Her past

Goodbye

Ungefär 8 veckor har gått sedan jag träffade på Johan senast, jag hoppades på att det var för att han fått nog och faktiskt blivit lite rädd för Harry. Det var snart dags för Harry att ge sig av, faktiskt väldigt snart, faktiskt om några timmar bara. 

Det här låg jag och funderade på i vår varma sköna säng med Harrys arm runt om min midja och hans läppar på min nacke. Jag njöt så gått det går över att ha Harry vid min sida men jag var också otroligt ledsen att det är sista gången på 6 månader jag kan känna honom. 

Hans alarm på telefonen gick igång i ett högt tjutande och han suckade och vände sig om för att stänga av det. 

-Godmorgon sa jag för att visa att jag vaken. 

-Godmorgon min vackra flickvän svarade han och kysste mig. 

Jag fnissade lite generat och vände mig om och mötte hans blick, precis när jag gjorde det var det som att slå på en knapp, mina tårar bara började rulla nerför mina kinder utan att jag känt det på mig i förväg, det var som att det inte gick att stoppa.

-Hey, jag vet att det är svårt men vi klarar det, eller hur? 

-Ärligt talat så känns det inte så just nu...

-Varför inte? Sa han och kramade om mig. 

-Tänk om du hittar någon annan, 6 månader är en rätt lång tid.

-En sak jag kan lova dig är att jag aldrig kommer hitta någon annan, lovar.

Jag tittade upp på honom och log. 

-Om du ska hinna med planet om 3 timmar är det nog bäst att vi går upp sa jag med en trött röst. 

-Jaa det är väl det svarade han och reste sig.

Jag gick ner och började med frukosten som vi sedan käkade tillsammans runt bordet, vi var ganska tysta, antagligen för att ingen riktigt visste vad den skulle säga.

-Ska vi åka? Frågade Harry utifrån hallen

-Javisst sa jag och vi gick hand i hand ut ifrån lägenheten och klev in i taxin som väntade på oss. 

-Varför åker vi taxi? Frågade jag och skrattade lite.

-Jag ville faktiskt inte att du skulle köra själv hem sen, ifall det skulle hända något. 

Just sådanna här saker är såklart jättegulliga, men jag, jag hade aldrig blivit uppfostrad med sånt här så jag blev mest irriterad på att folk inte trodde att jag klarade någonting så jag valde att inte svara utan att kolla ut genom fönstret istället. 

Vi småpratade lite under vägen men snart var vi framme och jag klev ur utan att tänka mig för. 

Fans stormade emot mig och Harry var på andra sidan så han kunde inte göra något, när de såg Harry blev de ändå fler, och ändå fler så att de till sist blev för många så vakterna kom springandes och bröt sig igenom och trängde iväg en del fans, jag tyckte lite synd om dem. Harry var deras idol och de blev bortsjasade, samtidigt tyckte jag att det var väldigt skönt för jag var fortfarande inte van vid det här. 

Harry kom runt bilen och tog mig i handen och vi gick in i flygplatsen där det var nästan tomt på fans, de hade få slängt ut alla som inte hade en biljett annars hade det blivit överbelastat med folk. 

Eftersom jag inte hade en egen bil med mig hit utan en taxi som stod och väntade på mig fick vi säga hejdå fort, vi stod och kollade på varandra länge, båda grät och Harry böjde sig fram och kysste mig länge, sedan tog han in mig i en stor varm kram och sa. 

-Jag älskar dig, glöm inte det, och var rädd om dig. Jag är så himla rädd att det ska hända något och att jag inte kan vara där och hjälpa till. 

-Jag älskar dig med Harry. Det ska säkert gå bra, tjejerna skulle komma över någon kväll också så det är lugnt, jag kan ringa dem eller säkerhetsvakten du fixat till mig. 

Niall kom fram och sa. 

-Harry vi måste gå nu, jag är ledsen. 

Några sista tårar rullade ner från hans kinder som jag var snabb med att torka bort. 

-Jag älskar dig

-Jag älskar dig med sa han och vi kysste varandra en sista gång innan vi sa hejdå. 

Jag stod och kollade på Harry som försvann bortåt runt hörnet, i hela mitt liv har jag varit ensam men nu kände jag mig mer ensam än jag aldrig varit förr. Och rädd, rädd för allt. Rädd för fansen, rädd för paparazzis, rädd för Johan & sist men inte minst, rädd för mensen som var 2 veckor sen.