Jag hade tänt grillen och börjat grilla köttet medan Agnes hade plockat upp allt annat.
"Jocke har väl inte gjort något mot dig?" frågade jag lågt. Frågan hade snurrat i mitt huvud sedan jag såg henne, men det var aldrig rätt tillfälle att fråga.
"Nej. Jag har inte ens sett honom sedan du var där" svarade Agnes. Hon log mot jag. Jag log tillbaka.
"Bäst för honom det" sa jag. Agnes skrattade. Hon mötte min blick och slutade skratta. Hennes allvarliga blick fästes vid min.
"Tack," började hon, "tack för att du fick honom att lämna mig ifred trots att du typ hatade mig.."
"Agnes, jag har aldrig och kommer aldrig att hata dig, aldrig någonsin. Jag var lite besviken på dig, men vad spelar det för roll. Jag ville och vill dig det bästa oavsett vart vi står i vårt förhållande" förklarade jag mjukt. Agnes log.
"Köttet ser klart ut, ska vi äta?" sa jag och vände blicken mot grillen.
"Ja, det tycker jag" svarade Agnes.
Vi började äta under tystnad. Våra blickar var fästa vid horisonten. Vi behövde inte prata för att det skulle vara mysigt. Tystnaden talade mellan oss. Det var så skönt att ha någon där tystnaden var behaglig.
Efter middagen grillade vi marshmallows och åt frukt med nutella. Solen hade gått ner och mörkret hade lagt sig över stranden.
Jag tog upp filten ur väskan, som vi hade med oss, och la mig ner i sanden bredvid Agnes som satt upp. Hon fnittrade till och la sig ner tätt intill mig. Jag drog filten över oss.
Min hand sökte sig efter Agnes hand och tillslut fann jag den och flätade samman våra fingrar. Våra blickar var fästa mot stjärnorna som lyste upp himlen. Vågorna bröts med ett behagligt ljud. Det var en vacker kväll.
"Kan du komma tillbaka hit när du har slutat gymnasiet? Jag lovar att vänta på dig" sa jag lågt.
"Ja, jag kan komma tillbaka. Men jag kan inte lova att jag flyttar hit" svarade Agnes.
"Det är lugnt. Vi tar det som det kommer. Bara jag vet att du kommer, så jag har något att se fram emot" sa jag lågt. Agnes vände huvudet mot mig. Jag gjorde detsamma mot henne och våra blickar möttes. Hon log mjukt.
"Du är så underbar, Liam" viskade Agnes.
Jag log och flyttade mig ännu närmare henne. Mina läppar sökte sig efter hennes och vi möttes i en kyss.
Vi låg kvar under filten och pratade långt in på natten. Tillslut orkade vi inte hålla oss vakna längre. Våra ögonlock stängdes och vi somnade i sanden.
Inte förens sent morgonen efter vaknade jag.
"Godmorgon" viskade Agnes några sekunder efter att jag hade slagit upp mina ögon. Jag förmodade att Agnes hade varit vaken ett tag eftersom hon hade legat och tittat på mig när jag vaknade. Jag stoppade ner handen i byxfickan och tog upp min mobil. Klockan var tolv. Min mage kurrade högt. Agnes skrattade.
"Jag är vrålhungrig" mumlade jag fram som ursäkt.
Agnes nickade med ett skratt.
"Jag märker det" sa hon.
"Ska vi äta brunch på någon restaurang på vägen hem?" föreslog jag. Agnes nickade.
Vi började plocka ihop gårdagens grejer.
När vi hade packat ihop allting så begav vi oss tillbaka mot staden. Återigen fick vi klättra bland klipporna för att komma till den riktiga stranden. Vi gick upp till staden och gick in på närmaste restaurang för att äta brunch.
Vi åt i över två timmar innan vi gick tillbaka till hotellet. Väl hemma i lägenheten satte vi oss ute på balkongen.
Dagen gick. Vi pratade, skrattade och badade ända tills skymningen. Då var jag och Agnes tillbaka på balkongen och såg ut över solnedgången.
•••
Sorryyyyyy det har gått över en vecka sen jag uppdaterade sist. Nu kan jag inte skylla på att jag har haft mycket att göra, för det har jag inte. Dock har jag varit så extremt trött den här veckan. Och inte bara trött-sovatrött utan trött-skoltrött.. Men nu är det sommarlov och jag ska uppdatera så gott det går.
Puss & kram <3
YOU ARE READING
mi mariposa
Teen Fiction"Du är som en fjäril. Innan man lär känna dig så är du blyg och tystlåten. Du håller det mesta för dig själv och du vågar inte riktigt släppa in någon i din lilla kokong. Men när du känner dig trygg med omgivningen och ditt umgänge så bryter du dig...
