Wither Roses And Confused Hearts

Nionde

~Claras POV~

Mannen drog med mig till en gränd. Jag antar att det var en man på grund av kroppsbyggnaden.
Så nu blir jag antagligen våldtagen igen. Jag fattar inte varför, jag har varit med om det här såååå många gånger nu, men jag blir ändå alltid lika rädd. Jag borde ju typ ha "vant mig" nu men, nej, tydligen inte. Eller jag vet inte om man någonsin "vänjer" sig vid sånt här.

När vi var typ längst in i den mörka (och skitläskiga) gränden var det någon som tog tag i mina ben. Jahopp, de var tydligen två då. Kuuuuuuul... De slet upp linnet som jag hade fått låna av Tindra eftersom hon hade dränkt mig i typ en halv cola-burk. Typiskt henne. Jag försökte sparka till dem, men det var omöjligt med tanke på att de höll fast mig. Å fy fan. Det håller fast mig! De hållet fast mig! Jag kan inte röra mig! Nu få jag panik på riktigt. Svårt det blev at andas helt plötsligt då. Okeeeej, min andning var typ allt annat än normal nu. Min syn började bli suddig, och de första tårarna kom. Hello panikattack. Små utrymmen eller någon som håller fast en, fy fan asså. Det är nog de värsta som kan hända.
Jag har klaustrofobi level 10000000000.

Jag försökte sparka med benen en gång till men eh, ingen reaktion... Men aje, vafan?! Men vad i helvete gör idioten med mitt ben?! MEN AJ FÖR FAAAN!! Han håller ju hårt som ine helvete. (Äh, a, okej, om inte någon redan märkt det, så svär jag en del när jag får panik. Hehe)
De skulle precis slita sönder bh:n också när han som höll fast mina ben ramlade bakåt. Wtf?! Det tog inte lång tid innan han som höll i mina handleder också ramlade bakåt. Vad i helvete händer. Men vänta! Vafan! Ingen håller i mig, mitt ena ben är typ fucked up så jag kommer förmodligen ramla och typ bryta ryggen nu. Okej, så långt upp var jag kanske inte men eh... Ändå.
Men innan jag hann nudda marken och bryta ryggen var det någon som fångade mig. Han (antar jag att det var) ställde mig upp och tryckte in mig i hans famn. Då märkte jag hur kallt det egentligen var i sönderrivet linne. Vart fan är min jacka??
När jag stod där i hans famn började jag gråta mer. Vet inte riktigt varför. Kanske jag typ halvt blev våldtagen. Kanske för att jag inte kunde stödja på mitt ena ben. Kanske för att jag inte kunde klara mig själv. Kanske för att jag var så jävla tacksam över att "han" hade räddat mig. Kanske för att jag nästan skulle brutit ryggen. (Nä okej, kanske inte men)

"Duhuhu, ta det lugnt" sa han och kollade ner på mig. Då märkte jag hur mycket jag skakade. Men de där ögonen. De där ögonen! Nej men vafan! Det var ju han som jag sprang in i på vägen hem från Noels jävla hus när jag höll på att bli våldtagen ju! Det var ju de där mörka jävla snygga ögonen.
När vi stod och kollade in i varandras ögon märkte han antagligen att jag frös, för han drog av sig sin hoodie och gav den till mig. Jag kollade frågande på han.
"Ta den, du e kall" sa han lugnt. Hehe jo tack, jag vet det. Jag tog sakta på den och han drog in mig i hans famn igen.
Hoodie var nästan ned till knäna på mig men aja. Den var var varm iallafall. Hade inte han en hoodie senaste gången han räddade mig också??

---------------------------------------------------------------------
Tjaina Tjaina!
Det var ett tag sedan nu. Hehe...
Sörry för att jag inte uppdaterat men det har varit fullt upp med skolan. Har att aaasmånga prov.
Så hehe sörry...
Fan var korta mina kapitel är
❤️❤️