inte" sa hon lågt, skamset. Jag log snett.
"Samma här. Förlåt för vad jag sa om Jocke, jag visste inte" sa jag med lika skamsen röst.

Jag och Agnes satt ute på balkongen och pratade länge. Klockan närmade sig åtta och jag var tvungen att gå ner till baren.
Jag lämnade Agnes ute medan jag själv gick in till mitt rum och bytte om. Samtidigt tog jag ut en t-shirt från min garderob. När jag var klar gick jag tillbaka till Agnes med t-shirten i handen.
"Mat finns i kylen och skafferiet om du blir hungrig och här har du en tröja som du kan sova i. Jag kommer hem sent inatt så stanna inte uppe. Du får stanna hur länge du vill imorgon, men jag drar vid åtta. Här är ett personalkort, du kan inte åka varken upp eller ner i hissen utan det" informerade jag noggrant. Jag gav Agnes tröjan och kortet, som jag hade haft i fickan. Hon log och tackade.
"Det blir jättebra. Tack så hemskt mycket. Godnatt" sa hon. Jag log som svar och skyndade mig sedan ner till baren.

Väl nere i baren stod Love. Jag höjde ögonbrynen och joggade fram sista biten till honom.
"Vad gör du här? Jag täcker för dig så länge du vill, det är lugnt ju" sa jag när jag kom fram. Love skrattade.
"Ja, jag vet, men jag vill inte låta dig ta hand om allt. Du har ju för guds skull jobbat häcken av dig de senaste två veckorna när jag har varit hemma med Melwin. Det är dags att börja jobba nu" sa Love. Jag log.
"Julia ska stanna hemma typ två veckor till men sedan ska vi börja ta med Melwin till jobben. Vi har köpt en såndär magsele så att han kan sitta på min mage när jag städar, perfekt ju" sa Love, en aning skämtsamt men ändå seriöst. Jag skrattade och klappade honom på axeln.
"Det blir bra det" sa jag skrockandes.

"Jo, juste.." började jag tveksamt. Love vände blicken mot mig och väntade på att jag skulle fortsätta.
"Det här med vadet om Agnes.." fortsatte jag sakta. Jag bet mig i läppen.
Love flinade.
"Vadå? Klarar du det inte?"
"Jo, men det är bara det att jag typ.. ja, asså jag.. jag gillar henne och jag vill inte slå något vad om henne, då slutar det bara med kaos" förklarade jag.
"Men komigen, tråkmåns. Man måste ha lite kul i livet" sa Love som ett försök att övertala mig. Jag skakade på huvudet.
"Nej, det är inte kul. Hon kommer bli sårad om hon får reda på det så vi släpper det hela här och nu, okej?" sa jag strängt. Love suckade men nickade sedan.
"Visst" mumlade han.

Det blev en lång kväll i baren. Först vid halv tre på natten kunde jag och Love stänga.
Vi gick in till lobbyn och sa godnatt innan vi skildes åt. Jag åkte upp till min lägenhet. Det var mörkt och tyst som vanligt, men ändå kändes det annorlunda. Alla mina tanker låg på Agnes och hade gjort det hela kvällen.
Försiktigt smög jag bort till gästrummets dörr. Dörren stod på glänt så jag öppnade lite till och kikade in. Agnes låg i sin säng och sov. Ett leende spred sig på mina läppar när jag såg henne. Hon var så fin.

•••
PÅSKLOV!!!!!!! Alltså fy vad skönt med lov.. Nu sitter jag i bilen påväg till mitt landställe och jag är så glad!!
Fick ni också påsklov idag?

Förresten, shippar ni Agnes och Liam? Har ni något shipnamn??
Kommentera vad ni tycker så blir jag ännu gladare!
Puss & kram <3