Wither Roses And Confused Hearts

Tolfte

~ClarasPOV~

Jag vaknade av att solen bländade mig.
"Jäklar!" skrek jag förskräckt när jag insåg att klockan var 10:45. Jag vaknar aldrig så här sent. A förut idag då tydligen. För asså liksom, halva dan har ju typ gott nu. Jag är van att vakna vid typ 7. Senast.
Eftersom de andra inte vaknat ännu passade jag på att kolla Instagram. Bara massa skit som vanligt. Ungefär en kvart senare hörde jag någon (som jag antog var Elin) i köket.
"Morr'n Bitch" sa jag och lutade huvudet mot dörrkarmen till köket.
"Morr'n, iallafall någon som är vaken" sa hon och suckade.
"Haha, a jo då" jag och Elin är nog ändå dem i vårt i "gäng" som är mest lika. Typ samma hårfärg, vaknar alltid tidigt, hatar att shoppa kläder på nätet (det är mycket roligare att gå i butiker och hålla på), går ingenstans utan eyeliner fixad. Säger ofta ganska kortfattade meningar. Hoppar ofta över första ordet i meningar. Sen finns det typ några miljoner saker till.
"Lär väl ta några timmar innan Tindra vaknar" sa hon med ett leende på läpparna.
"Haha, skojar du eller" sa jag ironiskt tillbaka. "Händer idag då?"
"Ska hälsa på mina kusiner. Elvira fyller 5 imorgon, så jag ska hjälpa henne att göra en tårta. Antagligen med temat rosa, lila, glitter och kaniner." sa hon skrattandes. "Själv då?"
"Venne, ska nog bara vara hemma" sa jag. Och försöka överleva Oscars slag...
"Är du verkligen säker på att det är lugnt mellan er Clara?" frågade hon oroligt när hon sett min oroliga min.
"Jadå, jag lovar" jag visste att hon anade någonting. Eller tja, hon var ganska säker på att något var fel, men hon kände mig väl och visste att jag inte klarade av att prata om det än. Oavsett hur mycket hon själv ville det.
"Har någon av er sett min jävla socka?!" undrade Isa stressat när hon kom inhoppande på ett ben in i köket i försök att få på sig den enda sockan hon hittat. "Jag hittar den inte"
"Ähj, sörry. Har inte sett den" sa jag och gav henne en ironisk medlidande blick.
"Har du frågat sömntutan där inne" sa Elin och nickade mot vardagsrummet. "Du tror inte att hon kastat ut den genom balkongen eller nåt"
Tindra har en förmåga att alltid vilja jävlas med Isa. Det kan handla om allt från att gömma en fucking socka till att slänga ut en blomkruka genom fönstret med en fin hälsning från gammelmormor. Ja, Tindra är ju som hon är. Livsfarlig människa som skulle kunna göra nästan vad som helst för att få oss andra irriterande. Hon brukar lyckas rätt ofta.
"TINDRAAAAA" hörde vi Isa vråla samtidigt som hon flummigt tog sig ut genom hallen och in i vardagsrummet.

Jag öppnade dörren försiktigt i hopp om att den inte skulle låta allt för högt. Gnissel* "DÖRRJÄVEL" tänkte jag tyst för mig själv. Jag hann nästan inte ens stänga dörren förrän jag blev upptryckt mot väggen. Oscar.
"Och vart har du vart" morrade han samtidigt som han tog ett stadigare grepp om min hals.
"F...f...förlå...t O...s...scar" försökte jag säga, men det kom mest ut som en hes viskning.
Han tog ett stadigare grepp med ena handen samtidigt som han släppte den andra. Jag kunde knappt andas. Han kollade på mig i ögonen. Helt svarta. Inte en enda liten känsla. Sekunden senare fick jag ett knytnäveslag rakt i ansiktet. Och en till. Och en till. Smärtan var outhärdlig. Allting snurrade och min syn blev suddig. Han släppte, och jag föll ner på golvet med en duns. Mitt huvud värkte. Plötslig sparkade han mig i magen. Jag kved till, bad honom sluta, grät kraftigt. Men han fortsatte med sina sparkar. När jag fick ett mot huvudet, måste jag ha tuppat av. För det jag minns är att allt blev svart.

Jag vaknade och satte mig upp igen. Jag kollade runt i lägenheten när jag sedan fick syn på Oscar i ena änden av köket. Med en kniv i handen. Han gick långsamt mot mig med ögonen fästs i mina. Jag försökte kravla mig längre ifrån men väggen hindrade mig.
"O...o...o...o...os...c...Oscar, s...n...nälla sluta" det enda han gjorde var att hånfullt skratta åt mig och mina hjälplösa ord.
När han var framme tog han tag i min hals och tryckte mig mot väggen. Min syn var helt suddig och jag hörde inte vad han sa. Men jag kände kniven. Han drog den långsamt över min mage samtidigt som han kollade mig ögonen. Det sved, och han var väl medveten om det. Jag höll på att förlora medvetandet. Han brydde sig inte om hur mycket jag bad han om att sluta.
Han la till sist ner kniven, och tog istället upp en stor hammar-liknande sak med vassa taggar på. Jag hade sett den i en av hans garderobslådor en gång , men han hade aldrig använt den. Förens nu. Han höjde den och skulle precis slå till när dörren flög upp. Och in kom han med de bruna ögonen som man kan dö för.

-----------------------------------------------------------
Hajsaan
Förlåt för att jag är så jävla dålig på att uppdatera
Det liksom bara. Äh, jag vet inte. Jag har ingen direkt bra ursäkt
❤️❤️