Mördande foto

Kapitel 31

Aziza låtsades som om hon inte hörde rösten som sa hennes namn, utan skyndade vidare genom korridoren. Hon förväntade sig höra steg som följde efter, att en hand skulle läggas på axeln och hejda henne, precis som hade skett på Centralstationen.

Av någon anledning fick hon en känsla av att det var samma man som hon hade stött på där. Det var i alla fall samma röst. Aziza skyndade på stegen. Bort! Bort! Bort!

Hon slet upp dörren till trapporna och sprang så fort att hon var nära att snubbla. Det fick henne att sakta farten och låta handen följa ledstången, för att snabbt kunna gripa tag om hon förlorade fotfästet. Ryggsäcken slängde fram och tillbaka, eftersom hon bara hade hängt den över ena axeln. Det gjorde ont, men hon gav sig inte tid att stanna för att hänga fast den ordentligt.

Hon mindes fortfarande paniken när mannen på Centralstationen hade hållit fast henne och hur polisen sedan hade kommit och tagit henne. Om det inte hade varit för Martin vet hon inte vad som hade hänt. Tack och lov för Martin!

Väntade han fortfarande på henne vid Centralstationen, eller hade han fått upp något spår efter Marina?

Aziza tog trappan ända ned till kulvertarna. Hon vågade inte riskera att mannen stod och väntade på henne i entrén. Snabbt skyndade hon sig genom gången. Här skyndade många vitklädda personer fram; läkare, sjuksköterskor, sköterskor och personer som sköt bårvagnar framför sig. Hon rös till när hon mötte en bår där kroppen var täckt med lakan över ansiktet. En döding!

Det fick Aziza att öka farten och leta upp första bästa utgång. Här ville hon inte stanna en minut till. Till slut fick hon syn på en väg ut. När hon väl stod och andades in den avgasmättade luften kände hon sig fri och inte lika rädd.

Hon frågade sig fram tills hon hittade någon som kunde tala om för henne hur hon tog sig till Centralstationen. Det verkade vara många turister i Malmö den här lördagen. Kanske var det alltid så. Staden låg ju nära Danmark, med tåg ända till Köpenhamn. När allt det här var över skulle hon åka dit tillsammans med Marina.

Aziza suckade och insåg att det kanske bara skulle fortsätta vara en dröm om hon inte hittade sin vän.

Det snabbaste hade varit att ta en taxi, men Aziza var rädd om de pengar hon hade med sig och ville inte slösa i onödan. Det fick bli bussen.

Vad håller jag på med egentligen? tänkte Aziza. Rimligtvis borde hon kontakta polisen och berätta allt som hade hänt. De skulle kunna hjälpa henne. Men känslan av att bli kvarhållen utan något skäl, tidigare på Centralstationen, gjorde att hon inte vågade kontakta polisen. Förmodligen skulle de inte lyssna på henne den här gången heller. Kanske hade de andra poliserna rapporterat om henne och alla poliser skulle vara vaksamma och hålla utkik efter henne.

Men varför skulle de egentligen göra det? Martin hade räddat henne ur polisernas grepp och gett dem en bra förklaring. De skulle säkerhet inte kasta bort tid med att skriva en rapport om henne.

Trots tankarna kunde Aziza inte låta bli att se efter om det fanns några poliser i närheten innan hon steg av bussen vid Centralstationen.

Pulsen ökade när hon stod på trottoaren, där allt hemskt nyligen hade hänt. Minnena sköljde över henne. Här hade Marina blivit kidnappad och hennes mamma påkörd av en bil, som förmodligen var i maskopi med kidnapparen. Här hade hon och Martin skiljts åt.

Aziza såg sig om i myllret av folk. Hon försökte få en skymt av Martin. Han borde vänta på henne här. Hon gick uppför trapporna och ställde sig på översta trappsteget för att få bättre överblick över folkhavet och få en skymt av Martin.

Då såg hon istället något som fick hjärtat att klappa fortare och benen att sätta fart nedför trapporna.

Jag älskar att skriva och har nu skrivit närmare 40 böcker. Här hittar du alla http://kimselius.se/hem/bockerna/index.html

En bok jag tycker mycket om, och som har fått många fina kommentarer är Skräckresan med Titanic, det är en bok som bara säljer och säljer. Här kan du läsa mer om den http://kimselius.se/hem/bockerna/skrackresan-med-titanic-2.html

Alla mina böcker finns på biblioteket, både som vanlig pappersbok och e-bok. Fråga efter dem, för de är oftast utlånade. Ha det så bra.

Snart kommer ett nytt kapitel.

Kram Kim