Her past

How is this possible?

Trots att vi bara vart hemifrån några dygn kändes det otroligt skönt att äntligen kunna vara på ett ställe där man kände sig helt trygg, vi hade inga vakter längre som stod utanför huset men vi hade ändå kameror och inbrottslarm som skulle gå om något hände. Jag tog upp Alice från hennes barnstol och gick in i köket för att göra mat åt oss båda, hon skulle få gröt och jag behövde också något i magen trots att klockan var typ 3 på natten. När Alice hade fått sin gröt somnade hon ganska fort och jag gick upp och la henne i hennes säng, jag gick in och tog på mig en av Harrys t-shirtar och la mig i sängen och kollade igenom twitter. Det hade verkligen uppmärksammats att jag hade lämnat och det var många som undrade om vi hade bråkat eller gjort slut, jag blev alltid lite irriterad när jag läste saker som absolut inte stämde, många fans trodde alltid att de hade rätt i allt de sa men oftast var det fel, precis när jag skulle stänga ner twitter fick jag en notis om att Harry hade skrivit en tweet: Inget ni behöver oroa er för, jag älskar min familj. H. En våg av känslor slog över mig när jag tittade på Harrys sida av sängen, jag vände på mig så att jag inte skulle slås av ensamhet och blundade, sömnen slog dock inte till och jag vände och vred på mig i vad som kändes flera timmar, till slut slängde jag bort täcket och ställde mig upp och gick ner och satte på en kopp té, det var tyst och kallt i huset och jag satte mig i soffan med en filt. Jag satt och bara stirrade ut i tomma intet och tänkte återigen på hur mitt liv hade ändrats sen jag och Harry träffades. Jag älskade honom av hela mitt hjärta och kunde inte tänka mig någon bättre pojkvän eller pappa, så samtidigt som jag aldrig vart såhär lycklig så kunde jag inte undgå och tänka att jag aldrig behövt utså såhär mycket, fans som dagligen skrev massvis med hat, inte kunna känna mig säker var jag än är, alltid behöva oroa mig över att någon ska skada mig eller någon annan runt om mig, alltid behöva tänka på vad jag gör för att inte media ska kunna skriva rubriker, jag vet inte varför men sen vi fick Alice har jag blivit mer nojig och börjat fundera på om det vore bäst för oss alla om vi inte var ett par längre, samtidigt som jag inte kunde tänka mig ett liv utan honom, helt plötsligt somnade jag och vaknade inte förrän jag hörde hur Alice hade vaknat, jag hade råka tappa muggen i soffan men jag fick ta det sen, jag sprang upp för trappan och lyfte upp Alice ur sängen, hennes ögon var som små sträck och hon jäspade om och om igen, hennes små fingrar gnuggade hon sig i ögonen med samtidigt som hon borrade in hennes ansikte mellan min axel och min nacke. Jag tog upp min mobil och tog ett kort på oss och skickade till Harry och sedan gick jag ner till soffan igen och satte mig och ammade henne och funderade på vad vi skulle göra idag, att ha en bebis var mer krävande än vad man kunde tro, man var ständigt orolig över vad som kunde hände och om hon mådde bra, man lekte mycket med henne, det tog på krafterna att amma, hormonerna var ett enda vrak osv men jag var ändå otroligt lycklig över att fått en så fin dotter. Jag satte ner henne på en filt på golvet och började göra mig i ordning för en dag på stan, det var dags att köpa lite nya kläder till både mig och Alice så det fick stå för dagens planer. Jag lät Alice sitta kvar vid hennes filt medan jag sprang upp fort och hämtade kläder till både henne och mig, jag tog på henne ett söt outfit och tog sedan på mig mina kläder, jag lyfte upp henne och bar med henne upp till vårt sovrum för att sätta på mig lite smink och göra mig i ordning. Alice satt på golvet och skrattade när jag borstade håret, det verkade som hon tyckte det var jätteroligt! Jag skrattade åt henne och hörde sedan hur det vibrerade i min ficka, jag tog upp och såg att det var Harry som ringde!
-Hej älskling, hur mår du?
-Heeeej älskling, jag mår ganska bra men jag saknar att ha er här... Hur mår ni?
-Jo vi mår ganska bra, vi ska snart gå ut på stan en sväng, jag tänkte köpa lite nya kläder till Alice för hon har ju redan växt ur sina gamla, vad ska ni göra idag?
-Jag tycker faktskt inte att det låter som en toppenidé att ni två ska gå ut på stan helt ensamma...
-Harry, vi måste ju kunna göra något på dagarna, fansen respekterar säkert mig när jag har Alice med mig... Vad ska ni göra idag?
-Lova att vara försiktig och ring mig eller David eller någon om det skulle hända något.
-Ja absolut, jag måste gå nu för Alice är ledsen, men jag lovar att jag ringer om det händer något, älskar dig.
-Älskar dig också svarade han.
Jag skulle precis plocka upp Alice när jag kände hur det högg till i hela kroppen, jag stod framåtlutad men kunde knappt resa mig upp för ryggen gjorde så ont och magen krampade. Jag fick tag i telefonen jag hade tappat och ringde Harry igen.
-Hej igen, glömde du något? Sa Harry och skrattade.
-Jag, jag vet inte vad som håller på att hända, jag har ont i både ryggen och magen och jag kan inte resa på.... jag kunde inte avsluta meningen för tårarna som rann ner för kinderna var i vägen för pratet, jag kunde knappt andas vilket gjorde det svårt att ens forma ord.
-Åh herregud, öhm... Ligg helt stilla och ring ambulansen älskling, nu med en gång! Jag la på utan att svara, att han ens nämnde att jag skulle ringa ambulansen själv var korkat, han visste mycket väl att jag aldrig i hela mitt liv skulle våga ringa ambulansen. Jag blev liggandes på golvet med Alice gråtandes bredvid mig i vad som kändes flera timmar medan Harry åter och återigen ringde på mobilen medan jag fick svårare och svårare för att andas.

Snart kommer en ny fanfic ut som
heter Our Angel!