Mördande foto

Kapitel 56

Aziza snurrade runt direkt, rädd att kidnapparen hade en medhjälpare, men vad hon såg fick henne att andas ut av lättnad. Det var en polis, och strax bakom honom kröp ännu en polis in genom hålet i väggen.

Hon kände till och med igen poliserna, det var de hon hade pratat med vid hyreshuset som brann. De hon hade berättat för att Marina var kidnappad.

"Åh, vilken tur att ni kom! Vi har tagit fast kidnapparen, men han har hunnit knivskära min kompis, så det är bäst att ni ringer efter ambulans. Där ligger kidnapparen bunden!" sa Aziza och pekade på den utslagna mannen i sängen.

Polisen sänkte pistolen och såg häpet på dem.

"Hur kom ni hit före oss? Hur visste ni var de fanns?"

"Åh, det är inga problem när man är synsk som jag", sa Anders Andersson och sträckte på sig.

Aziza tyckte att han såg konstig ut utan sin turban. Det kolsvarta året spretade åt alla håll.

Den ena av poliserna försvann ut igen, medan den Aziza pratat med gick fram till sängen och tog sig en närmare titt på kidnapparen som fortfarande inte hade vaknat upp.

"Vem har gjort det här?" sa polisen.

Aziza böjde på huvudet och mumlade fram:

"Det har jag."

"Ja, hon är otrolig", sa Ulf Tallsjö. "Han hade kniven i handen och hon bara rusade fram och golvade honom. Vilken tjej!"

Aziza lyfte huvudet när hon hörde berömmet i Ulfs röst. Han var stolt över henne och imponerad. Hon såg på polisen och läste samma sak i hans ansikte. Då log hon brett.

Marina kände det som om befann sig i en dröm. För bara en stund sedan var hon övertygad om att hon skulle dö när hon sett blodet välla fram på magen. Nu befann sig hennes vänner här, och polisen, och taxichauffören och en annan främmande person som verkade känna allihop.

Aziza hade slagit ned kidnapparen. Marina undrade varför hon själv inte hade försökt samma sak. Hon måste be Aziza lära sig de där slagen. Aldrig mer tänkte hon låta sig överrumplas och bli kidnappad.

Hon längtade efter sin mamma så hon kunde dö. Usch, fel sätt att uttrycka sig när hon verkligen hade varit nära döden så nyligen.

"Marina!"

Marina såg på Aziza som plötsligt så allvarlig och bekymrad ut.

"Ja?" sa Marina.

"Din mamma ligger på sjukhus. Hon försökte förhindra din kidnappning och blev påkörd av en bil. Det är ingen fara med henne, hon kommer att bli bra. Hon kommer att tillfriskna mycket fortare om hon vet att du är i säkerhet. Jag följer med dig i ambulansen och när vi kommer fram till sjukhuset besöker jag henne och berättar att vi har hittat dig.

"Aziza!"

"Ja."

"Bättre vän än dig kan ingen ha!" sa Marina och kramade om sin vän.

"Ambulansen är här!" hördes ett rop.

Martin och Ulf Tallsjö hjälpte Marina nedför trappan. Där väntade ambulansmännen med en bår.

När Marina låg fastspänd i ambulansen, med Aziza bredvid sig, var det som om något brast inom henne. All spänning släppte och hon grät hejdlöst. När Aziza försökte trösta sa ambulansmannen till henne att låta Marina gråta.

Med sin hand i Azizas grät Marina nästan hela vägen till Universitetssjukhuset i Lund.

Hej kära läsare

Ledsen att det har tagit så lång tid mellan kapitlen, men jag har varit bortrest, föreläst, haft skrivarkurser, medverkat på Min Stora Dag och när jag väl kom hem blev jag sjuk. Om allt det kan du läsa på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.se/

Det här är näst sista kapitlet. Snart kommer nästa kapitel.

Det känns vemodigt att Mördande foto snart är slut här på Wattpad, samtidigt ger det mig tid att fokusera på Resa i tiden, som jag har påbörjat här på Wattpad.

Som jag har berättat tidigare finns Mördande Foto nu att köpa i butikerna. https://www.adlibris.com/se/bok/mordande-foto-9789186485573 Där kommer du att hitta ett avslutande kapitel som aldrig kommer att läggas ut här på Wattpad. Vill ju att de som köper boken ska få något extra. Därför är det även lite annorlunda handling i boken. Men du behöver inte köpa boken för att få veta hur det går med Marina, det lovar jag att du ska få reda på innan berättelsen avslutas här på Wattpad.

Ha det gott!

Kram Kim J