Mördande foto

Kapitel 7

Kapitel 7

Till slut vände jag och gick tillbaka till Aziza. Jag hade funderat medan jag gått hemåt och till slut kommit på att jag ville vara som alla andra. Hur skulle det kunna skada mig?

"Åh, du kommer tillbaka! Mår du bättre nu?" sa Aziza, slängde ifrån sig datorn och flög upp från sängen.

Hon gav mig en lång kram och viskade: "Förlåt!"

"För vad då?" sa jag, när jag hade lösgjort mig från hennes omfamning.

"Om jag har gjort något du inte tyckte om. Var det för att jag skickade vänförfrågan till Christoffer? Jag kan ta bort den igen om du vill", sa Aziza, skyndade fram till sängen, kröp upp och lade datorn tillrätta mot knäna.

Jag satte mig bredvid henne.

"Jag har funderat över en sak. Jag vill gärna ha kvar mitt facebookkonto och allt det där andra som du berättade om, men... Jag vill inte att mamma ska veta om det. Hon skulle garanterat skära halsen av mig om hon fick veta. Så, jag undrar... Jag undrar om jag kan få använda din dator när jag lär mig hur man gör, så att allt det här aldrig kommer upp på min Ipad hemma?"

"Men det kommer upp ifall du öppnar ditt konto", sa Aziza.

"Just det. Därför tänker jag aldrig öppna mitt konto på min Ipad, Aziza. Men jag vill gärna gå in och se vilka som vill vara mina vänner och..."

Jag hann inte prata färdigt förrän Aziza hasade sig närmare mig och höll fram datorn mot mig.

"Se här! Du har fått två nya vänförfrågningar. Titta på den här killen, han är det snyggaste jag någonsin har sett, även om namnet är i töntigaste laget, jag menar, vem vill heta Sven. Det heter min gammelfarbror och han är typ urgammal. Men snygg är han, vill du bli vän med honom?"

Aziza förvånade mig genom att hon inte redan hade godkänt vänförfrågningen. Jag såg på bilden. Han var faktiskt mycket snygg. Snyggare än Christoffer. Leendet fick mitt hjärta att bulta lite extra. De där bruna ögonen kunde krossa många hjärtan, säkert mitt också om jag fick en chans att träffa honom.

Jag suckade, sträckte fram handen och sa:

"Var trycker jag för att godkänna vänförfrågningen?"

Aziza skrek till av glädje och pekade genast ut var jag skulle trycka. Jag darrade till lite när jag godkände vänförfrågningen.

"Sedan har du den här tjejen. Hon bor i Kiruna. Tycker om böcker och hästar och naturen och tränar tydligen mycket. Verkar hon vara något för dig? Oj, där kom en vänförfrågan till, du är populär", sa Aziza.

"Visst, det blir lite som en brevvän i Kiruna, där har jag aldrig varit. Kan vara roligt att lära känna platsen. Mona heter hon, lite gammaldags också tycker jag."

Jag godkände Monas vänförfrågan och kikade in på nästa vänförfrågan.

"Liza den modiga."

Jag skrattade till.

"Kan man heta så på facebook?" undrade jag.

"Du kan kalla dig vad du vill. Du behöver inte ha ditt riktiga namn, men det gör det också svårare för folk att hitta dig. Du har ju flyttat en hel del. Nu kan dina gamla vänner hitta dig igen och du kan hålla kontakten med dem, även om ni inte längre bor på samma ställe. Det är väl bra?" sa Aziza.

Jovisst, det är jättebra, tänkte jag. Samtidigt gnagde den lilla orosmusen i magen. Den bet och rev och riktigt klöste omkring när jag godkände även Liza den modigas vänförfrågan.