Her past

I get worried about you, okay?

Jag hade knappt sovit under natten, kanske beroende på allt som snurrade omkring i hjärnan men kanske också för att Alice hade vaknat varannan timme och vart mammasjuk. Vi hade käkat en lång frukost tillsammans och Alice var nu i det stadiet att hon kunde sitta upp med hjälp av några kuddar bakom ryggen. Hon började bli så stor! Hennes hår hade min ljusa nyans fast däremot hade hon fått äran att få Harrys krullar. Hennes ögon hade min blåa färg och även mina läppar. Jag visste att klockan började närma sig 9 så jag lät Alice hänga på min högra höft och gick upp för att väcka Harry som snart skulle på möte. Jag smög fram emot hans säng och satte Alice på hans mage medan jag stadigt höll om hennes rygg. Jag såg hur hans ögonlock började bli allt lättare och hur hans mungipor snabbt drog sig upp i ett stort leende. Han tog emot hennes rygg och jag släppte taget och gick in i garderoben för att ta på mig kläder, fortfarande vänd mot deras håll.

-Godmorgon älskling! Ska du följa med pappa till jobbet idag? Sa han med något mörkare röst än vanligtvis. Hon böjde sig fram och tog tag i hans ena underläpp och drog försiktigt.

-Harry! Hon har aldrig gjort så förr, hon börjar äntligen fatta grepp om saker! Han bara skrattade när hon drog allt mer, försiktigt såklart.

-Säg pappa Alice, pappa, pappa, pappa upprepade jag, hon vände sig om och kollade på mig men vände sig snabbt tillbaka till Harry när jag inte var lika rolig som han.

-Är det okej om hon följer med på mötet idag älskling? Jag skrattade och svarade;

-Pratar du med henne eller mig?

-Henne, tänkte att vi lämnar Alice här hemma nu när hon börjar ta för sig lite! Nej, jag menade såklart dig!

-Är det så smart att ha med en ett-åring på ett möte där du ska diskutera frågan om ni inte kan ta ett break nästa år?

-Mja, det kan ju vara en strategi eftersom att hon är så söt!

-Sant, men för min del får du gärna ta med henne! Jag kanske kan åka med er in till stan så kan jag handla lite medan ni är på möte?

-Låter bra för min del! Vad är klockan?

-Kvart över 9, vi ska vara där om 40 minuter så du borde gå upp och göra dig i ordning sa jag och lyfte bort Alice från hans mage.

-Vänta! Kom hit med Alice en liten sväng bara sa han och jag höll henne över honom medan han pussade henne hysteriskt längs nacken och på kinden. Jag hörde hur hennes skratt fyllde rummet och kände hur hennes mage guppade upp och ner.

-Det börjar bli lite brådskande med att åka nu, är ni strax färdiga?

-Hon ska bara få på sig en ny blöja, du kan väl backa upp bilen så länge?

-Det är därför vi kanske ska börja ta på henne lite tidigare så att vi inte alltid blir sena... Sa han och suckade.

-Då kanske du kunde hjälpa till en aning med din dotter, inte bara gosa med henne på morgonen utan också ta på henne blöjan. Här har du din dotter, hennes byxor ligger i den nedersta lådan i henne byrå, hennes tröjor är i lådan ovanför och tjocktröjan ligger längst åt höger, allt liger stryket och fint eftersom det är det som jag pysslar med på dagen. Har du frågor så kan du ju alltid ringa, det brukar du vara ganska bra på. Jag backar upp bilen sa jag i ren frustration och slängde med min högra hand vilket var ett typiskt sätt jag reagerade på när jag blev aningen arg. Jag gick ner för trapporna och slängde på mig min blå, lite varmare jacka hösten var här. Jag rotade runt i Harrys jackficka för att få upp bilnycklarna och klev ut i det kyliga duggregnet och fixade upp Alices barnstol i framsätet och hoppade sedan in bredvid och backade upp längs uppfarten. Ganska strax därpå kom Harry ut med Alice i famnen, öppnade dörren bredvid mig och kysste mig.

-Förlåt älskling, jag är bara nervös för mötet, jag menade inget illa med det jag sa, jag vet inte ens varför jag sa det. Resten du tog upp, förlåt. Jag vet att jag delvis vart en usel pappa och pojkvän. Jag har bara tänkt på så mycket annat, men det är ingen ursäkt för det har du också. Förlåt mig.

-Det är okej, sätt Alice i hennes stol nu och hoppa in i baksätet så åker vi in till stan.

In till stan pratade vi inte mycket om annat än hur vi skulle försöka hjälpas åt med alla sysslor som behövdes göra hemma och så vidare. Alice låg och kollade ut i regnet som nästan kändes som att det spolade bort hela bilen. Jag parkerade på andra sidan gatan studion, visst var det fåtal fans där, kanske runt 10-15 stycken men ändå såpass få att man kunde hantera det. Jag klev ur bilen och lyfte ur Alice medan Harry försvann till andra sidan gatan för att hinna prata och ta lite kort med de fans som var där.

Jag hängde en glad Alice på höften och gick bort mot Harry och skulle försöka gå in i studion när en tjej kom fram till mig;

-Hej Mathilda! Har du lust att vara med på ett kort?

-Hej, ja absolut! Är det okej om Alice också är med?

-Självklart! Svarade hon och klickade en del kort på oss alla tre. Efter att jag tagit några bilder och pratat med några tjejer började det komma allt fler och fler och nu var där inte 15 längre utan kanske 40. Harry försökte ta sig närmre och närmre ingången men jag visste att han helst av allt ville hinna ta kort med alla som ville.

-Jag är ledsen tjejer men jag måste gå in nu, vi kanske kan ta fler kort sedan men just nu hinner jag inte! Tjejerna suckade men förstod och lät både mig och Harry gå in.

-Okej hjärtat, jag måste springa in på mötet nu, jag tar med Alice! Det verkar som att de flesta har gått, klarar du dig nu? Ring om det är något!

-Det går säkert bra, svarade jag och pussade Alice på kinden innan jag vinkade hejdå till dem och öppnade dörren. Harry hade rätt med att de flesta tjejerna hade gått så jag kunde lugnt och sansat strosa ut på gatan och jaga både mig och Alice lite nya kläder. Jag var inne på H&M och kollade på deras nya barnkollektion som kommit ut i lagom tid till hösten och de nya mysiga tröjorna. Tiden verkade som att den totalt hade försvunnit efter ett tag, jag gick med så mycket påsar att armarna hade börjat verka och jag hade hunnit med hela två kaffestopp. Hörlurarna hade vart kopplade till öronen mesta delen av tiden och jag hade hunnit prata både med Alva och min just nu sura mamma. Det var i tider som dessa jag saknade att prata med min pappa. Att kunna berätta hur jag kände för honom, att han skulle förklara hur allt skulle lösa sig och att han saknade mig och Alice. Jag suckade och skakade av mig tanken på min döda pappa när jag klev runt hören och fick syn på den stora folkmassan som hade samlat sig utanför studion. Jag försökte smyga mig runt väggen men tjejerna fick snabbt syn på att jag var där och knäppte bilder både med mig och på mig.

-Mathilda! När kommer killarna ut? Hur långt gången är du? Var är din familj? Vi har inte sett dem på ett tag! Snälla, vi behöver veta saker!

Folk kom närmare och närmare med deras ibland idiotiska påhopp och frågor.

-Okej lyssna på mig noga nu! Killarna kommer ut när de är färdiga, då får ni chans att ta kort med dem istället som ni antagligen trots allt är här för att träffa. För det andra, jag fick missfall, vi kommer inte få något mer barn på ett tag och jag skulle verkligen önska att ni förstod och respekterade det! Ni har trots allt ingenting med det att göra men allt hat både jag och Harry får utstå på sociala medier är fruktansvärt och helt ärligt borde ni skämmas! Min familj är hemma, det här är inte hemma för mig men det är här jag har min familj just nu. Förstår ni? Och förlåt, men ni har verkligen ingenting med någon annan än er egens familj med att göra. Jag förstår att ni har frågor, men snälla, ställ frågor om killarnas karriär och inte om mig. Okej? Och snälla släpp förbi mig.

Jag vände mig om och såg hur Niall var påväg för att hämta in mig, han tog tag i min hand medan tjejerna skrek oss både i ansiktet. Han drog in mig genom dörren, låste, tittade ut och suckade.

-Förstår du vad farligt det var som du gjorde precis? Jag förstår allt, men du borde verkligen vara försiktigare Mathilda. Vi alla blir oroliga för dig. Jag vet att ni gått igenom ett helvete men jag hoppas också att ni vet, eller att du vet att du alltid kan prata med mig eller vem som helst. Okej? Jag kommer över ikväll med pizza så kan vi åtminstone umgås, det har vi inte gjort på ett tag.

-Det blir bra, tack Niall sa jag och kramade om honom.