Mördande foto

Kapitel 42

Brandbilar svängde in mot hyreshuset i samma stund som de första människorna började komma ut genom porten.

"Skynda dig! Vi måste rädda Marina!" sa Aziza och drog i Martins tröja.

Han såg upp mot husfasaden där röken nu bolmade ut, svart och otäck.

"Jag vet ett bättre sätt!" sa Martin och skyndade fram mot de brandmän som just hoppade ut ur den första brandbilen.

Aziza följde tätt i hälarna, hållande i Martins tröja, rädd för att tappa bort honom. Nu var det plötsligt fullt av folk överallt. Människor sprang mot sina bilar på parkeringen, polisbilar körde in med blinkande ljus. Fler sirener hördes i fjärran. En ambulans svängde upp mot hyreshusets gångväg.

Två brandbilar körde över gräsmattan ända upp till gången framför hyreshuset. Den ena var en stegbil.

Synen fick Azizas hjärta att slå ett extra slag av glädje. Brandmännen skulle kunna klättra upp och rädda Marina.

Den förut så lugna parkeringen var nu full av liv, röster, barnskrik, människor som grät och tutandet från sirenerna, som en efter en stängdes av när bilarna stannade, medan ljusen fortsatte att rotera.

"Min flickvän är fast uppe i den lägenhet där det bolmar ut rök!" sa Martin.

Brandmannen vände sig mot honom.

"Är du säker på det?"

"Nja, inte riktigt. Jag tror att hon är där inne. Men jag är riktigt orolig för henne och hoppas verkligen att ni kan se efter om hon finns där inne", sa Martin.

"Vänta här, vi ska se vad vi kan göra", sa brandmannen, släppte slangen han hållit på att rulla ut och gick iväg till brandförmannen som just klev ut ur sin bil.

"Du skulle ha sagt att hon var där! Nu har de inte bråttom att leta efter henne!" sa Aziza.

"Ja, men tänk om hon inte är där. Då riskerar brandmännen sina liv i onödan", sa Martin.

"Men OM hon är där, då dör hon bara för att du inte vågar stå på dig."

Aziza släppte taget om Martins tröja och stampade ilsket i marken.

"Men vi är inte säkra på att hon är där", sa Martin och tog tag om Azizas armar. "Vi kan inte vara säkra. Det kanske bara är en tillfällighet att det började brinna.

De såg hur två män med rökdykarutrustning skyndade fram till husets entré och gav sig in i röken.

"Titta! Nu går de för att leta efter Marina!" sa Martin. "Vi väntar här. Snart kommer de ut med henne, eller med mannen som tagit henne, eller med båda. Vi kan inte göra annat än vänta just nu. De släpper ändå inte in oss i huset!"

"Ja, ja, vi väntar väl här då", sa Aziza och började rastlöst gunga fram och tillbaka medan hon tuggade på läpparna.

Folk passerade dem i jämn ström, bortfösta från huset av poliserna som nu började dirigera folk till parkeringen. Även Martin och Aziza föstes iväg, eftersom de hindrade brandmännens arbete.

En ung man gick bredvid dem, bärande på en gammal kvinna som lamt protesterade och bad om att bli nedsläppt på marken. Hon förklarade att hon minsann kunde gå själv. Den unga mannen sa inte ett ord, utan fortsatte bära iväg med damen.

Martin kunde inte låta bli att skratta. Det såg så roligt ut. Den rynkiga kvinnans ansikte, hennes knotiga händer som hamrade på mannens rygg för att förstärka orden. Mannen som struntade i protesterna och bara gick vidare.

Martin vände sig mot Aziza.

"Vi kan nog inte göra så mycket mer just nu, inget annat än att vänta och se om de bär ut henne."

Martin såg hur tårarna vällde upp i Azizas ögon, samtidigt som hans blick grumlades av egna tårar.

Över Azizas huvud såg han ryggen av en man som drog en shoppingväska på hjul och bar en proppful väska. Det var något bekant med den ryggtavlan.

Nu börjar vi närma oss upplösningen av berättelsen, tycker du den är spännande? Har du sett att boken har en egen sida? http://kimselius.se/hem/bockerna/m%C3%B6rdande%20foto.html

På fotot ser du mig när jag är och föreläser i en skola uppe i Stockholm. På bilden är jag tillsammans med två elever och en lärare, där jag sitter och skriver autografer till eleverna.

I maj kommer Mördande foto ut som vanlig pappersbok. Hoppas du ser fram emot det.

Kram Kim :-)