Wither Roses And Confused Hearts

Trettioförsta

~Jasons POV~

Jag och Calvin gick ut för att ta en cigg. Robin hade dratt hem två horor. De båda var väldigt 'på', desperata av pengar, vilket var jävligt avtändande. De var inte direkt snygga heller så man fick ingen lust alls att knulla de.
Det var jävligt kallt ute. Men jag frös inte. Mörkt var det också. Jävligt gött. Jag gillar när det är mörkt.

Jag gick några meter, stannade, vände mig om och kollade på tvåvåningshuset. Vitt, eller grått man såg inte riktigt skillnaden, svart tak. Där hade jag bott sen jag var 14. Fem år.
"Tänk att man har bott i det här jävla huset i fem år" sa jag till Calvin.
"Haha ja, herre jävlar"
Det låg mitt i skogen, så det fanns inga grannar. Härligt som fan.

"Jag tar och går in, Robin klarar aldrig av två fittor på samma gång" skrattade Calvin och gick in.
Jag tog upp en tredje cigg och tände på. Plötsligt hörde jag ett skrik. En brud. Jag tvekade en stund, men bestämde mig sedan för att gå och kolla vad fan det var om.

Jag gick nog inte mer än 30 meter innan jag såg två ryggtavlor tillhörande män. De höll i något. Eller någon. Jag tog upp min lila pistol som alltid låg i bakfickan och sköt ett skott rakt upp bland träden. Jag hörde svaga halvt panikslagna röster från dem.   Var det en brud de hade? Jag sköt ett till skott.

"Vem är det" sa någon av dem. Man hörde tydligt att han var halvt panikslagen, trots att han försökte dölja det.
"A vilka i helvete är ni" ropade jag tillbaka och drog ner hoodiens luva så man knappt såg mitt ansikte.
Den ena slängde upp bruden över axeln och de båda började jogga iväg. De hann inte så långt innan jag sköt de båda i benet så de föll framåt. Långsamt gick jag mot dem.

Konstigt nog kände jag inte igen någon av dem. Men antagligen så hade de inte så stor betydelse i världen. Jag gick fram till bruden och lyfte bort håret som hängde för ansiktet.

Clara. Vafan gjorde hon här? Jag lyfte upp henne och började gå hemåt.
Men vafan gjorde hon här? Hon bor en jävla bor härifrån ju. Varför var hon tvungen att vara här, just nu och träffa på dem här två. Varför var hon inte på något jävla sushi-café och åt med sina vänner nu när han där "Oscar" inte var hemma.
Jag visste inte så mycket om han, bara att han drev ett av de störta företagen. Vafan de egentligen gör är jävligt oklart.

Hennes nästan bruna hår guppade i takt med mina steg. Fyfan va vacker hon är. Så vacker. Så liten. Så ömtålig.

---------------------------------------------
Förlåt för kort kapitel
❤️❤️