Like that - Bea Miller
NATHAN POV
Jag öppnade sakta ögonen och kollade på Madison som låg på min bröstkorg. Jag log för mig innan jag flyttade henne sakta ifrån mig så att jag skulle kunna resa mig upp. Hon mumlade till innan hon drog mig ner igen. Jag skrattade kort innan jag la mig till rätta. Scenerna från igår kväll kommer upp i min hjärna. Ett leende bildas när jag kom ihåg hur vi båda var helt vilda för att få närheten av varandras kroppar. Värmen vi dessutom utspelade var helt fantastiskt på alla vis som går. Jag kände hur nervositeten ökade inom mig för trots allt så var Madison ganska full. Och jag vet inte om hon kommer ihåg vad som hände! Jag hoppas dock att hon kommer ihåg det.
Jag vände mig om så att jag kollade på hennes vackra ansikte. Jag ville veta exakt vad som cirkulerades i hennes huvud, vad hon kände och speciellt för mig. Jag ville inte vara en engångs grej för jag visste att det vi delade var speciellt. Jag följde konturen på hennes ansikte och ner till hennes hals. Och det jag såg fick mig att flina och det var ett par sugmärke som jag hade lämnat på hennes hals. Jag hade gjort de så synliga som det går för att markera att hon var min och ingen annans. Trots att vi inte hade pratat om det tidigare. Jag log ännu en gång för fjärde gången denna morgonen. Mitt humör hade förbättras då ingen tjej någonsin hade fått mig att le så här mycket i mitt. Denna tjejen gjorde så att jag svävade mellan himmel och jord.
Jag lutade mig fram och lämnade små pussar runt hennes hals då jag hade blivit uttråkad. Men den största anledningen var dock att jag inte ville verka som en psykopat. Mina läppar rörde sig försiktigt ner till henne läppar innan jag mjukt pressade ihop de. Jag märkte ganska snabbt att hon kysste tillbaka och jag satte mig gränsle över henne. Hon gör mig verkligen galen!
Hon putade snabbt ner mig och jag suckade innan jag la mig bredvid henne. Jag ville inte att hon skulle tro att jag bara var ute efter sex. För detta var så mycket mer än bara ett löjligt sex trots att det var det bästa sexet som jag haft.
Jag tog ett par djupa andetag för det jag skulle fråga kunde sluta lyckligt eller tragisk!
Jag vände mig om och kollade djupt in i hennes ögon innan jag tog mig modet till att fråga henne. Jag kunde nu bli avvisad eller accepterad, men jag skulle verkligen inte kunna hantera att bli avvisad. Jag tog ett djupt andetag.
" Vad är vi egentligen?" Frågar jag och kollade djupt in i hennes blåa förtrollande ögon. De ögonen som jag kunde fastna i flera timmar i men aldrig gå vilse i. Jag såg att frågan chokade henne men hon skakade bort den med ett leende.
Hur ska jag tolka det liksom?
Jag väntade intensivt på ett svar i flera minuter. Jag suckade innan jag blundade hårt. Fan jag hade fallit för hårt och jag visste inte om jag kunde ta mig upp.
" Jag känner mig redo och det verkar som att det vi har är speciellt. " Jag nickar sakta medan jag väntar på slutresultatet. " Jag vill gärna ge det ett försök om du vill?"
Lyckan inom mig var helt obeskrivlig och utan att jag visste om det pressade jag mina läppar mot hennes. Det var nu officiellt och jag kunde äntligen kalla henne för min, bara min. Vi kysstes ett tag innan jag drog ifrån och ställde mig upp. Jag hade helt glömt bort att hämta Ella från Jaydens hus. Jag drog på mig byxorna innan jag kollade mot Madison som hade tagit på sig sina underkläder. Jag log innan jag pussade henne fort på munnen.
" Skynda dig så vi hinner titta till din mamma och hämta Ella på vägen. " Hon nickade innan jag gick ner för att starta bilen. Jag drog fram mobilen och märkte att jag hade tjugosju missade samtal från Liam. Det drog tillbaka mig till verkligheten. Jag hade lovat att ta hand om Madison och informera honom om allt som pågick. Jag drog iväg ett kort sms för jag visste att han var sjukt orolig över henne.
Jag märker hur Madison kommer ner innan hon sätter sig på passagerarsäte. Jag satte mig bredvid henne innan jag flätade samman våra händer. Jag ville inte lämna hennes sida en ända gång är det för tidigt? För tidigt för att säga att jag älskar henne?
Madison hade visat mig att kärlek inte var något farligt trots att jag aldrig har varit så här kär. Eller ens varit kär men hon var något av det udda. Och det var det jag älskade med henne. Jag log och fokuserade på vägen men jag kunde inte låta bli då och då att kolla på henne. Är det så här det känns att vara kär? Att sväva mellan himmel och jord och att inte kunna få ut hen ur ens hjärna? För om det är så är det världens bästa feeling ju!
Jag parkerade framför Jaydens hus och kunde inte sluta längta efter Ella. Jag kände hur orolig jag blev då jag inte fanns där för Ella igår kväll. Hon var sjukt rädd för åskan och jag brukade alltid finnas där för henne. Skuldkänslorna svämmade över innan jag vände blicken mot Madison.
" Du kan vänta här medan jag hämtar Ella!" Jag klev av innan jag skynda mig till Jayden utan att vänta på ett svar från Madison. Jag knackade hårt på dörren och väntade intensivt på att någon skulle öppna. Dörren öppnades av Jayden som såg nyvaken ut, jag log mot honom. När han märkte mig vände han sig om innan jag hörde små fotsteg lät. Jag såg Ella med nallen som jag gav henne springa mot mig. Jag fångade henne i min famn och pussade henne på pannan.
" Tack, jag är verkligen skyldig dig brorsan " Jag gav honom en snabb kram innan jag lät Ella säga hejdå till honom.
" Hejdå Jay " Hon vinkade glatt mot honom innan jag gick mot bilen. Jayden var verkligen en man kunde lita på. Han ställde alltid upp utan att klaga och var alltid en sån bra vän. Om det inte hade varit för Liam hade jag och Jayden varit närmast. Men han står alltid mig nära!
Jag sätter på Ella bältet innan jag går runt bilen och ser att Madison tittar ut i fönstret. Jag drar bak en hår slinga från hennes ansikte innan jag snabbt pussar på henne kinden. Hon ler stort medan hon lutar sig fram och lämnar en kort kyss på mina läppar. Jag flätar samman våra händer innan jag börjar köra till karolinska sjukhuset.
Ella såg mycket gladare ut än vi sist såg. Jag hade helt glömt bort om pappa. Bara för att Selena snart var arton år om några månader så det var lugnt, men angående Ella är det helt tvärtom. Hon behöver leva med pappa tills hon fyllt arton år vilket är om tretton år. Vilket jag inte kommer kunna tolerera. Därför är det extra viktigt att jag gör det på rätt sett annars kommer hon få växa upp i ett kriminellt liv och därför inte ha rätt till att bestämma över sin egen framtid. Jag hade sms:at de andra i gänget ( Jayden, Grayson, Selena och Ariana ) att möta oss vid vår gänghuset där för tillfället alla i vår gäng bor.
Jag parkerade snyggt framför innan jag letade efter mina solglasögon. Jag satte på mig och drog handen igenom håret, för att se till så att den låg rätt. Jag kollade bak och såg att Ella försökte knäppa lös säkerhetsbältet. När hon lyckades log hon stort innan hon klev av. Jag suckade innan jag räckte över ett par svarta solglasögon till Madison. Jag visste att Ella inte gillade att vara i ett sjukhus men jag var nu tvungen, för Madison skull. Jag flätade samman våra händer innan vi skyndade oss efter Ella som var nu på väg in till ingången. Med hjälp av kvinnan i receptionen fick vi veta att Madison mamma låg på rum 221B. Jag lät Madison gå före in så att de kunde få egen tid med varandra. Jag gick fram till Liam innan jag satte mig bredvid honom. Man kunde tydligt se att tårar hade runnit kraftigt från hans kinder och att han låg sömnlös på kvällarna. Jag hade länge funderat på att ta Madisons mamma till vår special läkare, som dessutom var en av de bästa läkaren i landet.
" Liam du vet Thomas? Vi kunde ta henne dit så att hon snabbare blir frisk innan det är försent." Han nickade sakta utan att möta min blick. Flera tankar hade nu börjat cirkulera runt i mitt huvud. Hur ska vi få ut henne här ifrån?
MADISON POV
Jag öppnade försiktigt dörren innan jag såg en läkare som tog ett blodprov från mamma. När de märkte mig klistrade jag på ett fejk leende för att försäkra mamma att allt är okej. Jag log mot läkaren innan jag skakade hans hand för trots allt så hade jag inte träffat honom. Han presenterade sig själv som Jonas Björklund.
" Om ni vill så kan ni ta med henne hem innan det är försent?" Jag svalde klumpen som växte inom mig för varje ord han sa. Han lämnade oss ensam innan jag gick fram de ytterliga stegen till mamma. Mina tårar hade sakta börjat rinna och fasaden som jag försökte hålla uppe hade fallit. Jag kände mig sårbarare än någonsin tidigare. Jag föll på knäna framför henne innan jag tog skakigt tag i hennes hand. Mina snyftningar hördes tydligare och tydligare. Och mammas försök till att lugna ner mig funkade inte. Jag bet mig själv i läppen innan jag kramade hårt om henne. Tanken att hon kunde försvinna när som helst var skrämmande. Mamma lämnade små pussar på min panna och mumlande tröstande ord.
" Jag älskar dig..." Jag viskade ut orden som jag hade sagt till henne hela livet. Men skillnaden nu var att de låg så många känslor bakom orden. Rädsla, sorg och kärlek låg bakom tre orden. Jag visste att det var så himla viktigt att säga det till sina kära innan det är försent. För du kommer troligen ångra att du inte hann säga det.
" Gumman jag älskar dig också" Mumlade hon och lämnade återigen en puss på min panna. Jag hade så gärna velat berätta för henne om Nathan men jag visste att nu var inte läget. Dörren öppnades och in kom Luke, Liam och Nathan. Jag gav de varsin blick innan jag ställde mig upp och kramade om Luke, som såg helt förstörd ut. Men det var inte ens närheten av hur Liam såg ut. Jag kramade hårt om Liam innan jag släppte och kollade på Nathan som hjälpte mamma upp på fötter. Vad fan har de planerat nu då? De satte ner henne på en rullstol innan de snabbt skyndade sig ut från sjukhuset. Jag som inte fattade något tog med Ella i min hand innan vi också började springa nerför den långa korridoren. En svart skåpbil körde förbi innan den stannade framför oss. Ut kom Selena och Ariana med båda i svarta kläder. Vilken entré! Personalen som sprang efter oss och skrek att vi skulle stanna. Jag hoppade snabbt på där bak med mamma, Nathan och resten. Jag märkte att mamma hade sin blick fast klistrade på Nathan. Innan hon förde sin blick till mig och jag nicka för jag visste vad de blickarna innebar. Nathan flinade mot mig innan han sträckte fram sin hand mot mammas som tog emot den.
" Jag heter Nathan och är Madison pojkvän" Han pussade artigt hennes hand och jag skakade på huvudet för mig själv. Vilken fjäskigs! Mamma fnittrade innan hon flinade mot mig.
" Trevligt, trevligt " Mamma nickade godkännande mot mig. Glädjen bubblade inom mig och jag var så himla glad att mamma accepterade honom. För trots allt är han ju den perfekta för mig. Jag vände mig om och mötte Arianas mystiska blick som kollade intensivt mot mig.
Bilen parkerades utanför det stora huset som tillhör gänget. Jag hoppade ut och märkte hur min mobil vibrerade till. Jag fiskade smidigt upp den innan jag såg hur flera sms började rulla in.
Okänd 16:44
Jag ser fram emot vårt bröllop honey! Jag hoppas att du inte rör någon annan kille än mig för annars kommer du få känna på smärta!
Skynda dig, Benjamin är ivrig på att träffa dig igen!
Okänd 16:44
Oj juste daddy is waiting for you to come home! Vi ses min kära om några månader. För du blir ju trots allt 18 om några veckor?
Happy wishes from you
Future- husband
Hjärtat bultade snabbt innan jag snabbt rörde mig in i huset. Jag letade snabbt med blicken efter Nathan eller Liam men jag varken såg en av de. Min blick fördes till Ariana och Grayson som såg på ett program. Min steg fördes snabbare mot de samtidigt som jag flåsade. Men inte för att jag var trött utan för att paniken hade börjat tagit över kroppen. Jag visste ju att pappa hade planerat planer för mig och att han ville tjäna ännu mer pengar. Och varför inte sälja sin egen dotter till en annan kriminell man?
" Vad har hänt?" Hon lät chokad innan jag skakigt visade upp konversationen för båda. Både Grayson och Ariana läste igenom sms:en. Min händer hade börjat skaka ännu mer och jag ville bara hålla om Nathan och få vara i hans trygga famn. Båda två kollade chokad upp mot mig innan Grayson öppnade sin mun.
" Var är Nathan? " Ariana nickade mot källaren där jag hörde ljud komma ifrån. Jag vände mig snabbt om innan jag ökade mina steg där allt fler högre ljud kom ifrån. Jag sprang snabbt nerför den enormt långa trappan. Mina händer hade börjat svettas rejält och hjärta bultade så snabbt att jag blev rädd att det snart skulle hoppa ut. Jag öppnade hårt dörren innan jag föll på knäna. Jag kollade försiktigt upp och såg att Nathan höll fast Elias mot väggen med en pistol riktad mot honom.
Detta var inte killen jag blev förälskad i, som jag kunde ge hela mitt hjärta. Utan detta var en helt främmande person framför mig som älskade att torterad människor. En helt annan person än den jag kände. Tankar började cirkulera runt mitt huvud. Tänk om han gjorde så mot mig?
Berättelsen är äntligen igång, nästa del kommer det hända spännande saker!!!
PUSS PUSS