Mördande foto

Kapitel 3

Mördande foto

Kapitel 3

Under många år hade han letat, lusläst tidningar efter en ledtråd. Nuförtiden ägnade han större delen av sin fritid till att vara ute på nätet och leta.

Han hade oändligt tålamod, för han visste att han en dag skulle få sin belöning och hämnd. En dag...

Varje ny ungdomsajt gick han med i under fingerat namn och utgav sig för att vara en ung, utfryst och ensam tonårstjej. I hopp om att hon skulle ta kontakt med honom, de var så lättlurade ungdomarna här på nätet.

Han hade googlat och fått 58.300.000 träffar på namnet Marina. Han letade sig igenom dem en efter en, samtidigt som han förbannade namnet Marina, eftersom många av träffarna handlade om en marina, en plats där båtar fanns och inte en ung flicka vid namn Marina. Varför var hon inte döpt till något annorlunda, ett namn ingen annan hade?

Plötsligt hajade han till, en länk till en författarblogg lät lovande, ett skolbesök i rätt åldersgrupp. Ivrigt knappade han fram bloggen. Hjärtat höll på att stanna i samma stund som han såg bilden dyka upp över hela skärmen.

Han gnisslade tänder, hans andhämtning blev tung och häftig, pulsen ökade och blicken kunde inte slita sig från skärmen. Det flimrade framför hans ögon och gjorde ont i bröstet.

Herregud, låt mig inte få en hjärtinfarkt nu, tänkte han och satte handen för bröstet, samtidigt som han försökte lugna sin andning, få bort smärtan ur bröstet och få blicken klar igen.

Han fumlade efter pillerasken, lyckades få ut ett piller och lägga det under tungan. Efter ett ögonblick vek smärtan undan och han var sig själv igen, ja nästan i alla fall. För nu hade han fått något brinnande i blicken, målmedvetenhet, det brann en eld som inte hade funnits där under många år. Hans liv hade fått mening igen.

Han visste, nej han hade aldrig vetat, men han hade känt på sig att hon aldrig skulle byta namn på flickan, det hade varit för svårt. Därför hade han letat och inte gett upp och nu hade han fått sin belöning.

Han ville hoppa upp ur stolen och utföra en krigsdans, jubla, fira med ett glas champagne Men han gjorde inget av det, han stirrade bara på fotot på skärmen och läste bildtexten om och om igen: "Marina, en hänförd lyssnare till min föreläsning".