Her past

Couldn't feel anything.

Alice satt i barnstolen bredvid mig och kollade konstigt på mig medan jag försökte hämta andan, precis då ringde min telefon och jag hoppades på att det skulle stå mamma på skärmen och att hon hade ringt för att be om ursäkt men när jag vände på skärmen stod det Harry. Jag tog några djupa andetag och svarade.

-Hej, sa jag och försökte låta så entusiastisk som möjligt men till och med jag märkte att rösten inte riktigt höll.

-Hej älskling, hur är det?

Jag blev tyst några sekunder och kollade ner på min hand som skakade. 

-Öhm, jag ringde precis mamma och berättade att jag väntar barn igen men hon verkade inte alls glad och tyckte att det var dumt, jag trodde hon var glad för vår skull, jag vet inte vad som har flugit i henne. 

-Vill du att jag ska prata med henne? Hon måste haft en dålig dag eller något, annars hade hon inte sagt så.

-Nej, det är okej. Hon ringer säkert upp snart.. Vad gör du?

-Okej, nej jag gör inte så mycket, vi hänger lite på hotellrummet men vi ska snart till en ny arena och ha konsert men sedan flyger vi hem och jag tror jag landar hemma imorgon kväll, hämtar du mig då?

-Självklart, jag och Alice kommer och hämtar dig men du får smsa om tider! Jag måste gå nu, jag står på en parkeringsficka på motorvägen och måste fortsätta köra, hejdå älskar dig!

-Hejdå, älskar dig också!

Jag svängde förbi en salladsbar och hoppade in med Alice i famnen lite snabbt och köpte med mig en sallad eftersom jag inte hade någon direkt lust att laga mat när jag kom hem. 

Jag hade precis kommit hem och lagt Alice i sin säng och tänkte börja städa för att det skulle se fint ut när Harry kom hem imorgon, jag stod i tvättstugan och hängde upp på kläder när det plingade på dörren, jag hängde upp den sista tröjan och gick mot dörren. Jag såg inte vem det var genom fönstret men eftersom säkerheten var såpass stor så antog jag att det var Gemma eller Anne eller någon. Jag öppnade dörren och möttes av ett ansikte jag inte riktigt kunde sätta namnet på. Mannen hade ljust hår och var kanske runt 25 år, han hade många tatueringar och en och annan piercing. När våra ögon möttes stirrade han bara på mig och puttade sedan undan mig och började springa mot trappan, jag förstod med en gång vad det hela handlade om och var snabbt efter honom och ropade på vakterna på samma gång som jag klickade på akutknappen som vi hade bredvid dörren.

Jag hörde hur vakterna kom springandes i gruset utanför vårt hus och jag såg hur mannen stannade till och vände sig om och tittade på mig precis när vi båda nått toppen av trappan. Innan jag visste ordet av fick jag en hård putt på axlarna vilket gjorde att min kropp slungades ner för trappan, någon försökte ta emot mig men jag kom med sådan kraft att det bara var golvet som kunde fånga mig,  jag kände hur kroppen landade hårt mot golvet. Sedan kände jag inte mer.