Barndomsvänner | o.e

38

So you can keep me
Inside the pocket
Of your ripped jeans
Holdin' me closer
Till our eyes meet
You won't ever be alone
Wait for me to come home.

Loving can heal
Loving can mend your soul
And is the only thing
That I know (know)
I swear it will get easier
Remember that with every piece of ya
And it's the only thing we take with us when we die.

We keep this love in a photograph
We make these memories for ourselves
Where our eyes are never closing
Our hearts were never broken
And times forever frozen still.

Ännu en gång kom flera bilder upp. Den första stor bilden som kom upp var en bild jag mycket väll känner till. Det var bilden vi tog på grönan häromdagen. Den där Oscar matar mig med sockervadd och jag står och skrattar när han försöker mata mig. Ogge och Omar kramar varandra och Felix står bredvid och kramar sig själv så det ser ut som någon annan kramar honom.Jag ler glatt och jag känner hur en tår trillar ner för min kind. Oscar har alltså gjort detta för mig. Han skickade in bilden på oss. Världens finaste.

"Åh vilken härlig bild" säger Lovisa glatt till och ler mot mig. Jag ler glatt tillbaka och nickar. Tänk om Oscar ändå vore här.

So you can keep me
Inside the pocket
Of your ripped jeans
Holdin' me closer
Till our eyes meet
You won't ever be alone.

And if you hurt me
Well that's okay baby only words bleed
Inside these pages you just hold me
And I won't ever let you go.

Wait for me to come home
Wait for me to come home
Wait for me to come home
Wait for me to come home.

Oh you can fit me
Inside the necklace you got when you were 16
Next to your heartbeat
Where I should be
Keep it deep within your soul.

And if you hurt me
Well that's okay baby only words bleed
Inside these pages you just hold me
And I won't ever let you go.

When I'm away
I will remember how you kissed me
Under the lamppost
Back on 6th street
Hearing you whisper through the phone
Wait for me to come home.

Lamporna slocknade och folk applåderade och jublade. Detta har verkligen varit en magisk kväll.

Han tackar oss alla att vi kom och sedan är konserten slut. Vi tar oss snabbt ut från arenan. Ute har mörkret lagt sig, inte helt men det börjar mörkna. Jag tar upp min jacka från väskan och sätter på mig den.

"Jag har verkligen haft en jätte bra kväll med er tjejer" säger jag glatt. Lovisa och Mira ler glatt.

"Jag med" säger dom i mun på varandra vilket får oss alla att skratta till.

"Ska ni båda ta tunnelbana?" Frågar Lovisa och jag nickar.

"Ja jag bor på ett hotell vid plattan så jag åker in till centrum" svarar Mira.

"Bra då kan vi gå mot tunnelbanan med en gång" säger Lovisa och vi håller med.

Vi går mot Tunnelbans stationen som ligger här vid Globen. En massa andra folk är påväg åt samma håll som oss, vilket inte är så värst konstigt då alla nog ska hemåt nu.

"Oj min är redan här. Men vi tre måste ses igen
" säger jag och kramar om dom båda.

"Ja vi får höras" säger Mira och ler.

"Ja vi hörs, hejdå " säger jag och hoppas in i mitt tåg. Det var väldigt fullt men det fanns en plats vid dörren som jag satte mig vid. Jag tog upp mobilen för att svara Oscar .

Jag 21.17

Oscar bilden var så härlig , tack för du skickade in den. Jag älskar dig så mycket ♡

Det dröjde inte länge innan ett svar från Oscar rullade in.

Oscar 21.20

Det var det minsta jag kunde göra efter allt. Jag såg förresten din bild med Ed på insta , de va gooooals i den bilden. Är så glad för din skull♡

Jag satt säkert och log som ett fån här på tuben medan jag smsade med Oscar. Men jag bryr mig inte, det är väll bra att vara glad. Eller?

Jag 21.22

Bästa Oscar ! Du fattade att my x är du själv väll??? Haha

Oscar 21.22

Jaaaa jag är glad att du är glad för konserten och M&G du förtjänar det

Jag 21.24

Awww, men måste gå nu höll på att missa gå av tuben

Oscar 21.24

Hahahahah jag skrattar

Jag log åt smset, vilken medkänsla han hade då. Jag släcker ner mobilen och lägger den i bakfickan. Tunnelbanan stannar och dörrarna öppnas. Jag reser mig upp och går ut. För att vara en lördagkväll klockan halv tio inne i Stockholm var det ovanligt lite folk ute. Men det gör inte mig något. Människor är läskiga när man går ensam och det är mörkt ute.

"Hallå jag är hemma" ropar jag när jag öppnat ytter dörren. Jag kliver in i varmen och stänger dörren efter mig.

"Här inne" ropar mamma och jag hör att det är från tv rummet.

Jag tar av mig skorna och jackan och lägger ner väskan på golvet. Mina steg styr jag mot tv rummet. Mamma och pappa sitter i soffan med godis och chips framför sig. Värst va dom har det mysigt!

"Vart är Jacob ?" Frågar jag och tar en näve chips och stoppar in i munnen .Jag sätter mig i fåtöljen bredvid soffan.

" Han är på grillkväll hos Erik, hur har ni haft det? Hur var det att träffa Ed?" Frågar mamma glatt. Hon tar tag i fjärrkontrollen och sänker ljudet på tv.

"Vi har haft det jätte bra. Konserten var så mysig och bra och det var Ed med. Han var bara så spontan och mysig" säger jag och ler. Mamma och pappa ler mot mig.

"Hur var det att hänga med Lovisa igen ?" Frågade pappa. Lovisa och jag hängde när vi var små. När vi gick på dagis. Jag kommer inte ihåg så mycket hur det var på den tiden direkt.

"Det var bra, hon är jätte gullig och Mira också" svarar jag ärligt. Jag sträcker mig fram och tar en till näve chips.

" Det låter härligt, vi ska kolla på film nu vill du kolla med oss?" Frågar mamma.

"Aa visst" säger jag och mamma och pappa ler glatt mot mig. Jag brukar inte umgås mycket med mamma och pappa såhär på kvällarna vid tv. Det har inte blivit att jag har tid med det då jag har umgåtts mest med Oscar på senaste tiden. Jag saknar verkligen honom. Men kanske är det bra att vi får vara ifrån varandra ett tag. Jag tror det kan vara nyttigt även fast det gör ont av att saknaden är så stor.

•••
Två kapitel på en dag, ni blir glada när jag uppdaterar så varför inte? Haha

Snart kommer det börja hända lite grejer i novellen, både bra och dåliga saker ... Är ni taggade?? :)