Her past

Trapped.

Det var dags för att kliva ur sjukhuskläderna och hoppa in i de vardagliga kläderna för att åka hem, min bebismage var så gott som bortblåst och jag kände mig som världens kassaste mamma till Alice. Jag höll Harry i handen när vi gick ut ur sjukhuset och som tur var var där inte en människa i sikte.

-Du är säker på att du vill åka hem nu? 

-Ja verkligen, det är det enda jag vill sa jag och suckade och jag såg hur Harry nickade och hjälpte mig in i det bakre bilsätet och gick sedan fram för att sätta Alice i barnstolen. 

-Harry? Kan vi stanna vid Mc Donalds? 

-Absolut, jag svänger av här framme. 

-Tack, sa jag. 

Alice hade precis vaknat och satt och tittade på mig från barnstolen, jag böjde mig fram till henne och strök henne längs kinden. Harry kom ganska snabbt tillbaka med mat som han räckte över till mig och sedan begav vi oss hemåt igen. 

-Harry, jag vet att jag senast igår sa att jag tyckte det var en bra idé att avsluta din turné men jag vet inte om jag tycker det längre, jag får sådana skuldkänslor över att du ska svika dina fans och avsluta din karriär för det här, jag menar hänt är hänt. 

-Sluta tänk på det, jag löser det! Plus att jag avslutar inte min karriär, bara för ett tag. 

-Jo jag vet, men jag vill inte att du ska avsluta den för en sekund. 

-Vi löser det på något sätt, antingen avbryter jag den eller så kanske ni kan följa med, det behöver vi inte bestämma nu. 

-Okej svarade jag och nickade medan Harry parkerade utanför vårt hus. Jag klev ur bilen och lyfte ur Alice ur barnstolen och bar henne mot trappan där Harry stod och höll upp dörren. 

De senaste timmarna hade jag spenderat liggandes i sängen glott på exakt samma punkt sedan jag la mig ner, jag hörde hur Alice hade gråtit från nedervåningen och Harry försökt trösta henne, jag hörde hur det skramlade i köket och hur Harry gång på gång svor högt, antagligen pga hans kassa förmåga till att laga mat, jag hade hört hur dörrklockan ringde och hur Louis och Eleanor oroligt hade frågat vad som hänt då de sett saker på twitter. Jag visste att jag inte kunde ligga här för evigt och jag visste att jag var långt ifrån den enda som mist sitt barn men jag kunde ändå inte förstå det. Jag visste att jag har en familj att ta hand om och att jag borde vara nöjd med bara Alice och det hade jag vart tills jag visste att jag var gravid igen, då ändrades det och helt plötsligt var jag bara nöjd över att veta att jag hade två barn. Nu hade jag mist ett utav dem och det var helt enkelt ett tomt hål i hjärtat. Min son fattades.

-Mathilda? Jag har lagat mat till oss där nere, jag tror det vore bra om du käkade lite. 

Jag nickade på huvudet till svars utan att röra den fasta punkten jag tittat på. 

-Jag går ner och väntar på dig sa han och jag förstod att han stod i dörrkarmen och väntade på att jag skulle reagera. Jag klev ut ur det varma täcket och släpade mina ben fram till honom. Han fångade mig i en varm och trygg kram och kysste mig på pannan, jag tog hans hand och vi gick försiktigt ner till trapporna som hade kommit att förändra våra liv. Jag lyfte upp Alice från hennes gåstol och pussade henne på kinden, jag satte henne i mitt knä för ovanlighetens skull och matade henne samtidigt som jag försökte få i mig själv lite mat.

-Ehm, Louis och Eleanor kom förbi förut... De undra vad som hade hänt men jag berättade inget, jag tänkte att du kanske ville berätta själv när du känner dig redo. 

-Tack, det vill jag svarade jag. Harry stannade upp och tittade på mig och jag vände blicken mot honom. Han kollade mig djupt in i ögonen och log försiktigt. Dessvärre kunde jag inte le tillbaka så jag fortsatte mata Alice och jag förstod att Harry började äta igen. 

När jag ätit färdigt räckte jag Alice till Harry och trippade upp till den varma och mjuka sängen återigen och somnade. Jag vaknade inte förrän min mobil vibrerade och jag såg att jag att fått sms från Perrie samtidigt som jag såg att klockan var 12 dagen därpå. ''Vi finns om du behöver prata om något, vi tänkte ha en tjej-kväll ikväll, du kanske skulle behöva komma iväg för kvällen? I sådana fall hämtar vi dig klockan 18.00'' Jag svarade snabbt ''Ses klockan 18.00''. Jag klev upp ur sängen och gick ner till nedervåningen där Harry lekte mig Alice. 

-Jag ska träffa tjejerna ikväll, de hämtar mig vid klockan sex och jag tror jag kommer berätta allt för dem. 

-Är du redo så gör det, jag tror det kan vara skönt att prata om det. 

-Ja just det, det är ju så himla skönt att berätta om att jag precis mördat min son, det är exakt det samtalsämnet man vill ha på en tjej-kväll. Jag lät tårarna rinna och stod och kollade på dem. 

-Det var inte så jag menade sa han och reste sig upp från golvet och gick fram till mig och tog tag i mina händer.

-Jag vet sa jag och tittade på våra sammanflätade händer. Han släppte taget om ena handen och torkade bort mina tårar och kysste mig lätt om läpparna.