Her past

Bad decision.

Harrys p.o.w

Någon puttade på min axel.

-Harry? Mathilda har varit på toa i 30 minuter nu, du ska inte gå och kolla? Sa Niall. 

-Oj, jo. Jag ringer henne först och så går jag sen sa jag och log. 

Jag tog upp telefonen och knappade in Mathildas nummer, det gick några signaler innan jag hörde att det ringde i hennes jackficka som hängde på stolen bredvid mig. 

-Såklart... suckade jag och tog fram hennes mobil ur fickan. 

Det var inte meningen att snoka men jag ville bara se vad barnmorskan hade skrivit de senaste dagarna, men när jag tryckte på meddelanden kom det upp något helt annat. En okänd hade skrivit till henne.

-Helvete!! Skrek jag ut och folk omkring oss vid borden vände sig om och kollade på mig. 

-Killar, ni måste följa med, fort, skynda er!

-Kan du berätta vad som händer? Harry? Sa Liam. 

-Hon gick till parkeringshuset för att skydda mig... sa jag medan tårarna rann. 

-De kan ta henne ifrån mig, de kan döda henne. Förstår ni!? Johan kommer döda henne!

-Oh... helvete sa Zayn och vi rusade till hissen och åkte ner till parkeringshuset. Hissen gick segare än vad hissar brukar göra och när vi kom ner till våningen var det helt knäpptyst i hela parkeringshuset.

-Vart fan är hon!? Ropade Niall.

Jag gömde ansiktet i mina händer och gnuggade bort några tårar medan jag försökte fundera ut vad jag skulle göra. 

Mitt p.o.w

De hade slutat dra i mig nu, de hade sätt mig ner på golvet mot en vägg i ett tyst rum, jag antar att det är något typ av lagerrum för jag har massor av lådor runtom mig. 

En dörr öppnades och mitt hjärta hoppade ett extraskutt i tron om att det var Harry som klev in i rummet. Men det var den raka motsatsen, det var någon som inte hade någon god sida alls, som bara ville förstöra, som inte hade något hjärta som Harry. Det var Johan som stod framför mig.

-Om du bryr dig om mig det minsta lilla så låter du mig gå nu sa jag gråtandes och kollade upp på honom. 

Han tog tag i mina armar och hjälpte mig att stå upp. 

-Tack sa jag och log och skulle precis g å förbi honom när han tog tag i min arm. 

-Jag hjälpte dig upp men jag tänker inte låta dig gå, det trodde du väl ändå inte? Du har Harrys barn i magen.

-Jaa, äntligen har du insett det, Harrys barn, inte ditt sa jag och tittade honom djupt in ögonen.

-Jag tänker DÖDA hans barn, fattar du!? skrek Johan och puttade mig in i väggen bakom mig. Jag föll ner på golvet i en duns och smällde i bakhuvudet gansk rejält.

Johan gick emot mig, ställde sig framför mig och sparkade mig rakt i magen.

Jag försöktek få någon luft men det enda jag fick ur mig var ett gnyande. 

-Snälla,snälla sluta viskade jag. 

-Varför skulle jag göra det?

-Jag gör vad som helst, men skada inte mitt barn, tårarna sprutade vid det här laget ur mig i både smärta och rädsla.

Helt plötsligt bankade det på dörren.

-Mathilda!? Är du där? Ropade en välbekant röst, det var Niall.

-NIALL! Ropade jag tillbaka.

-TYST! Fattar du, TYST! skrek Johan och smällde till mig på ena kinden, det flammade till innanför ögonen och allt höll på att svartna. 

-Mathilda! Ropade ytterligare en röst bakom dörren, det var Harry. 

Innan allt svartnade såg jag hur 3 killar kom in igenom en annan dörr jag inte sett tidigare, det var de killarna jag mött tidigare idag...