Her past

Police

Jag vaknade upp i samma rum jag vart i tidigare, de 3 killarna plus Johan satt på några lådor framför mig och stirrade på mig, mina händer hade blivit fasttejpade med varandra bakom min rygg så det var inte mycket jag kunde göra. Min mage drog ihop sig och jag var tvungen till att luta mig framåt för att få luft.

-Åh, har du vaknat. Vilken tur, vi kunde inte skada dig när du sov, det hade ju varit för fegt sa Johan och gick fram emot mig.

-Snälla Johan, gör inget dumt lyckades jag tyst få fram mellan tårarna och andetagen.

Han knöt näven och slog flera slag i magen på mig.

-HARRY, HJÄLP MIG skrek jag ut och storgrät. Här satt jag helt hjälplös och såg på när Johan dödade mitt barn, det gjorde så ont att jag höll på att svimma av men mest gjorde det ont att mitt barn dog i mig.

Harrys p.o.w

-Zayn! Spring upp och hämta någon med nyckel, vaktmästare eller vad som helst! Skrek jag ut medan tårarna forsade.

-Håll ut älskling sa jag lutandes mot metalldörren.

Jag hörde hur hon grät och skrek innanför dörren, det var som en verklig mardröm. Jag kunde inte göra någonting annat än att höra på hur min flickvän blir torterad.

De andra killarna stod spänt och väntade på zayn, Louis strök mig längs ryggen för att jag skulle lugna ner mig.

-Jag ringer polisen sa Niall och tog upp telefonen och gick iväg för att ringa.

Jag svarade inget utan bara nickade.

Mitt p.o.w

Han hade slutat slått mig nu, han hade gått tillbaka till sin plats på lådan och satt sig ner som att inget hade hänt.

-Är du färdig? Kan du låta mig gå? Stapplade jag fram nu med handen på magen.

-Vänta älskling, vi funderar ut en bra final bara, det ska inte ta lång tid.

Han vände ryggen mot mig igen.

Jag hörde hur nyklar skramlades utanför dörren.

-Helvete! De kommer! Ropade Johan!

Dörren öppnades och in kom 4 polismän springandes.

Johan och de andra kutade mot den andra dörren och sprang ut,  3 stycken sprang efter och 1 stannade hos mig.

-Ring efter ambulans! Ropade han och Niall som nyss kommit in tog upp mobilen.

Jag försökte kravla mig upp mot väggen, jag grät av smärta och rädsla. Jag tryckte mig upp mot väggen för att ta skydd mot någon som kom gåendes mot mig, jag såg inte vem det var.

-Älskling, lugn, det är bara jag, Harry sa någon röst.

Min syn blev tydligare och jag såg att det var Harry, då brast alltihop, jag brast ut i tårar och begravde mitt ansikte i mina händer.

-Allt kommer bli bra hjärtat, jag lovar, ambulansen är påväg. Du är trygg hos mig, aldrig någonsin kommer jag lämna dig igen, du är trygg. Förstår du?

Jag svarade inget, jag bara la mig i hans famn och fortsätte gråta.