Her past

The store

Har skrivit på det här kapitlet i 3 dagar och det gick verkligen inte till att få det till ett bra kapitel, jag har ingen skrivarglädje längre men hoppas få tillbaka den snart, hoppas den duger i alla fall. Tack för alla läsningar, ni är guld värda.

*några dagar senare*

-Flyttkillarna kommer sen vid 3 harry!
-Japp! Ropade han uppifrån trappan.
Vi hade packat massvis de senaste dagarna, det stod flyttkartonger överallt och för att komma fram fick vi vara försiktiga för att inte snubbla på någon låda. Min mage var stor och i vägen och mitt humör var älrigt talat väldigt upp och ner, oftast ner nu för tiden men det är inte långt kvar tills tiden var inne. 
Det stormade in några killar i hallen, de skakade mig i handen allihop och sa ''hej'' innan de började bära lådor ner för trappan och in i en lastbil. Jag tog upp en låda och skulle hjälpa till och bära ner.
-Ska du verkligen bära lådor älskling? Sa Harry som kom ner för trappan.
-Varför skulle jag inte? Sa jag en aning kaxigt tillbaka. 
-Du borde inte, tänk om du snubblar eller något, stanna här. Jag fixar det. 
-Såklart du gör suckade jag och tappade lådan rakt ner med mening innan jag började gå mot trappan. 
-Förlåt, okej? Sa Harry.  Jag svarade inte utan fortsätte att gå upp för trappan som nu tog mer energi än den någonsin gjort förut. Jag vet egentligen vart jag skulle då vi inte hade mycket att göra här uppe men jag slog mig ner på en låda uppe i badrummet och tog upp telefonen och scrollade igenom. Några fans hade skrivit ut att vi skulle flytta och det fick mig att bli lite småsur, måste de berätta allt. 
-Redo för att åka? Frågade Harry som stod och lutade sig i dörröppningen. 
-Redan klara? 
-De fixar resten, vi kan åka och börja packa upp sa Harry och log, han gick fram till mig och sträckte ut handen, jag tog den och han hjälpte mig upp. Vi gick mot trappan, Harry höll sin arm runt min midja medan vi gick ner och sen var det bara att tuta och köra, till vårt nya hus.
Harry parkerade utanför huset och jag öppnade dörren och steg ut, han smög upp bakom mig och höll om mig.
-Jag älskar dig viskade han i mitt öra och strök mig på magen, han kysste mig på kinden. 
-Jag älskar dig med sa jag och log brett. Jag tog hans hand och vi gick in i vårat nya hus. 
Det var ett stort vitt hus med mellanstor trädgård, runt oss hade vi staket blandad med häckar och vi hade minst en vakt utanför huset hela tiden som skulle göra att vi var säkra.
När jag kom in ställde jag mig och bara log, det var så magiskt alltihop, ett helt eget HUS. 
-Ska vi ställa lådorna här? Frågade en kille som hjälpte oss med flytten. 
-Ja det blir bra sa jag och nickade. 
Jag såg hur de försvann ut ur dörren och in mot lastbilen som stod parkerad utanför och började hämta in lådor på lådor.
-Jag hjälper dem sa Harry och försvann ut ur dörren han också. Jag bestämde mig för att gå runt och kolla lite mer hur det ser ut, köket var till vänster från hallen sett så jag gick in där och kikade, sedan in i tv-rummet och sen in till badrummet, huset var verkligen kanonfint.
Jag gick till hallen och tog upp en låda det stod kök på och tog med in i köket, det var koppar och glas som skulle in i skåpen. Som tur var hade jag och Harry vart här för någon dag sen och ställt in de stora möblerna, som soffa,säng, bord,stolar och lite sånt så vi skulle kunna bo här från och med idag. 
När jag hade öppnat alla lådor det stod kök på kom jag på att vi behövde nya tallrikar. Harry hade råkat tappat den lådan igår så alla gick sönder. Jag gick ut i hallen och tog på mig mina skor och slängde på mig en kappa, jag fiskade ur bilnyklarna ur Harrys jackficka och gick ut ur huset. Harry stod inne i lastbilen och skjutsade ut lådorna en efter en. 
-Jag åker och handlar tallrikar, kommer snart! Ropade jag till Harry som stod i lastbilen, han gjorde någon rörelse med huvudet och jag förstod att han hade hört.
Jag tog bilen till centrum och parkerade utanför en affär det stod Hem och Inredning på. 
-Det låter bra sa jag till mig själv och steg ur bilen. 
Inne i affären var det ganska fullt med folk och personalen verkade ha mycket att göra, de sprang runt som yra höns. 
Jag gick runt och kikade lite och till sist hittade jag vanliga vita tallrikar som jag tyckte passade bra, jag passade även på att köpa en flaska till bebisen, jag betalade detta och gick ut ur affären. 
Jag gick ut till bilen som stod parkerad lite längre ut på gatan och låste upp den så det blinkade i ljusen och knäppte till i bilen. Jag klickade upp bagagen så att luckan öppnades och lastade försiktigt in sakerna jag köpt. När jag skulle stänga bagageluckan igen och skulle vända mig om stod någon jag inte trodde jag skulle se mer. 
-Tråkigt avslut förra gången, ska vi göra det bättre denna gången? Sa en man jag väl kände igen, en utav killarna som tillhörde Johans lilla gäng. Jag började skaka i knäna och backade undan, jag backade tills jag hade framdörren bredvid mig, jag öppnade den hastigt och slängde mig in i bilen och låste dörrarna med ett knapptryck. Mannen var nu precis bredvid fönstret och skulle precis armbåga in fönstret när jag gjorde en rivstart och körde iväg upp på gatan. Jag såg hur mannen sprang efter mig på gatan bredvid och jag skakade i andningen värre än förut, jag tog upp mobilen ur fickan samtidigt som jag försökte hålla koll på vägen, jag knappade in Harrys nummer och tog upp mobilen mot örat. 
-Vart är du!? Ropade han i telefonen. 
-J-jag sa ju att jag skulle köpa tallrikar viskade jag. 
-Det hörde inte jag!
-Jag sa det när du stod i lastbilen och du nickade med huvudet. 
-Du vet att jag inte tycker om när du åker iväg själv, du kunde väl tänkt efter lite. 
-Han är efter mig Harry flåsade jag ut, det kändes som att luften försvann ur mig när de orden lämnade min mun. 
-Vem? Var är du? Är du okej? 
-E-en kille från kvällen.
-Var är du? Jag kommer, du får inte ens köra själv!
-Vid bensinstationen vi tankade på igår, men jag kör hem, det är en liten bit bara, jag skyndar mig. 
-Okej, för den här gången. Är du okej? 
-Nej viskade jag och började gråta, tårarna bara flög ur mig. Jag är rädd... viskade jag. 
-Jag vet, jag vet. Kom bara hem så ska vi lösa allting, jag lovar. Jag älskar dig, var försiktig, okej? 
Jag nickade som att han skulle se det och la på.