Her past

All went black...

Efter någon minut när jag stått där som förstelnad över hans kyss så ringde det på klockan igen, mitt hjärta stannade upp då jag trodde att Harry kommit tillbaka för att ångra allt han gjort. Jag gick fram emot dörren och öppnade den försiktigt.

När jag öppnade dörren så stannade mitt hjärta, men för en annan anledning. Nu var det inte Harry som stod där utan Johan, med ilska i ögonen, stinkande lukt av alkohol och trängde sig in genom dörren som jag försökte hålla igen, han var mycket starkare än mig så jag hade ingen chans.

Innan jag hann reagera fick jag ett hårt slag i magen så jag flög in i väggen bakom mig med ett duns, hela världen snurrade och jag föll ner på golvet, efter några sekunder till så kände jag ett riv i armen och kollade upp på honom, han sprang ut ur lägenheten med kniven i högsta hugg.

Jag kunde inte andas längre och allt stannade bara upp, innan allt blev svart. 

Alvas p.o.v.

-Mathilda!? Oh shit, Mathilda!? Skrek jag

Ingen reaktion alls, hon bara låg medvetslös på golvet med en pöl blod bredvid armen.

-Shit vad ska jag göra!? sa jag för mig själv, hennes telefon låg precis bredvid så jag tog upp den och såg att hon nyss fått ett meddelande från någon som hette Harry, han kanske kan hjälpa mig, jag vet ju att Mathilda hatar ambulanser och mamma och pappa hinner knappast hem från Australien på den här korta stunden, tänkte jag för mig själv.

-Hej Mathilda! Hörde jag någon säga.

-Hej, det är Alva, Mathildas syster. Jag tror Mathilda är död, kan du komma och hjälpa mig? snälla, sa jag med tårar som sprutade ut och rösten alldeles skakig.Det här får inte hända, det får bara inte hända. 

-Jag är påväg! ropade Harry.

Jag ruskade i Mathilda en gång till men vågade inte röra henne för mycket då jag inte vet hur stora hennes skador är. Ingen reaktion ännu en gång...