Her past

Worst feeling.

Det hade gått 3 månader sen jag berättat för Harry att jag var med barn. 

Magen hade börjat växa lite och jag och Harry hade pratat ganska mycket och jag hade skickat massvis med kort. Saknaden var så himla stor att jag inte klarade av att tänka på det, då hade jag flippat ur. Just nu låg jag i soffan och vilade, jag hade varit ute på stan en sväng men när man bar runt på den här magen så tog det på krafterna mycket snabbare. I morgon skulle jag till barnmorskan för första gången för att få reda på könet. 

Det ringde på dörren och jag skuttade upp ur , äntligen kom min pizza, jag var så hungrig! 

Jag öppnade dörren med pengar i handen och gav dem till pizzabudet, han försvann ner genom trapporna men innan jag hann stänga dörren smet en fot emellan dörren och tröskeln in till lägenheten vilket fick mig att flämta till och hoppa baklänges. 

-Hej älskling, gott med pizza? Sa en röst jag väl kände igen. Kalla kårar spred sig längs ryggraden då Harry brukade kalla mig älskling, men nu var det inte Harrys röst, nu var det Johans. 

-V-vad vill du? Stamma jag. 

-Neej, jag tänkte bara kolla hur du hade det sa han och klev in i lägenheten och gick mot mig. 

Han kysste mig upp för nacken och jag slet som ett djur för att få bort honom från mig. 

-Det är mitt barn, det vet du va? Mitt barn, du är mitt, barnet är mitt. Sa han och kollade mig rakt in i ögonen medan han höll fast mina armar. 

-Det är inte ditt barn, det är Harrys och mitt. Förstår du? Du har inget att göra med mig eller oss längre. Fattar du? Skrek jag. 

Han kysste mig på munnen och jag försökte komma bort från hans grepp, men han höll stenhårt. 

Jag besvarade inte kyssen men det var inte lätt att komma bort från honom. 

-Släpp mig mumlade jag.

Han puttade ner mig på golvet så jag landade med en duns. 

Han satte sig gränsle över mig och började kyssa mig igen. 

Jag skrek så att halsen brände, tårarna flög ur ögonen på mig och jag kunde inget göra. 

-SLÄPP MIG! Skrek jag och sparkade med benen. Han slutade kyssa mig och håll hårt om armarna. 

Han slog till med knytnävarna, rakt i magen, två gånger och sprang sedan ut ur lägenheten. 

Jag låg på golvet och skrek, magen gjorde ont, bebisen kunde lätt ha dött av det här, jag skulle inte klara det, jag kände mig äcklig och smutsig och allt kändes jobbigt. Jag var dock tvungen att resa mig upp för att stappla fram och låsa dörren. 

Hela min kropp darrade och benen kunde nästan inte hålla upp mig. 

Det ringde på min telefonen som låg i köket, jag gick dit för att se vem det var och det var Harry.

-Hej älskling, vad gör du? Svarade Harry glatt. 

Älskling fick mig att stanna till och tänka på det som precis hade hänt. 

-H-hej, harry. 

-Vad är det? sa han 

Jag svalde hårt och började gråta, jag bröt ihop. det gick inte, jag föll ner vid köksbänken och satte ansiktet i händerna och bara grät, det gick inte att hålla inne alls. 

-Älskling vad har hänt?! Jag kommer hem, jag tar nästa flyg, håll dig lugn. Jag kommer! Jag älskar dig!

Jag klickade av honom och la mig ner på golvet och grät med händerna på magen.