Dagen därpå låg vi på stranden precis nedanför hotellet hela dagen.
Det var riktigt skönt att vara ledig. Och att få spendera de lediga dagarna med Agnes var helt underbart. Jag ville verkligen inte att hon skulle åka hem.
På den fjärde dagen bjöd vi över min familj på middag. Under dagen gick vi och handlade, städade och förberedde middagen.
När allt förutom efterrätten var klart så satte vi oss ner i soffgruppen i vardagsrummet.
"Vad ska vi bjuda på för efterrätt?" frågade Agnes.
"Ingen aning, köpte vi någonting?" sa jag och vände blicken mot henne. Vi satt i samma soffa, men i varsin ände.
"Nepp" sa Agnes och lyfte ögonbrynen. Jag flinade.
"Då får du gå och fixa något" sa jag skämtsamt och blinkade med ena ögat. Agnes himlade med ögonen.
"Vi gör chokladkaka!" utbrast hon glatt efter några tysta sekunder.
"Visst, gör det du. Jag ska sova" sa jag, ännu en gång skämtsamt, och la mig ner i soffan.
"Nå, behöver lilla pojken vila? Är det så jobbigt att umgås med mig?" sa Agnes med en överdriven medlidande röst.
"Mhm" mumlade jag med stängda ögon medan jag höll mig för skratt.
Det blev tyst.
Efter några minuter hörde jag skramlande ifrån köket. Jag öppnade ögonen och skrattade lågt. Jag reste mig upp, men väntade i vardagsrummet i ytterligare några minuter för att reta Agnes lite extra.
Tyst och försiktigt smög jag in i köket. Agnes stod med ryggen mot mig och blandade ingredienser. Jag smög upp bakom henne och la mina armar runt hennes kropp och lutade mitt huvud mot hennes öra.
"Behöver mästerkocken hjälp?" viskade jag.
"Faktiskt, nej" svarade Agnes. Jag flinade och backade undan. Jag ställde mig bredvid henne och lutade mig med ryggen mot köksbänken.
Utan att säga något studerade jag varenda liten rörelse Agnes gjorde. Jag såg att hon blev en aningen obekväm. Ännu en gång flinade jag.
När Agnes skulle knäcka det första ägget råkade hon tappa det så att det föll ner i bunken och sprack. Agnes muttrade till och jag började skratta.
"Good job" sa jag retsamt. Hon gav mig en mördande blick.
Klockan sju kom min familj. Vi satte oss ner vid matbordet ute på balkongen och högg in på maten direkt.
"Hur länge stannar du här i Spanien Agnes?" frågade pappa under middagen.
"Jag stannar i tre dagar till" svarade hon.
"Det är tråkigt att du ska åka till Sverige igen. Vi tycker om dig ju" utbrast mamma. Agnes log snett mot mamma.
Jag greppade tag om Agnes hand under bordet. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
"Jag tycker om er också. Men jag är inte riktigt redo för allt det här. Jag ska gå klart gymnasiet, sen får vi se vad som händer" sa Agnes. Mamma och pappa nickade.
"Du är i alla fall alltid välkommen här" svarade mamma mjukt. Agnes log och tackade.
När alla hade ätit upp middagen så gick jag och Agnes in för att fixa efterrätten. Precis när vi hade plockat in all disk i diskmaskinen och skulle börja fixa i ordning efterrätten så började Melwin gråta. Han låg i sin barnvagn i vardagsrummet och hade sovit ända tills nu.
Jag gick in till vardagsrummet och lyfte försiktigt upp honom ur vagnen.
"Hej, Melwin. Det är okej, farbror Liam är här nu" viskade jag i hans öra. Jag vaggade honom mjukt i min famn och han slutade gråta.
Jag fortsatte vagga honom och gick tillbaka till Agnes. Hon log när hon såg Melwin i min famn.
"Han är så söt! Och du är så söt när du är med honom" sa Agnes.
"Är inte jag alltid söt?" frågade jag skämtsamt. Agnes suckade och himlade med ögonen.
Jag gick närmare henne och hon fick hälsa på honom. Han skrattade.
"Han tycker om dig" konstaterade jag med ett leende på läpparna. Agnes log.
"Här" sa jag och sträckte över Melwin. Agnes tog honom i sin famn och började vagga honom. Hon pratade med honom och han skrattade.
Jag ställde mig tätt bakom Agnes och placerade mina armar runt hennes midja. Jag lutade mitt huvud mot hennes axel.
Jag drömde mig bort. Låtsades att Melwin var mitt och Agnes barn. Att vi var en enda lycklig familj. Men tanken på sanningen slog mig. Melwin var min brorson och Agnes var inte ens min flickvän. Jag suckade inombords och flyttade mig sedan ifrån Agnes. Under tystnad plockade jag fram chokladkakan som jag och Agnes hade bakat tidigare den dagen.
"Han somnande, jag går och lägger honom i vagnen" viskade Agnes. Jag nickade.
Jag stod och skar upp kakan i bitar när jag kände två händer runt min mage.
"Behöver mästerkocken hjälp?" viskade Agnes, precis som jag gjorde när vi bakade.
Ett flin prydde mina läppar. Jag vände mig om i hennes grepp. Våra läppar möttes i en mjuk kyss. Efter kyssen la jag mina armar om henne.
•••
Här får ni ett mysigt litet kapitel!! Önskar att jag kunde ha en Liam i mitt liv..
Jaja, kommentera vad ni tycker!!!
Och btw, snällaaaaaa läs min bok djävul till plastbror!! Vill att den ska nå 100k läsare!!!!
Puss & kram <3
DU LÄSER
mi mariposa
Teen Fiction"Du är som en fjäril. Innan man lär känna dig så är du blyg och tystlåten. Du håller det mesta för dig själv och du vågar inte riktigt släppa in någon i din lilla kokong. Men när du känner dig trygg med omgivningen och ditt umgänge så bryter du dig...
