Jag vaknar upp med armarna kring en varm midja. Hennes bara hud ligger tätt emot mina bara armar och det får min mage att pirra av lycka. När jag öppnar ögonen ser jag världens vackraste tjej, Bea. Hennes hår ligger slarvigt i en knut på huvudet vilket gör att hela hennes vackra ansikte blottas. Den lätt solbrända hyn, de små fräknarna på hennes näsa, de ljusrosa fylliga läpparna. Ja allt blir synligt. Hennes mörka långa ögonfransarna vilar lätt mot hennes kindben och hennes läppar putar lätt, som alltid när hon sover. Tänk om varje morgon var såhär underbar. Att vakna upp brevis tjejen man älskar.
Ett leende sätter sig på mina läppar och jag pussar Bea mjukt på kinden. Hon gnyr till och rör sig en aning men vaknar inte så jag bestämmer mig för att gå upp och skämma bort henne med en lyxig frukost.
Bara om några timmar måste hon till Arlanda för att flyga tillbaka till England och jag vill verkligen att de sista timmarna ska vara så underbara som möjligt. Jag vill visa för henne hur mycket hon betyder för mig.
Väl nere i köket sitter mamma med en vit kopp i handen med rykande te i samt en ostmacka ligger på bordet. Hon läser dagens tidning men när jag stiger in i köket blickar hon upp på mig och ler. Glatt hälsar jag godmorgon och går till kylskåpet för att ta fram ägg, smör och mjölk.
"Godmorgon Oscar, vad kul att du är på bra humör igen" skrattar mamma lyckligt och sörplar på sitt te. Jag ler och tar fram resten utav ingredienserna till pannkakor.
Jag googlar upp ett recept på amerikanska pannkakor och börjar enligt receptet med att blanda de torra ingredienserna såsom mjöl, socker, bakpulver och salt.
"Så vad var det som gjorde dig på så dåligt humör igår?" Frågar mamma medan jag rör om de torra ingredienserna som jag precis mätt och hällt upp i den röda bunken.
Med ens blir jag osäker på vad jag ska svara. Hur ska jag få det att låta bra?
'Jag och Bea bråkade men nu är allt lugnt'.
Det skulle kunna funka men då hade mamma undrat om vad vi bråkade om och det hade lett till att jag skulle försäga mig om att jag blev drogad. Jag vill inte göra henne orolig i onödan. Jag mår ju bra nu och det är allt som räknas. Men hur ska jag svara på frågan.
"Eh alltså " börjar jag och min hjärna försöker förbrilt komma på något bra att säga.
"Ehm jag och Ogge har ju arbetat rätt mycket med skoluppgifter så jag var väll trött antar jag" säger jag, en aning nervöst. Hoppas på att hon ska gå på lögnen.
Jag skriver in koden på min mobil och läser på receptet vad jag ska göra härnäst. Och jag gör det som står på receptet. Jag fokuserar mest på smeten jag blandar ihop. Om jag kollar på mamma, speciellt i ögonen så kommer jag inte kunna ljuga. För jag suger verkligen på det. När jag ljuger för någon får jag skuldkänslor direkt när jag möter personens blick.
"Jasså, men känner jag dig rätt så blir du inte så sur och aggressiv när du är trött!" Säger mamma bestämt.
Jag suckar, hon ska alltid vara så envis. Men hon har rätt och hon känner mig alldeles för väl för att jag ens ska kunna ljuga.
"Men igår blev jag visst det" säger jag och försöker slinka undan flera frågor.
Jag har tillslut gjort klart smeten så jag lägger en klick smör i stekpannan medan jag väntar på att den ska bli varm så man kan börja steka.
"Oscar kan du inte berätta för mig vad som tyngde dig igår? Har du och Ogge bråkat? Du var ju där väldigt många dagar. Jag förstår om man då kan tröttna lite på varandra och bli småsura" säger mamma allvarligt och lägger sin hand på min axel.
Det känns nästan lite komiskt det hon säger. Jag har definitivt inte bråkat med Ogge. Han har verkligen varit underbar mot mig trotts mitt beteende och det måste jag verkligen tacka honom för.
Jag skrattar till lite och skakar på huvudet samtidigt som jag lägger ner tre klickar smet på tre olika ställen i stekpannan.
"Vi har verkligen inte bråkat" svarar jag ärligt.
"Helena ringde mig imorse och undrade hur det var med dig. Hon berättade att du varit lite nere när du var där så hon var orolig över dig. Var det något som hände på balkvällen? Har du gjort Bea gravid?" Frågar mamma oroligt. Att hon aldrig får slut på frågor.
Jag skrattar. Inte för det är något komiskt men det lät lite roligt att hon var så rakt på sak. Jag menar var det de första hon kunde tänka sig har hänt? Att jag gjort Bea gravid? Jag blir tillslut allvarlig. Nu kan jag inte ljuga när till och med Ogges mamma berättat för mamma att jag mått dåligt.
"Nej mamma jag har inte gjort henne gravid. Men alltså vi .... Jag... Eller alltså det blev lite missförstånd för jag.. Eller det spelar ingen roll men Bea och jag hade litet gräl kan man säga men det är löst nu" säger jag nervöst och vänder på pannkakorna.
"Men hjärtat, varför berättade du inte det för mig tidigare? Det är inget att skämmas över. Jag kunde gett dig tips och stöd" säger mamma och klappar mig lätt på ryggen.
"Men jag behövde lite egen tid och tänka , men Ogge hjälpte mig mycket " svarar jag ärligt och lägger upp de tre gräddade pannkakorna på ett fat innan jag lägger på nya klickar med smet i stekpannan.
"Får man fråga var ert gräl handlade om?" Frågar mamma medan hon drar sin hand upp och ner över min rygg.
"Mamma måste du fråga så mycket" suckar jag.
"Förlåt älskling, men det är klart jag vill veta vad som händer i mina barns liv. Jag vill ju hjälp er så ni mår bra. Men vad bra att det är löst. " säger mamma mjukt och pussar mig lätt på kinden. Äntligen slut på frågor tänkte jag.
"Du Oscar, jag menade inte att tjuvlyssna men jag råkade höra lite av er diskussion igår, hade du kysst någon annan?" Frågar mamma en aning osäkert.
Jag stelnar genast till. Hon möter min blick och jag flackar nervöst mellan hennes ögon och pankakssmeten.Hur ska jag nu komma undan?
" Nej... Eller alltså jag... Nej men jag... Det var någon som jag" jag avbryts mitt i meningen av att ett par mjuka varma armar slingras kring min midja och ett huvud som lätt placeras mot min rygg. Jag vrider huvudet och ser Bea iklädd min morgonrock och jag ler lätt, placerar mina händer på hennes händer och hon blickar upp på mig och mimar något. Oförstående kollar jag mot henne. Hon mimar om meningen och jag inser snabbt vad hon menar. Hon vill att jag ska säga sanningen, allt om drogen och det för mamma.
Skeptiskt kollar jag mot Bea och hon kollar bestämt mot mig.
"Oscar ärligt, säger inte du det så säger jag det" säger Bea högt och bestämt. Jag suckar tungt, verkar inte komma undan detta.
"Jo det jag skulle säga var att ... Alltså jag drack något sen var jag lite borta och så för en tjej hade hällt i något eller jag" säger jag osammanhängande pågrund av att jag är nervös. Jag vet inte hur mamma kommer regera på detta och pågrund av min osammanhängande mening kanske mamma misstolkar det hela.
"Oscar slappna av, du har inte gjort något fel. Men din mamma förtjänar att veta det som hände" säger Bea lugnande, hon kollar allvarligt inne mina ögon och ger mig en puss på kinden. Det gör mig lugn.
"Men det är svårt att förklara" suckar jag.
Hon kollar medlidande in i mina ögon och kramar hårt om min hand. Just när hon öppnar munnen för att säga något avbryts vi av mammas röst.
"Hörrni nu steker vi klart pannkakorna sen sätter vi oss alla tre vid bordet så kan ni tillsammans berätta för mig vad som hände, låter det bra?" Frågar mamma vänligt.
Jag nickar tveksamt och Bea svarar med ett enkelt ja. Verkar som om jag inte kommer komma undan detta ändå. Men mamma är förståelig, jag hopps hon är det även denna gång.
Efter att vi ätit upp pannkakorna och berättat allt för mamma sitter vi alla tre skrattandes och spelar kort. Mamma blev först arg att jag inte berättat något tidigare då hon ansåg att detta var allvarligt och farligt. Vilket det förstås var. Hon blev självklart besviken också för att jag ljög för henne när jag var hos Ogge och för att jag höll samt tänkte behålla detta hemligt. Men sedan blev hon glad att vi ändå berättade och att jag mår bra nu. Hon ville att jag skulle gå till någon doktor och kolla upp om något har hänt med hjärnan som vissa droger kan påverka , eller om doktorn kan lista ut vad för drog det var. Så jag lovade henne att gå på den undersökningen. Bara för att göra henne lugn.
Några timmar senare går jag och Bea hand i hand in på Arlanda. Precis som förra gången när hon skulle iväg eller när vi skulle till USA förra året tillsammans. Känslorna nu är densamma som förra gången. Ledsamhet, ångest och saknad även fast hon inte åkt än. Men det känns svårt att ta farväl av henne, hon är verkligen min ena halva. Den halvan jag behöver mest.
Efter denna gång kommer vi inte träffas på länge. Jag ska ta studenten nästa vecka och efter det kommer jag ha fullt upp med bandet, vi ska uppträda på olika tv program i sommar samt jobba med låtar i studion och även öva inför den kommande turnén. Och efter sommaren, ja då börjar faktiskt Scandinavium turnéen. Och Bea kommer ha fullt upp hon med. Hon ska sommarjobba som fotbolls ledare för Tottenhams junior lag där 8-11 åringar spelar. Hon fick göra en uttagning för detta jobb där de fick visa sina fotbollskunskaper, och eftersom Bea la av med fotbollen för något år sedan trodde hon inte att hon skulle lyckas få jobbet. Men det fick hon och jag är sjukt stolt över henne. Och i höst ska hon läsa sista året på gymnasiet och i England är hennes skola tuffare än i Sverige så det är mycket plugg för henne. Men trotts allt ska vi inte tappa kontakten, vi ska hålla ihop och försöka träffas så ofta vi kan.
När vi står utanför säkerhetskontrollerna börjar mina tårar att rinna. Trotts att jag kämpandes försökte hålla de inne. Men det är nu vi kommer skiljas åt.
Beas mamma drar in mig i en varm mysig kram.
"Du är en bra kille Oscar. Ni kommer snart ses igen, och du får komma så ofta du vill. Kom gärna ner så fort du får några dagar ledigt" säger hon i kramen.
"Tack Jessica. Jag lovar att försöka få ihop några lediga dagar" svarar jag innan vi drar ifrån kramen.
Jacob ger mig en brohug som jag besvarar. Beas pappa är kvar i England för att han inte kunde ta ledigt och därav kommer jag inte krama honom hejdå nu.
"Gå inte på några fester nu och va inte nära några tjejer som vill bjuda dig på dricka" säger Jacob skämtsamt och rufsar till mig i håret.
Jag skrattar lätt och skakar på huvudet. Det är skönt att hennes familj är så avslappnad och förståelig. Dom dömmer inte någon, inte ens mig trotts misstaget jag gjorde på festen. Men dom är somsagt förståeliga.
"Nehe aldrig i hela livet att jag tar emot sådan dricka igen" svarar jag skrattandes. De andra skrattar innan Jessica och Jacob går en bit bort för att ge mig och Bea ensam tid.
Så fort vi blir själva och jag kollar på Bea så brister det igen. Tårarna rinner likt vattenfall nerför mina kinder. Och denna gången även från Beas kinder. Hon drar in mig i hennes famn. Jag kramar hårt tillbaka och placerar mina läppar mjukt i hennes hårbotten. Hon vilar sitt ansikte lött mot min axel. Vem vet hur länge det dröjer innan vi ses igen?
Jag vet inte hur länge vi står så och kramar varandra. Men jag tror båda inser mer och mer att vi inte kommer ses på ett bra tag.
"Bea vi måste gå in nu, planet går om 30 minuter" skriker Jessica stressat.
"Ja kommer" svarar Bea med gråten i halsen.
Hon kollar sedan in i mina ögon. Det gör ont att se henne såhär. Hennes vanligtvis lyckliga ögon är nu rödsprängda och utstrålar oro. Hon suckar tungt.
"Ush jag vill verkligen inte detta. " suckar Bea.
"Jag har allt i Sverige, och vad har jag i England? Familjen och ett hus typ" säger hon sedan besviket.
" Men du har mig med dig" svarar jag och hon kollar oförstående på mig genom att rynka ihop näsan och dra ihop ögonbrynen. Den minen hon alltid gör när hon inte förstår något. Och den minnen älskar jag för hon blir så söt i den.
"Jag följer med dig här inne " säger jag och tar tag i hennes hand och placerar den mot hennes hjärta.
Hon skiner direkt upp i ett glatt leende när hon förstår vad jag menar. Och trotts tårarna som rinner nerför kinderna på oss ler vi, innan våra läppar kraschar mot varandra. Vem vet, kanske är detta vår sista kyss för i år? Det gör ont att inte veta. Men vi ska kämpa kämpa för att hålla kvar varandra och vi ska aldrig släppa taget om varandra.
•••
Ughhhh, har världens mensvärk. Har lyckligt vis aldrig haft det innan. Men nu har jag det och kan ej sova pga det. Så ja, jag uppdaterar här klockan 02.11 på natten. Hallelulja!!!!
Förlåt för den usla uppdateringen, men jag har vart på semester i Spanien i två veckor. Vi hade inget internet där mer än på restauranger och stranden också eftersom vi bodde i pappas kompis lägenhet och han hade inget wi-fi. Men men, jag överlevde. Jag har dessutom ingen kreativitet just nu, så jag kommer inte på en bra fortsättning liksom vad bok 2 ska handla om. Men en bok 2 kommer, det har jag lovat och löftet tänker jag hålla. Det kan bara dröja ett tag, tyvärr! Hoppas ni kan vänta på den❤️
Kram!!!