mi mariposa

Kapitel 20

När jag var ute från mammas och pappas lägenhet knackade jag på Loves dörr mittemot.
Han öppnade efter några sekunder. I hans famn låg Melwin och skrek. Jag kunde inte slita min blick från honom. Han var så söt, trots att han var alldeles röd i ansiktet och skrek. Love sträckte Melwin mot mig. Jag tog försiktigt emot honom och vaggade honom i min famn. Han hade på sig en blå- och vitrandig body. Hans skrik började avta. Jag log.
"Det är ett elände att få honom att sova" muttrade Love. Jag skrattade löst.
"Han sover nu" viskade jag. Love lipade åt mig. Han klev åt sidan och släppte in mig.
"Du kan lägga ner honom i spjälsängen i hans rum" sa Love. Jag nickade och gick mot Melwins rum. Love gick in i vardagsrummet.

Jag la ner Melwin i sin säng och bäddade om honom innan jag gick till Love i vardagsrummet. Julia satt i hans famn och de såg på något tv-program.
Julia fick syn på mig och lös upp i ett leende.
"Liam! Hej!" utbrast hon.
"Sch, Melwin sover" viskade jag. Hon skrattade till lite lågt och nickade.
"Äntligen" viskade hon tillbaka.
"Jag ska inte störa, jag ville bara meddela att vi ska ha familjemiddag på torsdag. Halv sju vid restaurangen" informerade jag dem. Både Love och Julia gav mig en frågande blick.
"Baren och receptionen ska stängas på torsdag kväll så att vi kan träffas, hela familjen" fortsatte jag.
Loves ansiktsuttryck gick från trött till glatt.
"Det var på tiden" sa han. Jag nickade.
"Men vi ses, godnatt" sa jag och log.
"Vänta!" utbrast Julia när jag precis skulle vända mig om för att gå. Jag höjde ögonbrynen och inväntade vad hon hade att säga.
Julia vände blicken mot Love. Likaså hon höjde ögonbrynen och det verkade som om hon ville att han skulle säga något. Love nickade när han väl hade förstått vad hon syftade på. De båda lyfte blickarna mot mig.
"Vi skulle vilja fråga dig en grej" började Julia och förflyttade sedan sin blick mot Love.
"Vill du bli Melwins gudfar?" frågade Love rakt på sak.
Jag blev paff av frågan och det tog några sekunder för mig att registrera vad han menade. När jag väl hade uppfattat frågan brast jag ut i ett leende.
"Självklart, ja, jättegärna!" utbrast jag, överväldigad över deras erbjudande.
Love och Julia log.
"Tack så mycket. Vi tänkte döpa honom rätt så snart" sa Love.
Han reste sig upp och gick fram till mig. Han slog armarna om mig i en kram, en riktig kram.
"Tack för allt, du är bäst" viskade han. Jag log.
"Tack själv" viskade jag tillbaka. Love skakade på huvudet och släppte från kramen. Hans fäste sin blick vid min.
"Nej, Liam, jag är seriös. Du har gjort så sjukt mycket för mig och Julia, du anar inte hur tacksamma vi är. Hur ska vi någonsin kunna tacka dig tillräckligt?" sa Love. Hans röst var låg och allvarlig.
"Att få äran att ha dig som bror, Julia som svägerska och Melwin som gudson är tillräckligt, mer än tillräckligt" sa jag med ett leende på läpparna. Jag blinkade mot Love och han log.
"Godnatt, hörni. Vi ses" sa jag och höjde upp handen som en vinkning.
"Godnatt" svarade Love och Julia i munnen på varandra.

Fem minuter senare var jag hemma i min lägenhet. Klockan hade redan hunnit bli halv elva.
Dörren till balkongen var fortfarande öppen. Jag skyndade mig ut till balkongen. Agnes satt i soffan och stirrade ut mot havet. Hon ryckte till när hon hörde mina fotsteg. Ett leende spred sig på hennes läppar när hon såg mig. Jag log tillbaka och satte mig ner bredvid henne. Hon la sig halvt ner på min bröstkorg.
"Stängde ni tidigare?" frågade Agnes.
"Ja, det var bara tre gäster där så vi frågade om de kunde gå så att vi kunde stänga" förklarade jag. Agnes hummade till svar.
"På tal om att stänga, jag har fixat det nu" sa jag nöjt. Agnes lyfte upp huvudet och mötte min blick. Hon såg oförstående på mig.
"Familjemiddag! Vi stänger baren och receptionen på torsdag så att vi kan äta middag" berättade jag. Agnes log mjukt.
"Så, Agnes, vill du följa med till familjemiddagen som min dejt?" frågade jag med en seriös ton. Agnes fnittrade. Hennes kinder intog en rödaktig färg.
"Jag skulle gärna vilja följa med på middagen och vara din dejt" svarade Agnes mjukt.
Jag log stort och mina läppar kraschade mot hennes.
Efter kyssen lutade sig Agnes mot min bröstkorg igen. Det blev tyst.

"Jag var nere hos Love och fick hälsa på Melwin." Jag bröt tystnaden.
"Varken Julia eller Love fick honom att somna, men så fort han låg i min famn så slutade han gråta och somnade," Jag pausade i berättelsen. Jag kunde inte låta bli att le. Min blick, som hela tiden varit fäst vid horisonten, förflyttades till Agnes. Hon tittade upp mot mig med sina vackra ögon och log.
"Sedan frågade Love och Julia mig om jag ville bli Melwins gudfar och jag svarade ja. Jag ska bli gudfar!"
Agnes leende blev större.
"Grattis!" utbrast hon och jag log.
"Du kommer bli den bästa gudfar som Melwin och hans föräldrar någonsin kunnat önska sig" fortsatte hon. Mitt hjärta slog dubbla slag. Hon visste precis vad hon skulle säga för att få mig att le. Hon var underbar.

•••
Jag vet, svintråkigt kapitel, igen. Jag publicerar nästa kapitel imorgon, lovar. Vill att det ska hända saker så att ni inte tappar suget att läsa.. Men det är svårt att få in mycket saker när man fortfarande vill ha det spännande.
Sorry för att jag inte har uppdaterat på ganska länge men jag har haft fullt upp med läxor och prov. Idag har jag suttit i sex timmar och pluggat, efter skolan.. Har nå slags prov imorgon men kan nada. Och dessutom är jag grovt förkyld och har typ feber. Önska mig lycka till.

Och snälla!! Kommentera!! Ge mig feedback, jag behöver det!!! Jag har tappat suget att skriva denna bok så kommentera snälla saker som kan få mig att vilja fortsätta skriva!!!
Puss & kram <3