Mördande foto

Kapitel 55

Aziza slet upp ytterdörren. Skriket hade upphört och hon såg sig villrådigt om i hallen. Vart skulle hon ta vägen.

"Det lät som om det kom uppifrån", viskade Ulf Tallsjö bakom henne.

"Vi måste hitta trappan", viskade Martin.

Aziza såg sig om. Det såg verkligen ut som om en gammal dam bodde här. Spetsdukar, gammaldags välpolerade möbler. I fönstren stod pelargoner. På nära håll såg de inte äkta ut, men utifrån hade de lurat henne.

"Vi delar oss och letar efter trappan", viskade Martin.

Även om Aziza höll med om att det förmodligen var det bästa, ville hon inte vara ensam just nu. Tänk om det var hon som mötte kidnapparen, vad skulle hon göra då?

"Jag tror det är bäst om vi går två och två. Om vi möter mannen behövs det nog lite styrka för att få bort honom från Marina. Martin går du med mig?" viskade Aziza.

"Det tycker jag låter som ett bra förslag", sa Anders Andersson. "Jag går gärna med Uffe. Han är starkare än vad jag är."

De gick åt varsitt håll i den långsmala hallen. När Aziza och Martin kom till slutet av hallen såg de en stängd dörr. De öppnade den. I samma stund hördes Marinas skrik. Det kom uppifrån trappan som de stod och tittade på.

Ingen av dem tvekade, de började springa uppför och var så ivriga att komma upp, för att hjälpa Marina, att de trängdes i trappan och på så sätt fick dem båda att tappa farten.

Det var Martin som vann. Han var först uppe på andra våningen och rusade mot skriket. Aziza fick finna sig i att bli besegrad. Samtidigt som hon kände sig lite lättad över att inte vara den som först mötte kidnapparen. Martin var trots allt starkare än vad hon var. Hon hade sett hans muskler och känt av hans styrka i den smala trappan.

De kom in i ett sovrum. Aziza bara steget efter Martin. De såg den välbäddade sängen med virkat överkast i klara färger. De vita spetsgardinerna och de konstgjorda pelargonerna var perfekta tillsammans med det övriga rummet. Men det som väckte deras uppmärksamhet var byrån som dragits ut från väggen och hålet där bakom.

De hörde Marinas skrik övergå till kvidande när de slängde sig in genom hålet.

Aziza reste sig upp och spärrade upp ögonen när hon såg kidnapparen vända sig om med en blodig skalpell i handen. Hon blev så rasande att hon inte hann tänka. Innan Martin hade hunnit reagera hade hon sprintat fram och kastat sig över mannen. Hon knöt näven och slog den rakt under hakan, precis så som en av hennes bröder hade lärt henne. Samtidigt knäade hon honom i skrevet. När mannen kröp ihop av smärta knöt hon ihop händerna och drämde till honom hårt i nacken.

Han föll till golvet utan ett ljud. Först då blev Aziza medveten om hur stilla det var i rummet. Marina sa inte ett ljud, inte Martin heller. Däremot hörde hon steg i trappan från de andra som var på väg mot dem.

Marina stirrade på henne med uppspärrade ögon och öppen mun, detsamma gjorde Martin. Men bara för någon sekund, sedan skyndade han fram, slet tag i mannen, lyfte upp honom och slängde ned honom i sängen, där han hastigt spände fast honom.

Aziza skälvde. Först nu blev hon medveten om vad hon hade gjort. Inom sig tackade hon sin bror för det han hade lärt henne, trots att hans egen lärdom bara kom från videospel. Han skulle bara veta vilken nytta hon hade haft av den lektionen.

Tårarna trängde fram när hon såg Marina ligga fastspänd på en metallbrits. Tröjan var sönderskuren och magen var blodig. Hon skyndade sig att ta väninnans hand och krama den hårt.

"Tack och lov för att du lever!" sa hon.

"Tack för att du kom", sa Marina, som även hon hade svårt att hålla tårarna borta. "Och Martin! Hur fick du med dig honom, eller rättare sagt, hur känner ni varandra?"

"Det är en lång historia", sa Martin och fattade Marinas andra hand.

"Nej! Vi missade allt roligt!" sa Ulf Tallsjö, när han krupit in i rummet och såg den avsvimmade mannen fastspänd vid britsen.

Det var hans granne, en surmulen, grinig man som han inte hade sagt värst många ord till fram till idag. Aldrig hade han kunnat ana att grannen, Erik Eriksson, var en kidnappare och mördare. Plötsligt fick han en idé till ett nytt videospel. Det här skulle bli en bästsäljare!

Ulf Tallsjö hejade på Marina innan han gick fram och slog sig ned i fåtöljen, för att fundera ut intrigen till spelet. I stort sett fanns den här, det var bara att sätta igång och jobba.

"Om jag hade vetat", sa Anders Andersson och såg ned på Marina. "Men du blöder!"

I en handvändning hade han slitit av sig turbanen och började linda upp den. Därefter spände han loss Marinas händer och fötter.

"Sätt henne upp!" sa han och Martin hjälpte Marina att sätta sig.

Anders Andersson lindade turbantyget runt Marinas mage.

"Leta upp något hon kan ha på sig!" sa Anders till Aziza, som högst motvilligt lämnade Marina.

"Jag klarar mig, gå du. Jag skulle vara tacksam om jag fick något annat på mig."

Aziza nickade och lämnade rummet. Det dröjde inte lång stund innan hon var tillbaka med en stor flanellskjorta. Hon hjälpte Marina att få av sig resterna av tröjan och ta på flanellskjortan istället.

Det var i det ögonblicket hon insåg att de inte längre var ensamma.

"Stå still annars skjuter jag!" hördes en främmande röst bakom dem.

Ja, nu är berättelsen snart klar. Boken, Mördande foto, finns att köpa i nätbutikerna nu. Här hittar du den på Adlibris https://www.adlibris.com/se/sok?q=m%C3%B6rdande+foto

Som du vet innehåller boken mer än berättelsen här på Wattpad. I boken får du dessutom ett sista, avslutande kapitel.

Tyckte du om den här boken, kanske du även tycker om Den där dagen: http://kimselius.se/hem/bockerna/dagen.html

Ha det så gott. Jag skriver justs nu på en bok som utspelar sig på Island, Döden på Island. Låter den spännande?

Kramisar Kim