Her past

Pizza, maybe not the best choice.

Hoppet om att jag skulle få vara själv i lägenheten en stund svalnade när jag såg Harry sitta i soffan och titta på TV, han reste sig upp när han såg mig.
-Hur mår du? frågade han och rynkade på ögonbrynen.
-Jag mår bra, tänkte bara göra mig en kopp té, ljög jag ihop för att slippa hans oro, jag vet att det var snällt och gulligt gjort, men jag var van vid att klara mig själv och tyckte därför att jag fått för lite ensamtid det senaste.
- Det ser jag att du inte gör, ljug inte för mig, hur mår du? På riktigt Mathilda. 
- Lite ont i kroppen bara, men det går över snart, åk hem Harry, jag klarar mig själv, du har gjort tillräckligt och jag behöver lite ensamtid.
-Klart jag låter dig ha ensamtid om du vill det, men jag lämnar inte lägenheten, tänk om han kommer tillbaka och jag än en gång inte kan skydda dig? Dessutom har jag redan ringt killarna för att de ska kunna vara här när jag köper mat till oss.
- Va? Varför då? Jag är ingen bebis, jag klarar mig den halvtimmen du beställer pizza sa jag och gick in till köket. 
- Ja det tror jag säkert, men denna gången tänker jag vara på den säkra sidan och de är redan påväg. 
Jag svarade inte utan värmde mig en kopp té och gick sen och satte mig försiktigr ner i soffan bredvid Harry.
-Förlåt, jag vet att du bara är omtänksam, det är bara det att vi har inte känt varandra så länge samtidigt som det känns som jag alltid känt dig. 
-Jag vet att det känns lite konstigt, men jag vill verkligen vara här för dig, du kan prata med mig, jag skyddar dig och gör vad som krävs för att du ska vara säker igen sa Harry och tittade mig in i ögonen. Jag böjde mig fram och kysste hans läppar. 
-Tack sa jag och log.
Han fnissade lite och bjöd in mig till hans famn. 
Vi hann inte ligga där speciellt länge innan det ringde på dörrklockan, jag satte mig upp hastigt och stirrade rakt fram medans hjärtat dunkade i 110. 
- Mathilda? Vad händer? 
- Det är johan. 
- Mathilda, det här är Louis, Niall, Liam och Zayn.
- Oj förlåt mig, jag vet inte... Förlåt, hej! jag log mot dem medans de stormade in i huset. 
- Jag går och köper mat nu, kommer tillbaka om en halvtimme, är du okej? 
- Ja det är lugnt. 
-Säkert? 
-Jajamen. 

Efter drygt 10 minuter när jag och killarna suttit och pratat lite vid soffan och Louis hjälpt mig upp för trappan till mitt rum ringde det på klockan igen. 
- Var fan är hon!? Hörde jag någon ropa.
Jag for upp ur sängen och smög fram till dörren. 
- Du kommer inte i närheten av henne svarade Liam och tog ett steg emot Johan. 
Jag tjuvkikade ut genom dörren på mitt rum och såg allt klart och tydligt, Johan hade en kniv i ena handen som han viftade med.
- Där är hon!! Skrek Johan och kollade på mig, jag tog ett steg ut ur rummet, jag var rädd för Johan men vi hade trots allt varit tillsammans länge och jag kunde inte låta honom skada någon av killarna, de förtjänade det inte. 
Jag gick ner för trappan försiktigt och Niall försökte föra bort mig men jag lyckades ta mig fram till dörren, Zayn, Liam och Louis stod vid soffan lite längre bort.
- Vad vill du Johan? Sa jag och kollade honom i ögonen.
- Om du inte har förstått det din jävla hora så är du min flickvän och ingen annans svarade Johan medan han tog tag i min hand och drog ur mig ur lägenheten. 
När han vände sig om ifrån dörren, påväg ner för trapporna kände jag hur en kropp redlöst ramlade på mig så vi båda flög ner för trapporna. 
-MATHILDA! Ropade en röst längre ner från trapporna, det var Harry. 
Johan reste sig upp och sprang ner för trapporna och förbi Harry som hade all fokus på att hinna fram till mig.