Wither Roses And Confused Hearts

Andra

~Claras POV~

Det slutar med att vi sitter och pratar bort nästan hela natten. Vi kan börja prata om absolut vad som helst. Vi är ganska konstiga vi två.
För om till exempel teet är för varmt, så brukar vi dricka det med plastsugrör från IKEA. Det hjälper faktist, man bränner sig inte då. Och Isa hatar att äta till exempel spagetti och köttfärssås om hon inte får ha köttfärssåsen i en egen skål. Hon tål verkligen inte att spagettin och köttfärssåsen är ihop blandad. Eller att vi har persiennerna neddragna när vi ska sova när det är mörkt (som typ på vintern, hösten) och har dem uppdragna när det är ljust ute (typ sommar, vår).
Ja, fråga inte varför okej! Vi är konstiga. Hehe. Så låt oss bara vara det.

Så efter fleeera, flera timmar tar jag upp min iPhone för att se vad klockan är. 03.44. Och en jävla massa missade samtal från Oscar. Och nästan dubbelt så många meddelanden.

"Clara, vart fan är du?"
"Kom hem"
"Clara för fan"
"Det kommer inte bli kul sedan när du kommer hem"
"Vart fan är du"
"Nu kommer du"
"Clara"
"??"
"Clara snälla kom hem"
"Jag saknar dig"
"Clara snälla snälla kom hem jag är så orolig för dig"

Jag läser upp några av dem för Isa.
"Clara snälla snälla kom hem jag är så orolig för dig" säger jag med ljus bitchig röst. "Hah! Sure bacon"
"Hur mycket är klockan?" frågar hon.
"03:47" svarar jag.
"Åh jäklar! Har vi suttit här så länge" skriker hon.
"Tydligen"
"Vill du stanna eller ska du gå hem och..." hon stannar mitt i meningen. Hon ser på mig med medlidsam blick.
"Jag vet inte riktigt" "Jag tror jag ska gå hem"
Hon nickar förstående och följer mig till dörren. När jag tagit på mig skor och jacka går hon fram och kramar mig.
"Hejduuu" säger hon.
"Hejdå, ses... antagligen imorgon" säker jag osäkert.
Jag går ut på den lilla stentrappan och stänger dörren bakom mig.
När jag kommit ut på trottoaren stannar jag och bara står och kollar på hennes hus. Det är så fint. Och så mysigt. Ett ganska litet vitt/väldigt ljusgrått hus med svart tak, en stor silvrig "hink" med blommor i på stentrappan och en klassisk gammal svart gatlampa vid dörren. Som jag köpte till henne i en second-hand-butik när vi var på resa i London en vecka.
Och sedan en lång ljusslinga med gulaktigt ljus längs räcket. En ljusslinga runt varje fönster, alla i samma nyans som det vid räcket. Vid väggen utan något fönster har hon som ett nät med ljus i.
Hon har alltid älskat ljusslingor. Det tror jag märks. På luciatåget i skolan hade hon virat runt en slinga med grått/silvrigt ljus runt glittret som tärnorna hade i håret. Det ligger någonting i hennes släkt med att gilla ljus. Hennes mormor har doftljus överallt. Mest med lukt av bär och rosor. Hennes farmor älskar blockljus. Hennes farfar jobbar i en lampbutik, där man dock gör vanliga tråkiga lampor som man har i till exempel skolor och så, men ändå. Hennes pappa jobbar på samma ställe och hennes mamma samlar på fotogenlampor. Och så hon då, med ljusslingor.
"Jaja okej, nu kan vi inte stå här och tänka" sa jag lågt till mig själv innan jag fortsatte gå.
Det var helt kolsvart ute. Jag nästan joggade hem, livrädd att bli våldtagen. Fast det blev jag ju Oscar också sååå.

Jag stod utanför lägenhetsdörren. Den var öppen, alla lampor var nedsläckta .Jag tassade tyst in i lägenheten, i hopp om att kanske inte väcka Oscar. Men det var nästan omöjligt eftersom han satt och snurrade i sin arbetsstol i vardagsrummet. Så han var alltså redan vaken. Kul...
"Clara för fan" sa han argt medan han gick fram till mig och slog mig hårt i magen.

-----------------------------------------------------
Hello kompisar❤️
Andra kapitlet postat nu'rå.